Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Håmundsson - Gunnarp - Gunnarsjö - Gunnarskog - Gunnarsnäs - Gunnarstorp - Gunnebo - Gunner - Gunnerus, Johan Ernst - Gunnhild konungamoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom tapperhet, styrka och ädelmod, invecklades af sin
elaka hustru, Hallgerd, i stridigheter med grannarna
och begick flere dråp, för hvilka han, i synnerhet
genom sin vän Njåls klokhet, länge undgick annat
straff än böter. Slutligen dömdes han dock till
landsflykt, och då han icke kunde beqväma sig till
att lemna sitt vackra hem, utan, mot Njåls råd,
trotsade domen, öfverfölls han af sina ovänner
och dräptes efter det tappraste försvar. G. är en
af sagotidens ädlaste, mest ridderliga gestalter.
C. R.
Gunnarp, socken belägen till största delen i Hallands
län, Årstads och Faurås härad, till en mindre del
i Elfsborgs län, Kinds härad. Arealen 10,608 har,
hvaraf 6,619 har i Årstads och 3,779 har i Faurås
härad, eller 10,398 har i Hallands län och 210 har
i Elfsborgs län. 1,122 innev. (1880). Annex till
Gällared, Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.
Gunnarsjö, socken i Vestergötland, Elfsborgs
län, Marks härad. Arealen 4,511 har. 775
innev. (1880). Annex till Kungsäter, Göteborgs stift,
Marks och Bollebygds kontrakt.
Gunnarskog, socken i Värmlands län,
Jösse härad. Arealen 39,814 har. 6,037
innev. (1880). G. utgör med Bogens kapell ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Karlstads stift,
Jösse kontrakt.
Gunnarsnäs, socken på Dal i Elfsborgs län, Nordals
härad. Arealen 2,880 har. 1,003 innev. (1880). Annex
till Ör, Karlstads stift, Södra Dals kontrakt.
Gunnarstorp. Se Kulla-Gunnarstorp och
Vrams-Gunnarstorp.
Gunnebo, bruks- och landtegendom i Gladhammars
socken, Kalmar län, vid ett mindre vattendrag, som
faller ut i Verkebäcksviken. Godset består af 1 1/4
mtl jordegendom (Stora och Lilla G. samt Hofgården),
Jernbruk, med manufakturverk, puddel- och valsverk,
tråddragningsmaskin, ketting- och spiksmedja, samt
såg. Taxeringsvärde omkr. 550,000 kr. Bruket anlades
1852 af några tyskar för tillverkning af skrufvar och
jerntråd, men har sedan betydligt utvidgats. 1875
uppgick tillverkningen till 57,650 kg. gjutgods,
3,640,000 kg. stångjern, deraf något rälsspik, samt
2,112,000 kg. stål- och jernmanufaktur af olika
slag. Egendomen tillhör G. bruksaktiebolag.
Gunner, dansk prelat, född omkr. 1151, var 1216
abbot i Öms kloster och blef 1222, genom det
inflytande, som hans ungdomsvän från Paris,
Gregor de Crescentio, utöfvade på kapitlet, mot
sin vilja vald till biskop i Viborg. Han var en af
de få män med skolastisk lärdom, som Danmark vid
den tiden egde, och i sitt hem höll han ett slags
skola för blifvande prester. Dessutom prisas han
för fromhet, mildhet och ett gladt sinnelag. 1229
sändes han till Portugal för att hemföra Valdemar
Valdemarssons brud Eleonora. Troligen har han haft
stort inflytande på ordnandet af innehållet i "Den
jydske lov" och skrifvit det vackra, från "Decretum
Gratiani" delvis lånade företalet. Död 1251. _
C. R.
Gunnerus, Johan Ernst, norsk biskop och vetenskapsman,
föddes i Kristiania d. 16 Febr.
1718, blef student i Köpenhamn 1737 samt studerade
från 1742 i Halle och Jena, hvarest han 1745 erhöll
magistergraden och 1753 upptogs som medlem af den
filosofiska fakulteten. 1754 återkallades han till
Danmark samt utnämndes till professor och kyrkoherde
i Herlufsholm. 1758 blef han biskop i Trondhjem,
och der utvecklade sig genom hans tillskyndan inom
kort ett rikt vetenskapligt lif. I förening med de
lärde historieforskarna G. Schöning och P. F. Suhm
grundade G. "Videnskabernes selskab", hvilket under
hans ledning vann stort anseende. I detta sällskaps
skrifter gaf han flere bevis på sin mångsidiga
lärdom och sin outtröttliga flit. Från början
studerade han hufvudsakligen teologi, filosofi och
språkvetenskap, men egnade sig sedermera förnämligast
åt zoologien och botaniken samt fick ett berömdt
namn som naturforskare. (Växtslägtet Gunnera är
af Linné uppkalladt efter honom.) Vid sidan deraf
verkade han oförtrutet i sitt ämbete och sökte
med framgång att värfva vetenskapsidkare bland
sitt stifts presterskap. 1771 uppdrog Struensee åt
G. att utarbeta förslag till ombildning af Köpenhamns
universitet. Då denne med anledning deraf uppehöll
sig i Köpenhamn, arbetade han för upprättande af
ett norskt universitet; men alla hans planer och
förhoppningar kullkastades genom palatsrevolutionen
i Jan. 1772. Han vände då tillbaka till sitt stift
och dog i Kristianssund d. 25 Sept. 1773. Skrifter:
Hyrdebrev til presteskabet i Throndhjems stift
(1758; ny uppl., utg. af J. Belsheim, 1879), Flora
norvegica (1766-76), Entwurf zur verbesserten
einrichtung der hohen schule zu Kopenhagen (inf. i
Nyerups "Universitetsannaler") och Vorschlag und
plan zur einrichtung einer universitet in Norwegen
(inf. i "Historisk philosophiske samlinger",
utg. af "Selskabet for Norges vel", del II) m. fl.
O. A. Ö.
Gunnhild konungamoder, gift med norske konungen
Erik Blodyx (d. omkr. 950), omtalas såsom en särdeles
fager qvinna, klok och mångkunnig, munter och glad,
men praktälskande och hersklysten, lidelsefull
och sinlig, samt mycket illfundig och ytterligt
grym. När Erik i sin ungdom företog ett härnadståg
till Finnmarken, såg han första gången G., som var
dotter af Assur Tote, en mäktig man i Hålogaland.
Hon hade blifvit sänd att uppfostras hos finnarna
för att lära trolldom, och enligt sagornas påstående
var hon särdeles skicklig deri samt använde ofta sin
konst att öfva illdåd. När Erik Blodyx af sin fader
Harald Hårfagre blifvit förordnad till öfverkonung
i Norge, och i synnerhet efter Haralds död, eggade
G. den af sig sjelf häftige och grymme Erik till
brodermord och andra våldsamheter, hvilket hade
till följd att Erik och G. snart måste fly ur landet
(omkr. 934). Erik fick Northumberland i förläning
af engelske konungen Adalsten. När Erik stupat i en
drabbning, måste G. lemna England. Hon tog först sin
tillflykt till Orkenöarna, men begaf sig sedan till
konung Harald Blåtand i Danmark, som just då låg i
krig med norske konungen Håkan Adalstensfostre. Hos
Harald Blåtand blef hon väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
