Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräshoppor - Gräslök - Gräsmark - Gräsmask - Gräsmånad - Gräsolja - Grässe, Johann Georg Theodor - Gräs-skäran - Gräs-snultran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet mot qvällarna, en egendomligt gnisslande
"sång", som frambringas medelst en egendomlig,
vidbasen af täckvingarne och under de samma befintlig
ljudapparat, bestående af en liksom i en ram utspänd
glaslik hinna, som jämte täckvingarna sättes i hastig
vibrering, hvarvid täckvingarna gnidas mot hvarandra
och luft utpressas ur andningshålan, hvilket torde
bidraga till det vibrerande ljudets uppkomst. En af de
mera bekanta gräshopporna är den gröne vårtbitaren,
Locusta viridissima L., som förekommer öfver hela
Europa från Medelhafvet till mellersta Sverige. Hans
vanliga längd är 5-6 cm. Den vanlige vårtbitaren,
Decticus verrucivorus, är något mindre än den förre
och liksom den grön, men med fyrkantiga, bruna fläckar
på täckvingarna. Dessa vårtbitare hafva ett vildt och
envist lynne, ovanligt hos gräsätare. De söndertugga
med sina starka käkar hvad de komma öfver, och de bita
oförskräckt i fingrarna på den, som fångar dem. Om
man håller t. ex. en näsduk nära en vårtbitare,
så biter han käkarna så fast i densamma, att han
snarare låter hufvudet lösryckas från kroppen, än
han släpper sitt tag. Linné berättar, att bönderna
på Gotland, "när de hafva vårtor på händerna, sätta
vårtan åt gräshoppans mun, då han biter sönder vårtan
och deruti spyr en svart tärande vätska, som gör
att vårtan förgår". Trummande gräshoppan, Oedipoda
stridula L., träffas här och der i soliga skogsbackar
och röjer sin närvaro genom ett egendomligt, nästan
trummande ljud, som utvecklas då gräshoppan flyger,
hvarunder hennes vackert röda flygvingar blifva
synliga. Östra Europas fruktade sträckgräshoppa,
Oedipoda migratoria L. (Pachytylus auct. recent.),
hör till samma slägte. I större eller mindre
antal träffas individer af denna art årligen i
Sverige. Den nord-afrikanska sträckgräshoppan
är Caloptenus italicus, och den gräshoppa, som
härjar i en del af Nord-Amerikas Förenta stater,
är Caloptenus spretus. Om dessa se Sträckgräshoppor.
O. T. S.
Gräslök. Se Lök.
Gräsmark, socken i Värmlands län, Fryksdals
härad. Arealen 36,011 har. 5,434 innev. (1880). Regalt
pastorat af 3:dje kl., Karlstads stift, Fryksdals
kontrakt.
Gräsmask. Se Gräsfly.
Gräsmånad. Se April.
Gräsolja, Oleum graminis indici, Oleum andropogonis,
farmak., erhålles af tre andropogonarter: Andropogon
nardus L., A. citratus DC. och A. Schoenanthus
L., hvilka sedan äldre tider varit berömda för
en utsökt vällukt. Dessa arter odlas i stor
omfattning i vissa delar af Hindustan för att
frambringa handelns "gräsolja", som egentligen är
af tre slag: citronella-olja, citrongräs-olja och
geranium-olja, hvilka erhållas respektive af de
tre ofvannämnda andropogonarterna. Dessa oljor
hafva alla en utomordentlig vällukt, liknande en
blandning af citron- och rosenolja. De olika oljorna
hafva något olika färg, växlande från ljust gröngul
(citronella-olja) till blekt gulgrön och gulbrun
(geranium-olja) samt djupt gulbrun (citrongräs-
olja). Dessa oljor äro högt värderade uti
Indien för sin ljufliga lukt och för sin
verkan mot rheumatism. Geranium-oljan (Rúsa-olja
l. Ginger-grass-oil) anses befordra hårväxten. Jfr
Geraniumolja. O. T. S.
Grässe, Johann Georg Theodor, tysk bibliograf
och literaturhistoriker, f. 1814 i Grimma, blef
1843 kungl. sachsisk bibliotekarie, 1848 tillika
inspektor vid myntkabinettet och 1861 direktör
vid porslinssamlingen i Dresden, utnämndes 1854
till hofråd och vardt 1864 direktör för "Das
grüne gewölbe". Hans Lehrbuch einer allgemeinen
literärgeschichte aller bekannten völker der welt
(1837-60) är ett verk, som i ovanligt hög grad
vittnar om tysk samlareflit. G. har dessutom skrifvit
förträffliga arbeten om åtskilliga medeltidssagor:
Die sage von dem ewigen juden (1844), Die sage vom
ritter Tannhäuser (1846), Sagenschatz des königreichs
Sachsen (1855; 2:dra uppl. 1874), Sagenschatz des
preussischen staats (1866-71), Schild-, geschlecht-
und namensagen des adels deutscher nation (1875)
m. fl., samt i ren bibliografi utgifvit Trésor des
livres (1859-69) m. m. Slutligen har han författat
utmärkta arbeten i konstindustri, bl. a. Guide de
l’amateur de porcellaines et de poteries (1864; 5:te
uppl. 1875) och Guide de l’amateur d’objets d’art et
de curiosité (1871; 2:dra uppl. 1876), samt utgifvit
en sagosamling, Nord und süd (1858; i förening med
Asbjörnsen) m. m.
Gräs-skäran, Ortygometra crex, zool., är en genom
sitt knarrande, sträfva läte allmänt bekant fogel,
hvilken dock endast ett fåtal personer fått skåda,
emedan han gömmer sig ytterst väl i säd, gräs
o. s. v. Nyssnämnda läte, som hon låter höra i
synnerhet nattetid, men äfven på dagen vid eller
efter fuktig väderlek, är orsaken till de flerfaldiga
namn, t. ex. "kornknarr", "ängsknarr", "rågskära",
"rågstreta", "ängssnärpa" m. m., hvilka kommit denna
fogel till del. Grässkäran hör till de sumphönsartade
foglarnas familj inom vadarnas ordning. Hon är
i vårdrägt ofvan svart, med olivbruna spetsar
och grå sidokanter på fjädrarna; framhalsen och
frambröstet äro askgrå, underbröstet och magen
i midten hvita, kroppssidorna bakåt försedda
med rostbruna och hvita tvärband; vingpennorna
äro rödbruna, stjerten svartbrun, med rostbruna
och grå kanter, näbben hornbrun, benen rödgrå och
längden inemot 27 cm. I höstdrägten saknas de grå
fjäderkanterna ofvan, hvarjämte framhalsen och
frambröstet äro gråaktigt rostbruna. Gräs-skäran
häckar tämligen allmänt ända upp i Lappland, men
lägger sina ägg sent. Ungarna äro till en början
klädda med svart dun. Hon flyttar bort i Sept. och
Okt. samt återkommer i Maj. Som gräs-skäran löper
med ytterlig snabbhet, är hon svår att jaga upp, men
fälles då lätt, enär hon flyger dåligt; om hösten
är hon lättare åtkomlig. Köttet är mycket godt.
C. R. S.
Gräs-snultran, Labrus exoletus L., zool., tillhör den
afdelning af snultrefiskarna, som har förlocket i hela
bakbrädden tandadt samt 5 taggstrålar i analfenan
(Acantholabrus Valenc.), och skiljes genom dessa
kännetecken från öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
