Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf (hertig af Sachsen-Engern-Westfalen) - Gustaf Samuel Leopold - Gustaf Adolf (socknar) - Gustaf Adolf (Kustaavuksen pitäjä l. Hartola, socken i Finland) - Gustaf Adolfs fäste - Gustaf-Adolfstiftelsen, Gustaf-Adolfsstiftelsens evangeliska förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lagunda härad sig förlänad. Hans inkomster förbättrades
sedermera genom anslagen kyrkotionde m. m. 1597
innehade han derjämte Hagunda härad och de socknar
af Lagunda och Håbo, hvilka ej voro förlänade
till modern. I striden mellan Sigismund och
Karl slöt han sig till den senare, hvarför han
ock, d. 8 Juni 1597, insattes i slottslofven på
Kalmar. Kort derefter träffades han emellertid
vid en mönstring utanför Stockholm af olyckan att
skjuta sig genom knät. Till följd af vådaskottet
afled han d. 11 Nov. 1597 och begrofs 1598 i Upsala.
Fr. W.
Gustaf Samuel Leopold, hertig af Pfalz-Zweibrücken,
född på Stegeborg d. 12 April 1670, var yngre son
till pfalzgrefve Adolf Johan och Elsa Beata Brahe
samt sålunda kusin till Karl XI. 1691 tjenade han i
den holländska hären, och sedan han 1696 öfvergått
till den romersk-katolska läran, gjorde han med
den österrikiska hären, under prins Eugènes befäl,
1697 års turkiska fälttåg. För att förbättra sin
ekonomiska ställning förmälde han sig 1707 med den
nära 50-åriga prinsessan Dorotea af Pfalz-Veldenz,
men detta äktenskap blef i hög grad olyckligt och
upplöstes derför af påfven 1723, hvarefter G. i
Maj s. å. ingick morganatiskt giftermål med Louise
Dorotea von Hoffmann. Efter Karl XII:s död (1718)
blef han hertig af Pfalz-Zweibrücken, och såsom
sådan inlade han åtskilliga förtjenster om landets
utveckling. Han afled d. 17 Sept. 1731, utan att
efterlemna någon tronarfvinge.
Gustaf Adolf. 1. Socken i Kristianstads
län, Villands härad. Arealen 1,493 har. 681
innev. (1880). Annex till Rinkaby, Lunds stift,
Villands kontrakt. Socknen hette fordom Viby, men
fick 1778 detta namn utbytt mot Gustaf Adolf efter
dåvarande kronprinsen (sedermera konung Gustaf IV
Adolf). – 2. Kapellförsamling i Göteborgs och Bohus
län. Se Kungshamn. – 3. Kapellförsamling i Skaraborgs
län. Se Fiskebäcks kapell. – 4. Kapellförsamling
i Värmlands län, Elfdals härad. Arealen 27,658
har. 2,444 innev. (1880). Kapell till Ekshärad,
Karlstads stift, Elfdals kontrakt. Kapellpredikanten
tillsättes af Uddeholms bruksbolag utan förslag. –
5. Gustaf Adolfs kyrka kallas den gemensamma kyrkan
för Vassända och Naglums socknar i Elfsborgs län,
Väne kontrakt af Skara stift.
Gustaf Adolf (F. Kustaavuksen pitäjä l. Hartola),
socken af Heinola härad och domsaga, S:t Michels län,
Tavastland, Finland. Areal 917,7 qvkm. Folkmängd
(1880) 7,492 pers. Socknens omfång var förut dubbelt
så stort, men har i senaste tid minskats genom
afskiljandet af två underlydande kapell. – Socknen
bildar i kyrkligt afseende ett konsistorielt pastorat
af 3:dje kl. under Heinola prosteri och Borgå stift.
O. I.
Gustaf Adolfs fäste, det ena af de två små fästen,
som svenskarna 1789 och de följande åren uppförde
på tvänne klippor utanför Hangö-udd i afsigt att
värna inloppet till den derinnanför befintliga
förträffliga hamnen. Fästet förstördes under 1854-55
års orientaliska krig
och utgör nu en af hafvet omsvallad pittoresk
ruin, alldeles invid allmänna farleden. R. H.
Gustaf-Adolfsstiftelsen,
eller, rättare, Gustaf-Adolfsstiftelsens evangeliska
förening, en i Tyskland bildad förening af
protestanter med uppgift att understödja och sålunda
i kyrkans sköte qvarhålla sådana protestantiska
församlingar i icke-protestantiska land, hvilka sakna
kyrkor, skolor och andra medel till kyrkligt lif och
barnens kristliga undervisning. Föreningen stiftades
i sammanhang med firandet af tvåhundraårsdagen (1832)
af Gustaf II Adolfs död. Då det visade sig, att de
medel, som insamlats för upprättande af ett monument
öfver den enkla minnesstenen ("Schwedenstein") vid
Lützen, öfverstego de för monumentets åstadkommande
erforderliga kostnaderna och det började talas om att
kapitalisera öfverskottet samt använda räntan deraf
till understöd åt hjelpbehöfvande protestantiska
församlingar, utfärdade (s. å.) superintendenten
Grossmann i Leipzig m. fl. ett upprop att genom årliga
penningebidrag af huru litet belopp som hälst –
efter engelska pennyföreningarnas mönster – verka
för ofvan antydda ändamål. Föreningen skulle vara ett
"lefvande monument" öfver den för den evangeliska
kyrkans räddning fallne hjeltekonungen och bära
hans namn. Kort derefter bildades två föreningar,
en i Dresden och en i Leipzig, hvilka 1834
sammansmälte till en. Utom Sachsen fann föreningen
ringa deltagande, men verkade likväl med sina små
tillgångar välsignelserikt under en följd af år,
hvarunder hennes kapital tillväxte, bl. a. genom
kollekt- och stamboksmedel, som Karl XIV Johan,
på J. O. Wallins förslag, 1836 beviljade, och genom
gåfvor af konung Fredrik Vilhelm III af Preussen samt
af enskilde. – 1841 aflät hofpredikanten Zimmermann
i Darmstadt, utan att känna den redan befintliga
stiftelsen, ett "upprop till den protestantiska
verlden" i samma syfte som nämnda stiftelses. Detta
upprop vann öfverallt det största deltagande, och
på tvänne möten, i Leipzig 1842 och i Frankfurt am
Main 1843, åvägabragtes med den förra stiftelsen
en förening, hvilken fick det gemensamma namnet
"Evangelischer verein der Gustav-Adolf-stiftung". De
regelbundet betalande medlemmarna inom de olika landen
sammansluta sig i småföreningar (f. n. något öfver 50;
sedan 1851 finnas äfven fruntimmersfilialer). Inom
hvarje rike (eller större provins) betraktas en af
dessa såsom hufvudförening. Alla föreningarna hafva en
gemensam centralstyrelse (24 ledamöter), som utses af
ombud för samtliga hufvudföreningarna, har sitt säte
i Leipzig och bl. a. förvaltar centralkassan samt
pröfvar ansökningar om understöd. Minst hvart tredje
år hålles å någon ort i Tyskland hufvudförsamling (af
ombud för hufvudföreningarna och centralstyrelsen),
som bl. a. besluter om stadgarnas ändring och
reviderar centralstyrelsens räkenskaper. Föreningarnas
inkomster delas i tre lika stora delar: en står till
hvarje särskild förenings fria förfogande, en sändes,
jämte några allmänna föreskrifter om penningarnas
användning, till centralstyrelsen, och en lemnas till
centralstyrelsen att kapitaliseras eller att af henne
efter behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
