Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dingelstedt, Franz, friherre von D., tysk skald - Dingle - Dingler, Hohann Gottfried, tysk teknolog - Dingon - Dingtuna - Dingwall - Diniz da Cruz, Antonio, portugisisk skald - Dinka - Dinkelsbühl - Dinoceras - Dino Compagni, italiensk krönikeförfattare, Dantes samtida. Se Compagni. - Dinokrates, acedonisk byggmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrlig värdighet. – D:s första mera uppmärksammade
dikter, Lieder eines kosmopolitischen nachtwächters
(1840), röja stark påverkan af Herweghs politiska
poesi, och hans Gedichte (1845; 2:dra uppl. 1858),
som till största delen innehålla passionerade
kärlekssånger, kännetecknas af en skarp realism.
Nacht und morgen, neue zeitgedichte (1851) sluta
sig till nattväktaresångerna. Bland D:s romaner och
noveller märkas Wanderbuch (1839–43), Unter der erde
(1840), Sieben friedliche erzählungen (1844) och Die
amazone (1868; 2:dra uppl. 1869). Såsom dramatisk
författare har D. gjort mycket stor lycka med
tragedien Das haus der Varneveldt (1850). Han har
dessutom riktat den tyska literaturen med värdefulla
öfversättningar af Moliéres, Beaumarchais’ och
Shakspeares arbeten. Under sin vistelse i München
åvägabragte han (1854) derstädes ett stort gästspel
af Tysklands förnämste dramatiske konstnärer,
hvilka gåfvo tolf mönsterframställningar (stycken
af Lessing, Schiller och Göthe). 1864 lät han på
samma sätt i Weimar uppföra en serie af Shakspeares
historiska stycken. D. var äfven en af det tyska
Shakspearesällskapets stiftare.
Dingle [dingöl], stad i det irländska grefskapet
Kerry, prov. Munster, vid norra kusten af
Dingleviken. Omkr. 2,500 innev. Europas vestligaste
hamnstad.
Dingler, Johann Gottfried, tysk teknolog, f. 1776,
d. 1855, apotekare i Augsburg, sedermera föreståndare
för en kemisk fabrik, är i synnerhet bekant såsom
grundläggare af "Polytechnisches journal", hvilken
han utgaf först ensam (1820–31) och derefter (1831–40)
i förening med sin son Emil Max D. (f. 1806, d. 1874),
hvilken fortsatte med utgifvandet till sin död,
då tidskriften öfvertogs af Zeman och Fischer.
Dingon, Canis Dingo, zool., äfven kallad varragalen,
ett till de köttätande rof djuren (Carnivora) och
hundslägtet hörande djur, som skiljer sig ifrån den
vanlige hunden företrädesvis genom den raka svansen,
hvartill kommer att det till utseendet påminner om
räfven, ehuru det är betydligt större och starkare
än denne. Färgen är på de öfre kroppsdelarna i
allmänhet ljust röd, der och hvar med svarta strån,
på undersidan hvit. Liksom alla vilda hundar har äfven
dingon lång nos, korta öron, yfvig, hängande svans
och små, sneda, om elakhet vittnande ögon. Han är
Nya Hollands enda äkta rofdjur och träffas tämligen
allmänt i täta skogar eller ute på slätterna. Äfven
i lefnadssätt och vanor har dingon stor likhet
med räfven. Liksom denne håller han sig om dagen
gömd i hålor – åtminstone i trakter, der han icke
känner sig fullt säker – och kommer fram först emot
nattens inbrott, för att börja sina ströftåg. Sällan
jaga flere af dessa djur tillsammans; endast der
åtel lockar, kan man stundom få se dem i större
skaror. Med rätta anses dingon för boskapshjordarnas
värste fiende, emot hvilken befolkningen tid efter
annan företager formliga utrotningskrig. Vid ett enda
schäferi lära icke mindre än 1,200 får hafva inom tre
månader fallit offer för dingons roflystnad. Kanske
ännu större skada gör
dingon genom den gränslösa förskräckelse, som hans åsyn
injagar hos fåren, hvilka, vansinniga af skrämsel,
störta åt alla håll ut på stepperna, der de falla
offer för nya fiender, törst o. s. v. Har dingon
tillfälle att fly, undviker han alltid menniskan
och ådagalägger med verkligt mästerskap räfvens
slughet och list; men i motsatt fall vänder han
sig med förtviflans raseri mot sina fiender.
J. G. T.
Dingtuna, socken i Vestmanlands län, Tuhundra
härad. Arealen 7,931 hekt. (16,066 tnld). 1,865
innev. (1878). Regalt pastorat af 2:dra kl., Vesterås
stift, Domprosteriet.
Dingwall [-oål], stad i skotska grefskapet
Ross, vid Conans utlopp i Croinartyviken. 2,125
innev. (1871). Ypperlig hamn. Laxfångst.
Diniz da Cruz [-is-], Antonio, portugisisk skald,
f. 1730, d. inemot slutet af 18:de årh. såsom
medlem af öfverkolonialrådet i Rio de Janeiro,
skref en mängd kärlekssånger, epistlar, dityramber,
sonetter och idyller samt en komisk hjeltedikt, O
hysope (vigvattensqvasten), som utmärker sig genom
ren diktion och fin ironi. D. var äfven stiftaren af
det literära sällskapet "Arcadia", hvars medlemmar
införde en ny poetik samt bannlyste det ordprål och de
neologismer, hvilka sedan midten af 17:de årh. gjort
sig gällande inom den portugisiska literaturen.
Dinka (egentl. Denga, sing. Dengâvi), ett
vid Hvita Nilen (Bahr-el-abiad), mellan 9° och 11°
n. br. boende negerfolk, utgörande omkr. 250,000
personer, hvilka i fysiskt och språkligt hänseende
sluta sig närmast till fundj-folken, men utmärka sig
genom sin ytterst spensliga kroppsbyggnad. Dinka hafva
en mycket rå religiös uppfattning samt lefva mest
af boskapsskötsel och jagt. De voro förr oberoende,
men lyda numera under Egypten.
Dinkelsbühl, stad i bajerska regeringsområdet
Mittelfranken, vid Wörnitz. 5,240
innev. (1875). Fordom fri riksstad.
Dinoceras (af Grek. deinos, förskräcklig, och
keras, horn), paleont., ett slägte jättestora
klöfdjur, hvaraf lemningar träffas i Amerikas
eocena lager. Hufvudet är långt och smalt samt bär
på öfre sidan tre par upphöjningar. Upptäckaren,
O. C. Marsh, antager, att dessa varit fästen för
horn, hvilken åsigt dock, som det tycks ej utan skäl,
bestrides af andra. Hjernkaviteten är mindre än hos
något annat kändt landdäggdjur. Öfverkäken bär två
långa och skarpa, nedåt riktade betar. Kindtänderna
äro små, i regeln försedda, hvar och en, med två
transversala upphöjningar. Benen äro jämförelsevis
korta, och fötterna hafva fem tår. Dessa klöfdjur
anses af Marsh bilda typen för en särskild ordning,
Dinocerata, som i vissa afseenden närmar sig till de
uddatåiga klöfdjuren (Perissodactyla), i andra till
snabeldjuren (Proboscidea), men är bestämdt skild
från bådadera. Denna ordning, till hvilken äfven
höra slägtena Tinoceras och Uintatherium, uppträdde
endast under eocentiden, men då med en mängd arter.
G. L.
Dino Compagni [-panji], italiensk krönikeförfattare,
Dantes samtida. Se Compagni.
Dinokrates (Deinokrates; namnet förekommer i flere
former), macedonisk byggmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
