Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guatemala, republik i Central-Amerika - Guatemala, (Santiago de G. l. G. la Nueva), hufvudstad i nämnda republik - Guauchos. Se Gauchos - Guaviare, flod i syd-amerikanska republiken Columbia - Guayana. Se Guyana - Guayanas l. Guayanazes, syd-amerikansk folkstam - Guayaquil, hamnstad i syd-amerikanska republiken Ecuador - Guaycari, en syd-amerikansk stam vid öfre Orinoco ofvanom Cuchiveros tillflöden - Guaycuros. Se Guaicuri - Guaycuru, en syd-amerikansk stam - Guaycuru-abiponer, en af Fr. Müller införd etnografisk benämning på de sinsemellan beslägtade folk, hvilkas bägge hufvudstammar äro guaycuru och abiponer - Guaymas. Se Guaimas - Guaymores, Aymores, Engerekmung, en brasiliansk, från hufvudbefolkningen, guarani (se d. o.), isolerad stam - Guayqueri, en syd-amerikansk stam - Guayra, La. Se Guaira - Guazzo. Se Gouache - Guba, ett slags ungerskt mantel af ylletyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statens inkomster uppgingo 1879 till 4,534,757 doll.,
utgifterna till 4,526,664 doll. Statsskulden var d. 1
Jan. 1880 7,334,358 doll. Den aktiva armén räknar
2,180 man, milisen 33,229 man. – Om G:s historia
före 1839 se Central-Amerika. Upplösningen af den
central-amerikanska federationen (d. 1 Febr. 1839)
och konstituerandet af en oberoende regering i
G. voro hufvudsakligen ett verk af mestizen Raffael
Carrera, hvilken först såsom öfverbefälhafvare för
armén och sedan (från 1845) såsom president styrde
landet med nästan diktatorisk makt till sin död
(1865). Genom mönstergill förvaltning af finanserna
sökte han befordra statens materiella väl, på samma
gång han äfven förstod att göra sitt inflytande
gällande i det öfriga Central-Amerika. Efter hans död
valdes general Vincente Cerna till president. Han
återvaldes 1868 på fyra år, men störtades i Maj
1871 genom Granados, hvilken förvisade såväl
jesuiterna som ärkebiskopen från G., konfiskerade
deras gods och sökte höja landets välstånd genom
en god finansförvaltning samt upphäfvande af
handelsinskränkningarna. Hans efterträdare, den
nuv. presidenten Rufino Barrios (sedan 1873), har
upphäft alla kloster, indragit kyrkans egendom och
förkunnat allmän religionsfrihet. – 2. (Santiago de
G. l. G. la Nueva) Hufvudstad i nämnda republik,
belägen på en högslätt omkr. 1,600 m. öfver
hafvet. 57,728 innev. (1880). G. är säte för en
ärkebiskop, har en vacker katedral, ett universitet,
en högre flickskola (sedan 1875), en teknisk skola,
en krigsskola m. fl. läroanstalter. Handeln är,
trots det ogynsamma läget, ganska betydande,
likaså industrien (cigarrfabriker, ylle- och
bomullsmanufakturer m. m.). G., som anlades 1775, är
den tredje hufvudstaden med detta namn i staten. Den
första, nu Ciudad vieja l. Almalonga, på slätten
mellan vulkanerna Agua och Fuego, anlades 1524 af
landets eröfrare Almagro, men förstördes redan
1541 genom ett vulkaniskt vattenutbrott af Agua
("vattenvulkanen"). Den derefter 4 km. längre i
n. ö. anlagda hufvudstaden, hvilken var en af de
största och vackraste städer i Amerika, med omkr. 100
kyrkor och mer än 60,000 innev, förstördes 1774 och är
nu, under namnet Antigua (med omkr. 20,000 innev.),
hufvudort i depart. Sacatepequez. En stor del af
densamma förstördes genom jordbäfning i Sept. 1874.
Guauchos. Se Gauchos.
Guaviare, flod i syd-amerikanska republiken Columbia,
upprinner på östra sidan af Anderna, flyter i östlig
riktning genom llanos och faller ut i Orinoco, efter
ett lopp af omkr. 1,500 km.
Guayana [-iana]. Se Guyana.
Guayanas [-ianas] l. Guayanazes
[-ianazes], syd-amerikansk folkstam, bosatt vid
Uruguays öfre lopp. Äldre forskare, t. ex. Azara,
skilde denna stam från de kringboende Guarani-folken,
men nyare, såsom Martius och d’Orbigny, hafva
visat, att den tillhör dessa folk. Jfr Guarani.
H. A.
Guayaquil [guaiakil], hamnstad i syd-amerikanska
republiken Ecuador, vid högra stranden af floden
Guayaquil, omkr. 30 km. från dess
mynning. Omkr. 20,000 innev., mest mulatter, mestizer
och indianer. Staden har i allmänhet regelbundet lagda
gator, de flesta husen äro byggda af trä eller bambu
och lera. G. är säte för en biskop (sedan 1837),
har 2 "colegios", 2 hospital, 2 banker samt några
kloster. Hamnen, tillgänglig för stora handelsfartyg,
är en af de bästa på Syd-Amerikas vestra kust och
underhåller regelbunden ångbåtsförbindelse med flere
europeiska städer. 1879 inlupo 226 fartyg (deraf 115
ångfartyg) med 215,831 tons drägtighet. Exporten
(1879: 31 mill. kr.) består hufvudsakligen af kakao
(25 mill. kr.), kaskarillbark (2,5 mill. kr.),
vegetabiliskt elfenben (2 mill. kr.), kautsjuk (0,5
mill. kr.); importen (1879: 27 mill. kr.) omfattar
hufvudsakligen tyger, metallvaror, mjöl. G. anlades
1531 och blef stad 1535.
Guaycari, en syd-amerikansk stam vid öfre Orinoco
ofvanom Cuchiveros tillflöden. Måhända är den
identisk med Guayqueri (se d. o.), som enligt Caulin
("Hist. corografica de la Nueva Andalucia",
1779) äfven voro bosatta s. om Cuchivero.
H. A.
Guaycuros. Se Guaicuri.
Guaycuru (på guarani-språket "snabblöpare"), en
syd-amerikansk stam, ursprungligen bosatt kring
Paraguays mellersta och öfversta lopp, skildras som
ett krigiskt röfvarefolk, hvilket, ofta vexlande
boplats, är en skräck för sina grannar, i synnerhet
de fredliga guarani (se d. o.). Missionärer
hafva ända sedan 1670 tidtals arbetat bland dem,
men utan framgång. De delas i flere stammar:
egentliga guaycurer, mellan Paraguay och dess
biflod Pilcomayo, payaguas vid Paraguay, norr om
Asuncion, mbocobies, lules, mataguayos, chunupis,
malbalaes, tobas och mbayas mellan Pilcomayo och
den söder derom flytande Vermejo. Hos de inflyttade
européerna är guaycuru en allmän benämning på alla
krigiska ryttarestammar, som svärma kring på slätterna
vester om Parana och Paraguay. Under detta namn
inbegripas då äfven de talrika abiponerna (se d. o.).
H. A.
Guaycuru-abiponer, en af Fr. Müller införd etnografisk
benämning på de sinsemellan beslägtade folk, hvilkas
bägge hufvudstammar äro guaycuru och abiponer.
H. A.
Guaymas. Se Guaimas.
Guaymores, Aymores, Engerekmung, en brasiliansk,
från hufvudbefolkningen, guarani (se d. o.),
isolerad stam, bosatt ö. om Rio San Francisco. Den
är allmännare känd under det portugisiska namnet
botokuder (se d. o.). H. A.
Guayqueri, en syd-amerikansk stam, som ursprungligen
var bosatt på öarna Margarita, Coche och Cubagua (vid
Venezuelas norra kust). W. v. Humboldt ("Reise in den
aequinoctial-gegenden", 1845), som sedermera fann dem
på halfön Araya och i kuststaden Cumanás förstäder,
anser dem vara ursprungliga guarauno (se d. o.),
ehuru de numera utbytt sitt modersmål mot spanskan.
H. A.
Guayra, La. Se Guaira.
Guazzo. Se Gouache.
Guba, ett slags ungersk mantel af ylletyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
