Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fredrik (Frederik) VI (dansk-norsk konung) - 7. Fredrik (Frederik) VII Karl Kristian (dansk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vi ensamma kunna bedöma hvad som är statens och
folkets sanna gagn och bästa". Landets sorg var
dock allmän, när F. dog, d. 3 Dec. 1839. 1845
restes en minnesstod åt honom vid Skanderborgs
slott, och 1858 uppställdes en bronsstaty af
honom på hans älsklingsställe, i Frederiksbergs
slottspark. F. förmälde sig 1790 med sitt syskonbarn
Maria Sofia Fredrika af Hessen-Kassel (d. 1851) och
hade med henne åtta barn, af hvilka endast tvänne
döttrar, Karolina och Vilhelmina, öfverlefde honom. I
början af 1820-talet troddes, tämligen allmänt, att
konungaparets äldste son icke var död, utan blifvit
bortbytt mot ett dödt barn (se Poulsen, J. G.) Om
F:s oäkta son F. V. Dannemand, se Dannemand, F.
E. Ebg.
7. F. VII Karl Kristian, son till Kristian VIII
och Charlotta af Mecklenburg-Schwerin, föddes på
Amalienborg d. 6 Okt. 1808. Han hade ett naturligt
godt förstånd och en varm känsla, men saknade
tillräckligt intresse och stadga för inhemtande af
bokliga kunskaper. 1826 förlovades han med Fredrik
VI:s dotter, prinsessan Vilhelmina, och efter en
resa till Schweiz (han tillbragte ett år i Genève,
der han afslutade sina studier och blef medborgare
i republiken), södra Frankrike och Italien firades
hans förmälning med henne d. 1 Nov. 1828. Hans
husliga lif var icke lyckligt, hvarför han af brist
på sysselsättning hängaf sig åt utsväfningar. Sedan
han blifvit skild från sin gemål (1834), reste han
till Island (han var den förste danske prins, som
besökte denna ö) och blef efter sin hemkomst derifrån
regementschef i Fredericia. 1839, efter faderns
tronbestigning, blef han general i Nörrejylland och
Fyen samt guvernör på Fyen, der han sedan vistades i
åtta år. 1841 förmälde han sig med prinsessan Mariana
af Mecklenburg-Strelitz (f. 1821, d. 1876), men af
hemlängtan återvände hon redan 1844 till Strelitz,
hvarefter äktenskapet upplöstes, 1846. Vid sidan
af sin verksamhet som guvernör sysselsatte han
sig med antikvariska undersökningar, hvilka han
fortsatte äfven som konung, och hvilka lemnade ett
verkligt vetenskapligt resultat (F. skref 1857 en
afhandling om Jättestuernes bygning). Med sin fader
kom F. flere gånger i spändt förhållande, emedan han
öppet uttalade sitt missnöje med regeringens svaghet
gent emot schleswig-holsteinarnas upproriska afsigter
och gillade sträfvandena för det danska modersmålets
bevarande i Sönderjylland samt afgjordt tillstyrkte
utfärdandet af en fri författning. Han vann derigenom
tidigt popularitet, i synnerhet hos allmogen. När
efter Kristian VIII:s död, d. 20 Jan. 1848, F. besteg
tronen, inledde han sin regering med befallning
om de många tryckfrihetsmålens nedläggande
och offentliggjorde åtta dagar derefter faderns
plan till en konstitutionel författning för hela
staten, dock med en tudelning i ett Danmark och ett
Schleswig-Holstein. Ehuru den bebådade författningen
gynnade hertigdömena på konungarikets bekostnad,
mötte hon dock det starkaste motståndet hos det
tyska partiet, som önskade fullständig skilsmässa
från Danmark. Den 18 Mars 1848 fordrade församlingen
af Slesvigs och Holsteins deputerade båda
landens förening under en enda författning samt
Slesvigs inträde i Tyska förbundet. Så snart detta
blef bekant i Köpenhamn, hölls d. 20 Mars ett folkmöte
i Casino för att protestera mot denna begäran,
och d. 21 samlade sig omkr. 20,000 personer af alla
samhällsklasser vid Kristiansborgs slott för att
bedja konungen afskeda sin ministèr. Denna önskan
hade F. redan förekommit, och d. 24 Mars utnämndes
den nya ministèren, som. straxt afvisade den
schleswig-holsteinska deputationen med den förklaring
att konungen ville gifva Holstein en sjelfständig
ställning och större frihet, men stärka Slesvigs
oupplösliga förbindelse med konungariket genom en för
båda gemensam fri författning. Redan föregående natt
hade de upproriske tillsatt en provisorisk regering i
Kiel och togo derefter genom öfverrumpling fästningen
Rendsborg, under föregifvande att konungen icke
var fri. F. slöt sig så mycket innerligare till
det danska folket, som ville värja kronans rätt på
samma gång som sin egen, och under alla vexlingar i
det följande treåriga kriget höllo konung och folk
troget tillsammans. Det sålunda vunna ömsesidiga
förtroendet bibehöll sig ända till F:s död. Kriget
fördes med vexlande lycka. Efter den hårda striden
vid Slesvig mot preussare och hannoveraner (d. 23
April), besattes hela Slesvig, utom Als, och
södra Nörrejylland af fienden, medan den danska
flottan gjorde Tysklands handel stor skada. På
träffningarna vid Dybböl (d. 28 Maj och 5 Juni)
följde, under svensk bemedling, d. 26 Aug. en
sju månaders vapenhvila i Malmö. Vilkoren blefvo
dock groft kränkta af tyskarna, och upproret fick
tillfälle att fullständigt organisera sig. Under
mellantiden fördes underhandlingar, och England
föreslog Slesvigs delning, hvarpå F. alls icke ville
gå in. Han upplöste (i Nov.) marsministèren, emedan
den till en del föredrog delningen framför en lösning
af bandet mellan Slesvig och konungariket. När
kriget å nyo bröt ut, svek lyckan Danmark. Vid
Kolding (d. 23 April 1849) och vid Gudsö (d. 7
Maj) blef hären tillbakaträngd. Hufvudstyrkan
kastade sig in i Fredericia, som belägrades af
den schleswig-holsteinska hären, men stormade
de fientliga skansarna och dref upprorshären på
flykten (d. 6 Juli 1849). Det kom nu till en ny
vapenhvila, och efter långa underhandlingar slöts
fred med Preussen (d. 2 Juli 1850), dock utan att
stridsfrågorna afgjordes. Upprorsmännen fortsatte
striden, men blefvo d. 25 Juli 1850 slagne vid
Isted och tillbakakastade vid angreppen på Mysunde
(d. 12 Sept.) och Frederiksstad (d. 4 Okt.). Slesvig
var således med vapenmakt återtaget. – Midt under
det pågående kriget hade statsförfattningen blifvit
alldeles ombildad. Den 5 Juni 1849 utfärdade F. den
mycket frisinnade "Danmarks riges grundlov". Men
Slesvigs ställning förblef oafgjord; danskarna ville
ogerna släppa förbindelsen med Holstein. F. höll
strängt på sina ärfda rättigheter, och d. 28 Jan. 1852
utfärdades en ny "fällesforfattning" (jfr Danmark,
sp. 873). De följande åren upptogos af häftiga strider
i riksdagen, bl. a. om den nya arfföljdslagen,
hvarigenom Kristian af Glücksborg (Kristian IX)
bestämdes till tronföljare, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
