Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gummi elasticum - Gummigutta l. Gummi-resina Gutta - Gummiharts, Gummi-resina - Gummilacka - Gummilack-sköldlusen - Gummiplåster, Emplastrum gummi-resinosum - Gummi senegal - Gummiträd - Gumpfotade foglar - Gumprecht, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gummi elasticum. Se Ficus, Kautsjuk.
Gummigutta l. Gummi-resina Gutta, farmak.,
ett officinelt gummiharts, som erhålles af den
i Siam och Kambodja växande Garcinia Morella
Desr., var. pedicellata, på det sätt att vid
regntidens början spiralformiga inskärningar göras
i barken å stammen och å gröfre grenar, hvarigenom
framlockas en trögflytande gulaktig mjölksaft, som
fortfar att utsippra under flere månader och uppsamlas
i vidfästa mellanleder af bamburör. I dessa stelnar
mjölksaften småningom, och intorkningen fullbordas
genom bamburörens uppvärmning öfver eld, tills
allt vatten bortgått ur gummiguttan, hvarefter
bamburören klyfvas och gummihartset uttages. Det
bildar således cylindriska stycken af vanligen 10-15
cm. längd och med 3-6 cm. tvärlinie. Styckena hafva
på ytan längsgående, grunda fåror eller strimmor samt
svagt upphöjda lister (afgjutningar af bamburörets
insida). Färgen är brunaktigt brandgul, äfven å
tunnare splittror, men pulvret är vackert gult;
i förening med vatten gifver gummigutta en gul
emulsion. Drogen är en blandning af ett eget harts
med gummi. Hartset har en skarp, obehaglig smak och
verkar häftigt afförande på tarmkanalen. Gummigutta
nyttjas, utom till medicinskt bruk, äfven af målare,
emedan hon lemnar en vacker gul färg. Likartad drog
erhålles äfven af G. pictoria Roxb. på Ceylon,
hvilken möjligen är identisk med G. Morella
Desr. Andra arter af slägtet gifva sämre gummigutta.
O. T. S.
Gummiharts, Gummi-resina, farmak., ett gemensamt namn
på olika slag af i luften stelnade växt-mjölksafter,
hvilka innehålla gummi och harts i vexlande mängd,
blandade med växtslem och flyktig olja m. m. Sprit
löser hartset ur dem, men icke gummit. Pulveriserade
och noggrant sammanrifna med vatten, bilda de
emulsioner, i det hartset med tillhjelp af gummit
uppslammas i vattnet. Flere gummihartser äro upptagna
i svenska farmakopén, såsom Arnmoniakgummi,
Dyfvelsträck, Galbanum, Gummigutta, Myrrha och
Olibanum. O. T. S.
Gummilacka, ett harts, som utflyter från grenarna
af åtskilliga i Ostindien växande träd (Ficus
indica, F. religiosa, Rhamnus Jujuba m. fl.) genom
styng af gummilack-sköldlusen (Coccus lacca). Den
utflytande saften blandas med ett från djuret
afsöndradt rödt färgämne, omhöljer insekten och
dess ägg samt hårdnar till en röd skorpa, som
ofta öfverdrager hela grenarna. Hartset kommer i
handeln i form af stocklack (de med harts betäckta,
afbrutna grenstyckena), kornlack (små korn),
klump- l. kaklack (större, sammansmälta stycken,
sämre vara) och schellack l. egentlig gummilacka,
hvilket framställes genom det från färgämnet nästan
alldeles befriade hartsets smältning och gjutning
i tunna blad eller skifvor, som äro gula eller
bruna, glänsande och genomskinliga. Genom blekning
med klor kan hartset erhållas hvitt och kallas då
blekt gummilacka. Gummilacka har stor användning vid
beredning af fernissor, kitt, sigill-lack m. m. Det
röda färgämnet, som finnes i stocklack och kornlack,
utdrages medelst utspädd sodalösning. De sålunda
erhållna
preparaten komma i handeln under namn af lackdye
(offenheimer-rödt) och lack-lack (det senare är en
sämre vara) samt bilda violetta eller svartröda kakor,
hvilka användas såsom röd färg i st. f. kochenill,
med hvilket färgämne lackdye är nära beslägtadt.
S. J-n.
Gummilack-sköldlusen, zool. Se Sköldlöss.
Gummiplåster, Emplastrum gummi-resinosum, farmak.,
beredes genom sammansmältning af gult vax (2 delar)
med blyoxidplåster (6 delar), hvartill, sedan denna
blandning något svalnat, medelst siktning sättes
ammoniakgummi och galbanum l. moderharts (2 delar af
hvartdera slaget). Beståndsdelarna sammanknådas
väl, hvarefter man erhåller ett plåster, som
nyberedt är gulgrått, men under förvaring småningom
blir gulbrunt. Det luktar starkt af galbanum. Det
begagnas allmänt att lägga å börjande bulnader, för
att uppmjuka den inflammerade huden och underlätta
varbildningen. O. T. S.
Gummi senegal. Se Senegal-Gummi.
Gummiträd. Se Eucalyptus, Ficus.
Gumpfotade foglar, Pygopodes, zool., bilda den lägsta
ordningen inom foglarnas klass. De hafva ansigtet
fjäderbeklädt, näbben hård och utan lameller, tungan
af vanlig form, benen belägna långt bakåt, med fri
eller ingen baktå, korta vingar, kort eller ingen
stjert, tung och klumpig, mer eller mindre nedtryckt
kropp samt ytterst tät och dunrik fjäderbeklädnad. –
Gumpfotingarna vistas företrädesvis vid hafvet,
endast få arter vid floder och insjöar; sin mesta
tid tillbringa de med att simma och dyka, hvilket
de göra utmärkt väl. Derunder söka de sin föda,
som utgöres af fisk och kräftdjur, mera sällan af
insekter och växtämnen. Då dessa foglar hvila sig,
sker det antingen på vattnet eller på någon klippa. De
flesta flyga rätt snabbt, trots sina korta vingar;
somliga sakna dock alldeles flygförmåga. På land
röra de sig med svårighet; de gå illa eller endast
släpa sig fram. Till kroppsstorleken äro de mycket
vexlande, från helt små till ganska stora. Sommar-
och vinterdrägten äro olika. Båda föräldrarna
rufva äggen och mata ungarna, hvilka antingen
qvarligga en tid i boet eller ock genast lemna
det. Några gumpfotingar bygga enstaka, de flesta
dock kolonivis; de förra lägga minst, de senare
högst två ägg. Då fortplantningstiden inträder,
begifva sig de på öppna sjön lefvande arterna mot
land för att uppsöka lämpliga häckplatser på skär
och klippor samt finnas under denna tid samlade
i oräkneliga skaror. Som gumpfotingarna dock
hafva många fiender, särskildt menniskan, hvilken
förföljer dem för köttets, äggens och fjäderns skull,
förminskas deras antal småningom. En art, garfogeln,
har också blifvit utrotad (i detta århundrade). Till
de gumpfotade foglarnas ordning höra fyra familjer,
nämligen doppingar (Podicipidae), lommar
(Colymbidae) alkor, (Alcidae) och pingviner
(Aptenodytidae). Af dessa familjer äro blott de
tre förstnämnda, med tillsammans fjorton arter,
representerade i Sverige. C. R. S.
Gumprecht, Otto, tysk musikskriftställare, f. 1823,
öfvergaf 1849 sina juridiska studier för att öfvertaga
den musikaliska följetongen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
