Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant / 231-232 (1880) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chapman, Fredrik Henrik af - Chappe d'Auteroche - Chaptal - Chaptalisering - Char - Charaseae

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vice-amiral. 1793 tog han afsked från detta ämbete,
men fick behålla alla sina löneförmåner. Han
åtog sig dock att fortfarande uppgöra erforderliga
förslag och ritningar för både skärgårdsflottans
och stora flottans behof. 1805 sattes det sista
linieskeppet efter C:s konstruktionssystem på
stapel. På örlogsvarfvet i Karlskrona finnas
många byggnader, som vittna om hans stora förmåga
äfven på andra områden än skeppsbyggeriets. C:s
reformer i skeppsbyggnadskonsten förtjena särskild
uppmärksamhet. Genom undersökningar af ritningar
till sådana fartyg, hvilka voro kända som utmärkta
seglare, kom han till den öfvertygelsen att på ett
för segling väl formadt fartyg de s. k. spant-areorna
(d. v. s. tvärskeppssektions-areorna under vattnet)
borde aftaga från största tvärskeppssektionens ställe
och utåt ändarna i samma förhållande som ordinatorna
O, 1, 2, 3, 4 o. s. v. i vidstående figur, uti



hvilken kroklinien ABC är en parabel, med linien
AD till axel och punkten A till vertex (topp). Det
derpå grundade konstruktionssättet fick af C. namnet
"den paraboliska metoden". C. uppfann äfven den
s. k. "relaxationsmetoden", men stannade likväl vid
att anse den förra såsom den i alla afseenden bästa
och tillämpade densamma vid konstruktionen af en mängd
både handels- och örlogsfartyg. Den numera allmänt
använda konstruktionsmetoden afviker föga från den
af C. nyttjade.

Under senare delen af sin lefnad utöfvade C. en
ganska betydande författareverksamhet. Så utgaf han
1768 planchverket Architectura navalis mercatoria
och 1775 Tractat om skeppsbyggeriet. De följande
åren utkommo åtskilliga smärre afhandlingar
af hans hand, och 1806 offentliggjorde han sitt
stora arbete Försök till theoretisk afhandling att
gifva linjeskepp och fregatter deras rätta form,
med tillhörande planchverk. 1767 blef han ledamot
af Vetenskapsakademien och 1804 hedersledamot af
Krigsvetenskaps-akademien. I modellsalen å Karlskrona
skeppsvarf är en minnesvård rest öfver honom. C. dog
i nämnda stad d. 19 Aug. 1808. Till hans minne lät
Svenska akademien 1817 slå en skådepenning, och
s. å. författade Franzén en minnesteckning öfver
honom. (Se Sv. ak.:s handl., del. VIII, 1821.)

Chappe d’Auteroche [sjapp dåtöråsch]. 1) Jean
C., fransk astronom, f. 1722, observerade 1761 i
Tobolsk planeten Venus’ gång öfver solskifvan och
meddelade resultaten af sina iakttagelser i Voyage
en Sibérie, fait en 1761 (1768). År 1769 företog han
i astronomiskt ändamål en resa till Kalifornien, der
han s. å. dog i San Lucar. – 2) Ignace Urbain Jean
C., den förres brorson, telegrafdirektör, f. 1760,
d. 1828, hade del i sin broders uppfinning och
författade bl. a. Histoire de la télégraphie (1824). –

3) Claude C., den förres broder, optiska telegrafens
uppfinnare, föddes 1763. Hans önskan att kunna
meddela sig med sina på något afstånd boende
vänner föranledde honom att uppgöra planen till ett
signalsystem, som han vidare utvecklade och under namn
af telegraf 1792 framlade för nationalförsamlingen
(se Telegraf). 1793 inrättades en telegraflinie
mellan Paris och Lille. Af grämelse öfver att man
sökte bestrida honom äran af uppfinningen kastade
C. sig 1805 i en brunn.

Chaptal [sjap-], Jean Antoine Claude, grefve
de Chanteloup, fransk kemist, f. 1756, blef 1798
Berthollets efterträdare såsom professor vid Ecole
des arts, var 1800–04 inrikesminister samt blef
1811 upphöjd till grefve af Chanteloup och 1819
till pär af Frankrike. Död 1832. Han utgaf flere
arbeten, företrädesvis i den kemiska teknologien och
åkerbrukskemien, om vinförbättring (se Chaptalisering)
m. m. Som minister uträttade han mycket: han anlade
den första slöjdskolan i Frankrike, lät bygga flere
vigtiga kanaler och vägar (t. ex. öfver Simplon
och Mont Cenis), föranledde upprättandet af den
kommission, som åstadkom genomgräfningen af näset
vid Suez, m. m. P. T. C.

Chaptalisering, ett af kemisten J. A. C. Chaptal 1800
uppfunnet sätt att göra vissa vinsorter alkoholrikare
och som består deri att de bringas i jäsning medelst
en tillsats af socker. Detta förfaringssätt bör ej
räknas bland vinförfalskningar, enär inga för helsan
skadliga biprodukter dervid bildas. Jfr Gallisering.

Char [sjar], Fr. (af Lat. carrus, vagn, kärra),
ett slags tvåhjulig vagn. – Char à bancs
[sjarabang], egentl. "vagn med bänkar", öppen,
lätt vagn, med säten längs sidorna.

Characeae Rich., bot., vattenväxter, som tillhöra
kryptogamernas stora grupp, men hvilkas plats i
det naturliga växtsystemet för öfrigt ännu ej är
fullt bestämd. Linné förde dem först till algerna,
senare – ehuru med orätt – till fanerogamerna, och
deri har han ända in i senaste tider haft många
efterföljare. De fleste af nutidens systematici
låta characéerna bilda en särskild grupp bland
kryptogamerna, jämnbördig med ormbunkar, mossor,
alger o. s. v. samt egande sin plats närmast
efter mossorna. Men ifrågasättas kan huruvida
ej Linnés ursprungliga åsigt om characéernas
sammanhörighet med algerna – hvilken åsigt omfattats
af bl. a. K. A. Agardh – är den riktiga. Med hänsyn
till beskaffenheten af deras näringsorgan samt af
befruktningsresultatet stå de utan tvifvel närmast
algerna. Man skulle måhända göra rättast i att låta
dem intaga högsta platsen bland de gröna algerna och
bilda en öfvergångslänk till mossorna. – Characéernas
stam är tydligt ledad och vid lederna försedd med
kranssittande, grenar liknande blad. Såväl stam som
blad äro af en särdeles enkel byggnad. På bladen
sitta de könliga fortplantningsorganen, både de
honliga, sporknoppar, och de hanliga, anteridier
(jfr Antheridium). De i anteridierna utvecklade
skrufformiga, två flimmerhår egande spermatozoiderna
(se sp. 126, fig. 7) befrukta sporknoppens äggcell,
och resultatet blir en af sporknoppens hylle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>