Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Griqualand West, ett af England 1871 annekteradt och med Kap-kolonien 1879 förenadt område i Syd-Afrika - Griquas l. Baastards, sydafrikanskt folk, som uppstått genom blandning af holländska boers och dessas hottentottska slafvar - Grisaille, Fr., målarek., grått i grått. Se Camaïeu - Grisar, Albert - Grisebach, August Heinrich Rudolf - Grisebach, Edward Rudolf - Griselbjörnen l. grislybjörnen. Se Björn - Griselda. Se Grisilla - Grisett var i Frankrike ursprungligen namn på ett grått, groft tyg (vadmal) - Grisi, Giulia - Grisilla (Griselda), hjeltinnan i en af de mest rörande medeltidssagorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men sedan 1871 hafva de flesta diamanter hittats
i grufvorna vid Kimberley, De Beer’s, Du Toit’s Pan
och Builtfontein, belägna nära hvarandra vid östra
gränsen. Från den första upptäckten af diamanter
(1867) t. o. m. 1878 hafva från G. utförts diamanter
till ett värde af 360 mill. kr. Viceguvernörens säte
är Kimberley.
Griquas l. Baastards, sydafrikanskt folk, som uppstått
genom blandning af holländska boers och dessas
hottentottska slafvar. I början af 1700-talet blefvo
griquaerna, redan då ganska talrika, förlagda till
Roggeveldes bergstrakter, men engelska kolonisters
framryckande nödgade dem 1815 att öfverskrida Oranje-
-floden, hvarefter en del bosatte sig i det område,
som nu kallas Griqualand West, och en annan något
östligare, i den nuv. Oranjeflods-republikens sydliga
distrikt Fauresmith och Smithfield. Oroade af boers
flyttade dessa senare 1852 öfver Drakenberge och
slogo sig ned i Kaffraria. Deras område utgör nu ett
engelskt distrikt under namnet Griqualand East. Till
utseendet närma sig griquaerna mer hottentotterna
än sina europeiska stamfäder. De äro fredliga och
arbetsamma samt tala holländska.
Grisaille [-saj], Fr. (af gris, grå), målarek.,
grått i grått. Se Camaïeu.
Grisar, Albert, belgisk tonsättare, f. 1808,
var bestämd för köpmansyrket, men rymde från sin
husbonde och började 1830 i Paris, under Reicha,
kompositionsstudier, till hvilkas fortsättande han
erhöll statsunderstöd, sedan hans opera Le mariage
impossible 1833 gjort lycka i Bruxelles. Bland
hans öfriga operetter, som berömmas för melodi
och scenisk verkan, må nämnas Bon soir monsieur
Pantalon (1851), Les amours du diable(1853)
och La chatte merveilleuse (1862). Död 1869.
A. L.
Grisebach. 1. August Heinrich Rudolf G., tysk
botaniker, f. 1814, d. 1879, blef 1837 privatdocent
vid universitetet i Göttingen och 1847 professor i
botanik derstädes. På växtgeografiens område, der han
gjort sig ett odödligt namn genom sina forskningar,
sökte han framför allt visa förhållandet mellan
klimatet och växtverlden. Detta framträder redan
i skildringarna af hans första botaniska resor
(Dauphiné 1833, Rumilien och Brussa 1839,
Skandinavien 1844) och utgör grundtanken i
hans förnämsta arbete Die vegetation der erde
nach ihrer klimatischen anordnung (1872), med
hvars offentliggörande växtgeografien anses hafva
inträdt i ett nytt stadium. Äfven åtskilliga af
hans öfriga växtgeografiska arbeten, t. ex. Die
vegetationslinien des nordwestlichen Deutschlands
(1846), som blef epokgörande för lokalflorornas
affattning, Die geographische verbreitung der
hieracien (1852), Systematische untersuchungen
über die vegetation der karaiben (1857), Flora of
the british westindian Islands (1859-64) och Die
geographische verbreitung der pflanzen Westindiens
(1865), intaga ett framstående rum i den botaniska
vetenskapen. Till hans utmärktare skrifter på
andra områden höra Ueber die bildung des torfs
in den Emsmooren (1846). – 2. Edward Rudolf G.,
tysk skriftställare, den föregåendes son, f. 1845,
ingick 1872 på den diplomatiska banan, blef 1874 anställd
vid tyska konsulatet i Smyrna och 1879 utnämnd till vice konsul
i Jassy samt 1881 till konsul i Petersburg. 1869 utgaf han anonymt
diktsamlingen Der neue Tannhäuser, i hvilken den
sinliga kärleken med glödande färger skildras. Den
gjorde ett stort uppseende och har redan upplefvat
11 upplagor. Den andra samlingen, Tannhäuser in
Rom (1875; 4:de uppl. 1880), motsvarade icke fullt
allmänhetens förväntningar. Sina studier öfver den
moderna tyska literaturen offentliggjorde han 1876
i arbetet Die deutsche literatur 1777- 1870 (1876;
2:dra uppl. 1877), i hvilket snillrika omdömen äro
blandade med paradoxer. I Die treulose witwe (3:dje
uppl. 1877) lemnar han ett intressant bidrag till
jämförande literaturhistoria.
Griselbjörnen l. grislybjörnen. Se Björn.
Griselda. Se Grisilla.
Grisett (Fr. grisette, af gris, grå) var i Frankrike
ursprungligen namn på ett grått, groft tyg (vadmal),
som begagnades af det fattigare folket, men kom
sedermera, i synnerhet i Paris, att beteckna de
unga, fattiga flickor, som efter det ansträngande
arbetet med nålen eller vid tvättbunken sökte nöjet i
någon ung eller rik älskares sällskap. Ofta flyttade
grisetten hem till sin vän och blef hans hushållerska
("femme de ménage’). Det finnes många rörande
drag af hängifvenhet hos dessa vanligen öfvergifna
och med otack belönta grisetter, med hvilkas namn
föreställningen om friskt mod, sprittande munterhet
och ohejdad njutning af ögonblicket är förenad. Såsom
typ för parisgrisetten gäller "Rigolette" i E. Sues
roman "Mystères de Paris". Namnet grisett på såväl
tyg som person har numera kommit ur bruk.
Grisi, Giulia, italiensk sångerska, f. 1811, d. 1869,
elev af Giacomelli, Pasta och Marliani, uppträdde med
glänsande framgång, en tid jämte sin syster Giuditta
G. (f. 1805, d. 1840), i Italien och Paris, sedan
äfven i London och – jämte sångaren Mario, med hvilken
hon 1856 blef gift – i Nord-Amerika. Bellini skref
för båda systrarna "I Capuleti ed i Montecchi" och
för Giulia "I puritani". Den senare var en sångerska
af främsta rang och gäller för att vara den första,
som på scenen införde den "chant à demi-voix",
hvarmed hon särskildt i "Casta diva" ur "Norma"
ernådde en utomordentlig verkan. A. L.
Grisilla (Griselda), hjeltinnan i en af de mest
rörande medeltidssagorna. Boccaccio nyttjade ämnet i
den sista af sina noveller uti "Decameron", hvarefter
den öfversattes på latin af Petrarca, och det är
efter denna latinska bearbetning, som sagan spridt
sig till Frankrike, England, Tyskland, Nederländerna
och Skandinavien. Den äldsta kända svenska upplagan,
tryckt 1644, kallades: "En skön och merckelig Historia
om Grisilla, hwilken war en fattigh Torpare Dotter,
och bleff vnderligen för sina Dygder och skickeliga
Lefwerne, aff Gudhi vphögdh til sådan ähra, att hon
wardt en mächtigh Frw och Furstinna, och bleff aff
sin Herra i mångahanda måtto frestadt och försökt,
och bleff lijkwäl i tolamodh beständig." G. var,
enligt sagan, dotter till en fattig landtman i Piemont
och blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
