Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guts Muths, Johann Christoph Friedrich - Gutta cavat lapidem - Guttaperka, Gutta Pertja l. Getah Pertja - Gutti - Guttiferæ - Guttorm - Gutturaler, strupljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gymnastikundervisning. Sina åsigter om gymnastikens
betydelse och praktiska ordnande offentliggjorde han
i Gymnastik für die jugend (1793) 2:dra uppl. 1804),
Spiele zur übung und erholung des körpers und
geistes (1796; 2:dra uppl. 1802), Kleines lehrbuch
der schwimmkunst (1798), Spielalmanach für die jugend
(1802), Turnbuch für die söhne des vater lands
(1817) samt Katechismus der turnkunst (1818). Äfven
undervisningen i geografi befordrade han genom flere
arbeten, såsom Handbuch der geoyraphie (1810;
2:dra uppl. 1825), Abriss der erdbeschreibung
(1819; 3:dje uppl. 1839) och Methodik der geographie
(1835). I teknologi utgaf han det mycket använda
arbetet Mekanische nebenbeschäftigungen für
jünglinge und männer (1801; 2:dra uppl. 1816). 1800-20
redigerade han tidskriften "Bibliothek für pädagogik,
schulwesen und die gesammte pädagogische litteratur
Deutschlands".
Gutta cavat lapidem, Lat, "droppen urhålkar
klippan", ihärdighet öfvervinner hvarje
motstånd. Uttrycket förekommer i Ovidius’ "Epistolae
ex Ponto" (IV, 10, 5). Fortsättningen af versen lyder
der: consumitur annulus usu, "ringen nötes genom att
begagnas", men har af Giordano Bruno, i lustspelet
"Il candelajo", ändrats till det mera kända non vi,
sed saepe cadendo, "icke genom sin inneboende kraft,
utan genom att ständigt falla".
Guttaperka, Gutta Pertja l. Getah Pertja,
farmak. tekn., äro holländsk-malajiska namn på ett
egendomligt, från ostindiska ö-verlden hemtadt
ämne, hvilket i kemiskt hänseende är liksom kautsjuk
tämligen ensamt stående, ehuru det vanligen ställes
invid hartsernas grupp. Detta ämne finnes uppslammadt
i den ofta ymniga mjölksaften hos flere olika slags
träd, hörande till nat. fam. Sapotaceae Endl., bland
hvilka Isonandra Gutta Hook. anses hafva lemnat
största delen af den nu begagnade guttaperkan,
hvars förbrukning, sedan början af 1840-talet, då
detta ämne först blef bekant i Europa, oerhördt
tilltagit. Guttaperka erhålles numera äfven af
Ceratophorus Leersii Hask. (på Sumatra), Cocosmanthus
macrophyllus Hask. (på Java), Sideroxylon attenuatum
DC. (på Filippinerna), Bassia sericea Bl. m. fl. –
Genom borrning i stammen uttappas mjölksaften,
hvilken sedan uppkokas, hvarvid man måste noga akta,
att icke temperaturen blir för hög eller kokningen
räcker för länge, emedan produkten då blir sämre
eller t. o. m. oduglig. Den råa guttaperkan bildar
stora klumpar af 10-15 kg. vigt, hvilka utvändigt äro
gråbruna och invändigt visa lager af vexlande färg
(gulaktigt-gulrödt) samt ofta inblandning af främmande
ämnen. En handelsform i tunnare groft tradiga skifvor
förekommer äfven. Genom uppmjukning i kokhett vatten
och den mjuka massans knådning kan guttaperkan
befrias från föroreningar och sedan förarbetas till
en mängd inom industrien använda föremål. Vid vanlig
temperatur är guttaperka fast och tämligen hård, i
tunnare skifvor böjlig som läder, men föga tänjbar
(derför lämplig till dragremmar i maskiner), blir
vid + 25° mera böjlig och börjar mjukna vid + 48°
samt är vid + 55° till 60° fullkomligt bildbar i
hvilken form som hälst. Guttaperka löses ej i vatten,
föga i alkohol, eter och kokande olivolja, men är
lätt löslig i kloroform, kolsvafla, varm benzin,
terpentinolja och petroleum. Den syrsättes i luften,
i synnerhet i solljuset, och blir spröd, men kan,
förvarad under vatten och skyddad för ljuset, hålla
sig oförändrad i flere år. – I. Sv. farmakopén är
Guttapercha alba, hvit gutta perka, upptagen för
att användas till fyllande af ihåliga tänder. Denna
beredes af valsad guttaperka genom upplösning i
kloroform eller kolsvafla samt lösningens filtrering
och frivilliga afdunstning. Vanlig guttaperka,
löst i kloroform ("traumaticin") och utbredd med
en pensel öfver en sårig yta, täcker denna med ett
tunnt öfverdrag, sedan kloroformen bortdunstat. Jfr
Sapotaceae. O. T. S.
Gutti, stad i distriktet Bellary, Madras,
kejsaredömet Indien, på en höjd, 660 m. öfver
hafvet. Omkr. 7,000 innev. Staden är starkt befäst
och utgör en vigtig militärstation.
Guttiferae, bot., växtfamilj af dikotyledonernas
afdelning, närbeslägtad dels med Hypericineae, såsom
hvars tropiska, trädartade form den skulle kunna
anses, dels med Ternströmiaceae. Från sistnämnda
familj skiljas Guttiferae genom motsatta eller
kranssittande blad, från Hypericineae genom enkönade
eller polygama blommor samt det vanligen oskaftade,
sköldlika eller af flere radierande flikar sammansatta
märket. – Hithörande växter äro träd eller buskar,
som växa i tropiska land, flertalet i Asien och
Amerika. De utgöra omkring 230 arter, fördelade i 24
slägten. I barken hafva de en gul saft, som stelnad
utgör gummigutta, hvilken i synnerhet fås af arter
tillhörande slägtet Garcinia. Hit höra för öfrigt
slägtena Pentadesma (smörträdet), Mammea, hvaraf
en art är utmärkt för sina välsmakande frukter,
m. fl. Ldt.
Guttorm. Se Guthorm.
Gutturaler (af Lat. guttur, strupe), strupljud,
kallas af gammalt, ehuru oriktigt, sådana språkljud,
som hafva sitt artikulationsläge i bakre delen
af munnen. De gutturala konsonanterna, om hvilka
benämningen mest brukas, utgöra en särskild
grupp bland de dorsala (med tungans öfre yta
bildade) tungljuden. De vanliga, eller främre,
gutturalerna (mediopalataler, Sundev.) bildas
på det sätt att midten af tungans öfre yta
höjer sig mot den trakt af gomhvalfvret,
der hårda och mjuka gommen mötas; till dem höra
explosivorna k och g (näml. som "hårda"), frikativorna
tyskt ch, i t. ex. bach, Fornsv. gh,
Nygrek. j, samt nasalen ng (i svänga, tänka). Till de bakre
gutturalerna (postpalataler, Sundev.), som bildas
mellan bakre delen af tungans öfre yta och mjuka
gommen (gomseglet), höra Arab. kaf, g och ch i
Holl. och Sydt. dialekter samt Sydsv. skorrande
r med och utan "rullning". Gutturala vokaler äro
t. ex. a, o, å och tyskt u, hvilka dock vanligare
kallas bakre eller (i anledning af sitt förhållande
till vissa konsonanter) hårda. Gutturalernas område
gränsar framåt till palatalernas (i inskränkt mening,
d. v. s. prepalatalernas), som dock i språkhistoriska
arbeten ofta räknas bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
