Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dinadjpur - Dinan - Dinant - Dinapur - Dinâr - Dinara - Dinarchus - Dina Skomagers, dansk äfventyrerska. Se Dina Vinhovers. - Dina Vinhovers - Dindorf, Karl Wilhelm, tysk filolog - Dîner - Dîners du Vaudeville - Dinesen, Lars, dansk politiker - Ding an sich - Dingelstedt, Franz, friherre von D., tysk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dinadjpur (Dinadschpur) l. Dinajpur. 1. Distrikt i
britisk-ostindiska presidentskapet Bengalen. Arealen
10,686 qv.-kilom. (194 qv.-mil). 1,501,924
innev. (1872), af hvilka 53 proc. muhammedaner
och 47 proc. hinduer. Landet, som tillhör det
fruktbara området mellan Himalaja och Ganges, är väl
vattnadt. Klimatet osundt. – 2. Hufvudstad i nämnda
distrikt. 13,042 innev (1872).
Dinan [-nang], pittoresk stad i franska
depart. Côtes-du-Nord (Bretagne), vid floden
Rance. 7,692 innev. (1872). Liflig industri. Ruiner
efter ett slott, som tillhört de forne hertigarna
af Bretagne.
Dinant [-nang], gammal befäst handelsstad i belgiska
prov. Namur, vid floden Maas (Meuse). Omkr. 7,000
innev. Vacker domkyrka. Tillverkning af papper, läder,
glas samt jern- och kopparvaror. Marmorbrott. (Om
ortens betydelse i konsthistorien, se Bildhuggarekonst
II, 523).
Dinapur, stad i britisk-ostindiska presidentskapet
Bengalen, regeringsområdet Patna, vid
Ganges. Omkr. 18,000 innev. Militärstation. Liflig
handel.
Dinâr (Lat. denarius), fordom ett arabiskt guldmynt,
som första gången präglades 695, under den omajadiske
kalifen Abdu-l-malik. Dess värde, som var olika under
olika tider, motsvarade i medeltal 8 kr.
Dinara, bergstopp bland Dinariska alperna, i
Dalmatien. 1,811 m. (6,099 f.).
Dinarchus (Grek. Deinarchos), grekisk vältalare,
f. i Korint 361 f. Kr., tillbragte större delen af
sin lefnad i Athen, der han författade tal åt andra,
emedan han sjelf såsom utlänning ej fick uppträda
såsom talare. Han var nära förbunden med Demetrius
Phalereus och måste 307, liksom denne, fly, hvarefter
han begaf sig till Chalcis på Eubea, der han lefde
till 292, då han återkallades till Athen. D. lär
hafva blifvit dödad 291 af Polysperchon. Hans tal
äro mindre goda efterbildningar af Demosthenes.
Dina Skomagers, dansk äfventyrerska. Se Dina
Vinhovers.
Dina Vinhovers [-håfers] l. Dina Skomagers,
dansk äfventyrerska, föddes i Köpenhamn af tyska
föräldrar. Hon var en tid gift i Holstein, men
lefde derefter i brottsligt förhållande till en
öfverste Jörgen Walther och genom denne, hvilken
stod synnerligen väl vid hofvet, lät hon i Jan. 1651
framkasta den anklagelsen att Korfits Ulfeld och
hans hustru traktade efter konungens (Fredrik III:s)
lif. Kort derpå uppgaf hon för Ulfelds hustru, att hon
och hennes man voro hotade. En rättslig undersökning
företogs med anledning af anklagelsen mot Ulfeld,
men D. kunde ingenting bevisa och blef d. 21 Juli
1651 afrättad. Walther landsförvisades. Ulfeld ansåg
den honom gifna upprättelsen otillfredsställande och
sin ställning osäker samt flydde derför med hustru
och barn ur landet. Jfr Ulfeld.
Dindorf, Karl Wilhelm, tysk filolog,
f. 1802 i Leipzig, blef 1828 e. o. professor i
literaturhistoria i sin födelsestad, men nedlade
detta ämbete 1833. Jämte sin broder Ludvig August
D. (f. 1805, d. 1871) och K. B. Hase har
han fortsatt utgifvandet af Stephani "Thesaurus
linguae graecae", hvarjämte han föranstaltat
tidsenliga upplagor af flere grekiska författare
samt utgifvit "Graminatici graeci" (1823), "Poetae
scenici graeci" (1830; 5:te uppl. 1866) och ypperliga
kommentarier till AEschylus, Sophocles, Euripides
och Aristofanes.
Dîner [-ne] l. Dîné, Fr. (af Fr. dîner, spisa middag,
Ital. desinare l. disinare, af Lat. coena, middag),
middagsmåltid. – Dinera, spisa middag.
Dîners du Vaudeville [-ne dy vådövil],
Fr., ett 1796–1802 i Paris existerande
literatörsällskap, hvilket till största delen bestod
af vådevillförfattare, som skrefvo för den af Barré
dirigerade Vaudeville-teatern. De mest framstående
medlemmarna voro Barré, Piis, Radet, Desfontaines,
Laujon, Dupaty, Légur och Gouffé. (Jfr Société
du Caveau.)
Dinesen, Lars, dansk politiker, f. i Holbäks amt
1838, valdes 1864 till medlem såväl af riksrådet som
af riksdagens folketing och har sedermera oafbrutet
haft plats i det senare. I början af sin politiska
bana tillhörde han den nationella (grundtvigianska)
venstern, 1866 röstade han mot grundlagsändringen, och
1870 slöt han sig till den förenade venstern, men bröt
s. å. med detta parti och har sedermera uppträdt som
en af dess ifrigaste och kraftigaste motståndare. Till
följd deraf blef han 1873 förbigången af den valkrets
han dittills representerat. Från 1865 har D. varit
medlem af finansutskottet, 1866 blef han ledamot af
den komité, som fått i uppdrag att utreda frågan om
Sorö akademis återupprättande, och 1872 medlem af det
utskott, som tillsattes för att afgifva yttrande om
försvarslagarna, samt invaldes 1871 i centralkomitén
för skytteföreningarna. E. Ebg.
Ding an sich, T., filos., "ting i och för sig",
kallades af Kant den för menniskan obekanta realitet,
som nämnde filosof ansåg genom sin inverkan på
medvetandet ligga till grund för sinnesförnimmelserna
och hvilken han satte som motsats till tingen
för oss, d. ä. tingen, sådana de af oss i vårt
medvetandes former uppfattas. Kant ansåg nämligen,
att allt det af oss uppfattade måste ikläda sig vårt
medvetandes former, men fasthöll på samma gång Lockes
antagande att innehållet i all vår kunskap kommer
utifrån. Fichte deremot förnekade tillvaron af tingen
i sig och sökte förklara sjelfmedvetandets innehåll
ur sjelfmedvetandet sjelf. (Jfr Kant och Fichte.)
L. H. Å.
Dingelstedt, Franz, friherre von D., tysk skald,
född d. 30 Juni 1814 i Halsdorf (Hessen), var till en
början skollärare, blef 1841 medarbetare i "Augsburger
allgemeine zeitung", kallades 1843 till bibliotekarie
hos konungen af Würtemberg, blef 1850 intendent vid
hofteatern i München, fick 1856 plötsligt afsked från
nämnda befattning, men blef 1857 generalintendent
för hofteatern och hof kapellet i Weimar och 1867
direktör vid hofoperateatern i Wien. 1871 utbytte han
sistnämnda syssla mot ledningen af hofburgteatern i
samma stad. 1867 blef han af konungen i Bajern upphöjd
i ärftligt adelsstånd och fick 1876 af österrikiske
kejsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
