Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charaseae - Character indelebilis - Charad - Charadrius, zool. Se Pipareslägtet. - Charcas - Charcuterie - Chardin, Jean - Chardin, Jean Baptiste Siméon - Charente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyddad oospor (äggspor). Vid dennas groning utvecklas
först en bladlös s. k. förgrodd och sedan, ur denna,
den fullt utbildade växten. Äfven förökning på könlös
väg eger rum. Characéerna omfatta 2 slägten, med
tillsammans mer än 30 arter, samt växa såväl i
salt som i bräckt och sött vatten inom alla zoner
och i alla verldsdelar. De utmärka sig genom en
egendomlig, vidrig (något lökartad) lukt samt oftast
äfven derigenom att cellväggarna ur vattnet upptagit
rikligt med kalk (inkrusterats). Deras nytta för
menniskans ekonomi är ej betydlig. På en del ställen,
i synnerhet i Schweiz, användas de, efter någon
torkning, till gödningsämnen och lära såsom sådana
vara af en kraftig verkan. Derigenom att de ofta
bilda rätt ansenliga bäddar på bottnen af dammar och
torfgrafvar, liksom vid brädden af sjöar och andra
större vattensamlingar, bidraga de i ej ringa mån
till markens höjande och vattensamlingarnas slutliga
torrläggande. V. W.
Character indelebilis, Lat., outplånlig karakter
eller beskaffenhet. Enligt katolska kyrkans åsigt
utgöra presterna ett genom andliga egenskaper från
lekmännen väsentligen skildt stånd, och skilnaden
inträder genom prestvigningen, som försätter de vigde
i en sådan ställning, att de icke åter kunna blifva
lekmän. Denna egenskap meddelades först af Kristus
åt apostlarna och öfverflyttas från dem, genom den
biskopliga ordinationen, i oafbruten ordning på alla
deras efterföljare i det kyrkliga ämbetet. Presterna
betraktas som medlare mellan Gud och menniskorna,
och utan deras bemedling anses ingen försoning vara
möjlig. Denna åsigt har varit af stor betydelse
för utvecklingen af den katolska hierarkien.
E. J. Ö.
Charad [sja-], ord- och stafvelsegåta, d. v. s. en
gåta, i hvilken först hvarje särskild stafvelse i
det ord, som skall gissas, och slutligen ordet i sin
helhet får ett slags karakteristik. Sådana tankelekar
äro merendels klädda i versform.
Exempel:
När mitt första sqvalar neder
och mitt andra sväller opp,
straxt mitt hela sig bereder
skrytsamt till sitt korta lopp.
(Regnbäck.)
De charader, som framställas derigenom att de
enskilda stafvelserna och orden återgifvas genom
pantomimiska (eller dramatiska) framställningar,
kallas lefvande charader (Fr. charades en
action).
Charadrius, zool. Se Pipareslägtet.
Charcas, fordom namn på republiken Bolivia. Ordet
förekommer stundom ännu såsom benämning på
depart. Chuquisaca i nämnda republik.
Charcuterie [sjarkytöri] l. Charkuteri, Fr. (af
charcutier, Gammalfr. chaircuitier, slagtare, af
chair, kött, och cuit, kokad), köttbod, slagteri,
gårkök; handel med tillagade kalla matvaror. –
Charcutier [-kytie], fem. -ière [-kytiär], den som
handlar med dylika varor.
Chardin [sjardäng], Jean, fransk resande, f. 1643. Af
sin fader, som var juvelerare, sändes han vid unga
år till Ostindien för att handla diamanter. Derifrån
reste han till Persien, uppehöll sig sex år i Ispahan
och sysselsatte sig
under denna tid flitigt med historiska och geografiska
forskningar. 1670 återvände han, med rika antikvariska
och etnografiska samlingar, till Frankrike. De
förföljelser, som der mötte honom i egenskap af
protestant, föranledde honom emellertid att än
en gång begifva sig till Persien, hvarifrån han
med nya samlingar 1681 återvände till Europa. Han
utnämndes då till Englands minister i Holland och
till agent för Britisk-ostindiska kompaniet. Död i
England 1713. Resultaten af sina forskningar nedlade
han i Voyages en Perse et autres lieux de l’orient
(1686, ny uppl. 1811).
Chardin [sjardäng], Jean Baptiste Siméon, fransk
målare, f. 1699 i Paris, d. derstädes 1779, fick sin
konstnärliga utbildning i N. Coypels atelier. Han
var den förste målare, som trädde i opposition
emot rococo-periodens konstriktning, i det han
visade sina landsmän, att det gifves menniskor
äfven utanför den förnäma verlden och att äfven det
stilla borgerliga lifvet kan bjuda målaren tacksamma
ämnen. Tvätterskan, köksan och husmodern i deras
mångfaldiga bestyr, handtverksfamiljens små barn,
som läsa sin bordsbön eller roa sig med att blåsa
såpbubblor – dessa och dylika ämnen, i motsats till
"les fêtes galantes", utgjorde det område, på
hvilket C. hälst rörde sig. Hans näpna genrestycken
och stillebenbilder (döda djur, husgerådssaker
o. d.), i hvilka han likaledes var en mästare, komma
nederländarnas nära – fastän C. är dem underlägsen
i färgen – och visa, att en motströmning mot smaken
i Versailles redan tidigt – han började näml. 1737
utställa sina arbeten – gjorde sig märkbar. Denne
"folkmålare" är i Stockholms nationalmuseum
representerad med icke mindre än tio taflor.
R-n.
Charente [sjarangt]. 1) Flod i vestra
Frankrike. Hon rinner upp på gränsen mellan
depart. Haute-Vienne och Charente, genomflyter
det senare och Charente-inférieure, blir segelbar
vid Montignac och faller ut i Atlantiska hafvet,
midt emot ön Oléron. Längd omkr. 355 kilom. (48
mil). – 2) Departement i vestra Frankrike. Det
utgöres af Angoumois och smärre delar af
Limousin, Poitou och Saintonge samt omgifves af
depart. Deux-Sèvres. Vienne, Haute-Vienne, Dordogne
och Charente-inférieure. Areal 5,942 qv.-kilom. (107
qv.-mil). 373,950 innev. (1876). Landets norra del,
en fortsättning af Limousin-bergen, är småbackig;
södra delen är mera ett slättland. Charente och
hennes tillflöden samt Vienne och Dronne genomflyta
departementet. Mineralriket lemnar kalk, gips,
lera, som begagnas till fajans, och i synnerhet
jern. Industrien inskränker sig till bearbetning
af jernmalmen, pappersfabrikation samt några
klädes- och linnemanufakturer. Departementet
indelas i 5 arrondissement och har till hufvudstad
Angoulême. – 3) Charente-inférieure, departement
i vestra Frankrike, bildadt af Aunis, största
delen af Saintonge och en liten del af Poitou. Det
begränsas af Atlantiska hafvet samt depart. Vendée,
Deux-Sèvres, Charente, Dordogne och Gironde. Arealen,
inberäknadt de utanför kusten liggande öarna Ré,
Oléron, Aix m. fl., utgör 6,825 qv.-kilom. (123
qv.-mil). 465,628 innev. (1876). Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
