Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grytnäs - Grytsten - Grå-al - Gråbak - Gråberg l. Gråsten - Gråbergsbräcka - Gråberg till Hemsö, Jakob - Gråbo - Gråbröder - Gråda kanal - Grå flugsnapparen - Grå gamen - Grågylling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vesterås stift,
Hedemora kontrakt.
Grytsten, allmogebenämning på täljsten (se d. o.),
en mjuk och täljbar stenart, hvaraf jämte andra
föremål tillverkas grytor och pannor m. m., och som
inom Sverige finnes i Värmland, Jämtland, Östergötland
m. fl. trakter. E. E.
Grå-al. Se Al.
Gråbak (Isl. Grábakr), Nord. mytol., en af de ormar,
som ligga och gnaga på verldsträdet Yggdrasel.
Th. W.
Gråberg l. Gråsten, petrogr., en i dagligt tal
stundom använd gemensam benämning för de till
urformationen hörande ofta gråa bergarterna granit,
gneis, diorit m. fl., hvilka genom sin hårdhet och
kristalliniska textur äro tydligt skiljbara från
de yngre, rent sedimentära bergarterna sandsten,
lerskiffer, kalksten m. fl. – Namnet gråsten
begagnas stundom i allmogespråket att beteckna
lösa stenar och block af förstnämnda bergarter.
E. E.
Gråbergsbräcka, petrogr. Se Bräcka.
Gråberg till Hemsö, Jakob, konsul och skriftställare,
född d. 7 Maj 1776 i Hemse (Hemsö) socken på Gotland,
bestämdes af sin fader, lagmannen Kristian Gråberg,
till sjöman och medföljde 1792 ett svenskt fartyg
till Genua. Der tog han 1793 tjenst som volontär på
engelska krigsflottan, men måste 1795 till följd af en
duell lemna den engelska sjötjensten. Han bosatte sig
då i Genua, der han erhöll plats på ett handelskontor,
hvarjämte han var tolk vid handelsdomstolen samt (till
1805) kopist vid svenska beskickningen derstädes. 1811
utnämndes han till svensk vicekonsul i Genua och 1815
till konsul i Tanger. Denna befattning innehade han
till 1822, då han, på grund af ett missförstånd,
af sultanen förvisades ur landet. S. å. erhöll
han fullmakt såsom svensk konsul i Tripolis, men
afskedades derifrån 1828, efter hvad det troddes,
derför att han hade beviljat bejen en större
fredsskatt än som ansågs nödigt. G. flyttade då
till Florens, der han uteslutande egnade sig åt
vetenskapliga forskningar och författareskap, erhöll
af påfven titeln comes palatinus samt utnämndes
af storhertigen i Toscana till kammarherre och
öfverbibliotekarie vid Pittiska biblioteket. Död
i Florens d. 29 Nov. 1847. G., som var ledamot
af Vetenskapsakademien (sedan 1815), Vitt. hist
o. ant. akad. (sedan 1810) samt mer än sjutio
utländska akademier och lärda sällskap, förvärfvade
europeisk ryktbarhet genom sina många, på skilda språk
författade uppsatser i geografi, statistik, historia,
estetik, språkvetenskap och medicin. Af dessa är
det endast hans geografiska och statistiska arbeten,
som ega något värde; genom dem var det som intresset
för statistik och geografi väcktes uti Italien. De
vigtigaste af hans skrifter äro: Annali di geografica
e di statistica (1802), Saggio istorico sugli scaldi
antichi poeti scandinavi (1811), Leçons èlèmentaires
de cosmographie, de géographie et de statistique
(1813), Nyaste underrättelser om inre Afrika (1817),
Ragionamento della statistica (1818), Théorie de la
statistique (1821), Observations grammaticales et
philologiques sur les langues parlées dans le
Mogh’ ril-el-Aqssa (insända till Vet.-soc. i Upsala),
Specchio geographico e statistico dell’ impero di
Marocco (1834), Notizia intorno alla famosa opera
istorica d’Ibnu Khaldùn (s. å.; öfversättning, med
tillägg, af förf:s "Account of the great historical
work of Ibnu Khaldùn", intagen i "Transactions of the
Royal asiatic society of Great Britain and Ireland",
1833) samt Italiensk språklära för svenskar (1843). –
G:s brorsdotter, Lovisa Jakobina Eleonora G., utgaf
1831 en biografi öfver honom: "Notice biografique
sur le comte Jacques Gråberg de Hemsö" etc. (2:dra
uppl. 1834).
Gråbo, Artemisia vulgaris L., bot., farmak., en på
åkerrenar, vid trädgårdar o. s. v. i hela Europa
allmän ört med mångårig, flerhöfdad jordstam,
från hvilken rödbruna stjelkar uppstiga, som bära
pardelade blad, ofvan glatta och mörkgröna, undertill
hvita af filthår, och i toppen äro förgrenade till en
sammansatt vippa af små äggrundt aflånga blomkorgar,
med rörformiga, rödbruna blommor. Från jordstammen
och den föga greniga hufvudroten utgå talrika,
långa, nästan jämntjocka, gråbruna rottågor, hvilka,
insamlade under höst eller vår och utan sköljning
rengjorda samt torkade, utgöra den officinella
drogen Radix Artemisiae, som innehåller en flyktig
olja samt skarpt, bittert harts och förr mera än
nu begagnats mot vissa nervsjukdomar, företrädesvis
mot fallandesot. O. T. S.
Gråbröder. Se Franciskan-orden.
Gråda kanal, en redan år 1824 påbörjad, men sedermera
aldrig fullbordad kanalanläggning i Gagnefs
socken i Dalarna. Med kanalen, på hvilken icke
obetydliga kostnader nedlades, afsågs att kringgå de
s. k. Grådafallen i Dalelfven och bereda oafbruten
vattenväg från elfvens segelbara del i Tuna socken
till Siljan. På senare tid har önskan att erhålla
jernväg i denna trakt bragt den ofta åter uppväckta
frågan om kanalens fullbordan i bakgrunden.
Grå flugsnapparen. Se Flugsnappareslägtet.
Grå gamen, Vultur cinereus, zool., hör till
underafdelningen tofsgamar inom gamarnas familj och
ordningen roffoglar. Han är den största arten inom sin
ordning i vår verlsdel; hannen blir 1,1 m. och honan
4 till 6 cm. längre. Fjäderdrägten är enfärgadt
mörkt gråbrun, halsens nakna delar ljust blygrå,
näbben vid vaxhuden blå, delvis röd, vidare lifligt
violett och i spetsen blå samt benen köttfärgade. –
Denna gam förekommer allmänt i Spanien, på Sardinien
och Balkanhalföns berg äfvensom sparsammare derifrån
norr ut till Karpaterna. Enstaka exemplar hafva
träffats i Tyskland, ja ända upp i Danmark. Utom
Europa bebor grå gamen mellersta och södra Asien
in i Kina och Indien samt nordvestra Afrika. Han
bygger sitt bo i träd och lägger vanligen blott ett
enda ägg; den derur kläckta ungen behöfver lång tid,
innan han blir flygfärdig; både hannen och honan synas
rufva. Grå gamen gör icke någon anmärkningsvärd skada;
dock tager han äfven lefvande djur.
Grågylling. Se Äpple.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
