Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guéroult, Adolphe - Guerrazzi, Francesco Domenico - Guerre - Guerrero - Guerrillakrig - Guesclin, Bertrand du - Gueuguehono - Gueuser - Guevara y Dueñas, Luis Velez de - Guffens, Godfroid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot de municipala valen, men lyckades rädda sig. Död
1872. I sin ungdom uppehöll G. sig länge i Spanien och
Italien, hvarifrån han till "Journal des débats" skref
mycket intressanta och sakrika artiklar om dessa bägge
land. Hans Lettres sur l’Espagne utkommo i bokform
1838. De vigtigaste af hans arbeten utgåfvos 1862
under titeln Études de politique et de philosophie
religieuse. G. var en ifrig anhängare af Saint-Simon.
B. M.
Guerrazzi, Francesco Domenico, italiensk
skriftställare och politiker, f. 1804, utgaf tidigt
tragedier och historiska romaner, af hvilka La
battaglia di Benevento (1828) är den mest bekanta. För
delaktighet i 1831 års konspirationer satt han
fängslad i flere år, och under denna tid skref han
två af sina bästa noveller, L’assedio di Firenze och
Isabella Orsini. Efter sin frigifning utöfvade han
med stor framgång advokatyrket, utan att dock försumma
sin literära verksamhet. Han utgaf 1847 ett drama, I
Bianchi ed i Neri, och tre noveller, Veronica Cybo,
La Serpicina och I nuovi Tartufi, samt redigerade 1848
den republikanska tidskriften "L’inflessibile". I
Okt. s. å. inträdde han såsom inrikesminister i
det toscanska kabinettet. Efter storhertigens flykt
(Febr. 1849) bildade han tillsammans med Montanelli
och Mazzini triumviratet, och d. 27 Mars uppdrogs
honom diktaturen. Såsom diktator förhindrade han en
af många önskad förening mellan Toscana och Rom. Vid
reaktionens seger (i April 1849) fängslades G. och
dömdes till ständig landsflykt. Han begaf sig till
Bastia, der hans tid upptogs af literära arbeten:
1854 utkom den mycket omtyckta historiska romanen
Beatrice Cenci och 1856 det humoristiska verket
L’asino. 1859 och 1860 års händelser gåfvo honom nytt
tillfälle att deltaga i det politiska lifvet, i det
han erhöll plats i den italienska representationen,
der han slöt sig till den radikala oppositionen. Död
1873. Hans romaner och noveller äro originella till
uppränningen och ådagalägga stor berättareförmåga,
men karakteriseras på samma gång af effektsökeri och
öfverdrifter. Utom redan nämnda arbeten författade han
Apologia della vita politica di G. (1851), Pasquale
Paoli (1865), Vita di Francesco Burlamacchi (1868),
Paolo Pelliccioni (1874) och Vita di Andrea Doria
(1874).
Guerre [gär], Fr. krig; ett slags biljardspel (jfr A
la guerre) – Guerre à outrance [utrangs] l. g. à mort
[mår], krig på lif och död.
Guerrero. 1. Stat i republiken Mejico vid Stora
oceanen. Arealen 68,568 qvkm. Omkr. 309,000 innev.,
till största delen indianer. G. är i allmänhet
ett ännu till stor del skogbevuxet bergland med
ringa odling. Största vattendraget är Rio de
las Balsas. Silfver är vigtigaste mineralet, men
derjämte förekomma guld, bly, svafvel, salpeter
m. m. Hufvudstad Chilpancingo, med omkr. 3,800
innev. – 2. Stad (förr hufvudstad) i nämnda stat,
belägen på omkr. 1,500 m. höjd i en smal och
osund dal i Sierra Madre. 6-7 tusen innev. Den hette
fordom Tixtla och fick sitt nuvarande namn, då staten
bildades, 1847.
Guerrillakrig (af Sp. guerrilla [-rilja],
skärmytsling, friskara), friskarekrig, folk-krig,
kallades ursprungligen det folk-krig, som beväpnade
band l. friskaror i Spanien förde mot fransmännen,
då Napoleon I sökte taga detta land i besittning
(1808-13). Folkets skaplynne, landets bergiga
beskaffenhet och fransmännens långa förbindelselinier
gynnade guerillorna i väsentlig mån och beredde
fransmännen stort obehag. Jfr Folkbeväpning.
C. O. N.
Guesclin [gekläng], Bertrand du, fransk hjelte,
konnetabel af Frankrike och Kastilien, föddes på
slottet La Motte de Bron i Bretagne mellan 1314 och
1324. 1356-57 försvarade han Rennes mot hertigen
af Lancaster och var i allmänhet under den långa
striden mellan England och Frankrike på 1300-talet
den förnämste härföraren på fransmännens sida. 1364
slog han engelsmännen vid Cocherel och utnämndes
till Normandiets marskalk, hvarefter han drog in i
Bretagne. Der blef han fången i slaget vid Auray
s. å., men lösgafs mot 100,000 livres. För att befria
Frankrike från det landsfreden störande slödder, som
kriget alstrat samlade han 1366 en stor del deraf
(30,000 man) till en här och hjelpte med denna
Henrik af Trastamara att från Peter den grymme
återtaga Kastiliens krona. I slaget vid Najara,
1367, blef G. ännu en gång fången, men frigafs mot
en lösesumma af 100,000 dubloner, hvaraf äfven G:s
fiender, af beundran för hans tapperhet, tillsköto
en del. Sedan Peter vid Montiel, 1369, blifvit
öfvervunnen, återvände G. 1370 till Frankrike,
af den tacksamme Henrik upphöjd till hertig af
Molina och konnetabel af Kastilien. Af Konung Karl
V utnämndes han till konnetabel af Frankrike, slog
engelsmännen vid Pont-Valin (1370) och dref dem
ur Auvergne, Poitou och en del af Gascogne. När
Bretagnes adel satte sig till motvärn mot den af
konungen genomdrifna konfiskationen af hertigdömet
Bretagne (1378), förenade G. sig med sina landsmän
och återlemnade konungen sin konnetabelsvärja. 1380
gick han emellertid å nyo att i konungens tjenst
bekämpa engelsmännen, men dog d. 13 Juli s. å. under
belägringen af Cháteauneuf-Randon. G. begrofs, på
Karl V:s befallning, i Saint-Denis.
Gueuguehono, "det smutsiga landets folk", en af
de fem förbundna stammar, som bildade irokesernas
folk. Stammen kallades ock Cayuga.
Gueuser [göser]. Se Geuser.
Guevara y Dueñas [i duenjas], Luis Velez de, spanskk
sriftställare och lustspelsförfattare, f. 1574,
d. 1646, kom tidigt i gunst hos Filip IV genom sina
qvicka och väl anlagda lustspel. Af dessa utgafs 1730
en samling, under titeln "Comedias famosas". Ett godt
urval af hans arbeten förekommer också i Rivadeneyras
samlingsverk: "Dramaticos contemporaneos de Lope
de Vega" (1857-58). G. vann äfven ett namn genom
sin novell El diablo conjuelo (1641), hvilken
satiriska sedemålning genom Lesages efterbildning,
"Le diable boiteux" (1707), blifvit känd af hela den
bildade verlden.
Guffens, Godfroid, belgisk målare, f. 1823, utbildade
sig tillsammans med sin vän och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
