Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cavour, Camillo Benso di - Caxamarca l. Cajamarca. 1. Departement i sydamerikanska republiken Peru - Caxamarca. 2. Stad och hufvudort i nämnda departement - Caxias - Caxias, Luis Alvez de Lima - Caxo l. Caso - Caxoeira - Caxton, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Österrike, var kriget endast en
tidsfråga. Napoleons yttrande vid nyårsmottagningen
i Tuilerierna 1859, konung Victor Emanuels trontal
d. 10 Jan. och afslutandet af en off- och defensiv
allians mellan Frankrike och Sardinien s. å. voro
hotelser, som Österrike d. 23 April besvarade
med ett ultimatum till regeringen i Turin. När
detta förkastades, gingo österrikiska trupper
d. 29 s. m. öfver Ticino. Inför verlden framstod
sålunda Österrike som den anfallande. Efter slaget
vid Magenta, d. 4 Juni s. å., utfärdade C. till
de europeiska regeringarna en rundskrifvelse, i
hvilken han framhöll, att österrikarnas uteslutande
från Italien vore krigets enda ändamål och att
fransmännens kejsare afstod från hvarje skadestånd,
så att den europeiska jämnvigten icke komme
att rubbas genom upprättandet af ett konungarike
Italien. Det är en allmän åsigt, att denna depesch,
som helt och hållet åsidosatte Frankrikes anspråk på
ersättning, i väsentlig mån bidrog till att Napoleon
efter slaget vid Solferino (s. å.) plötsligt afbröt
sitt segerlopp. Fördraget i Villafranca (s. å.),
som alls icke uppfyllde Sardiniens förhoppningar,
träffade C. djupt och föranledde honom att utgå ur
regeringen. Efter freden i Zürich s. å. (hvarigenom
Sardinien fick Lombardiet, samt en italiensk
konfederation med påfven till president skulle bildas
och ex-suveränernas af Toscana, Parma och Modena
rättigheter reserverades) återtog C. ärendenas
ledning. Hans uppgift var nu att föra en sådan
politik, att Sardinien icke råkade i kollision med
Frankrike eller Österrike, att den allmänna meningen
i södra och mellersta Italien finge tid att yttra
sig samt att provinserna utan uppror komme under
Victor Emanuels spira. På våren 1860 förklarade sig
befolkningen i Toscana, Parma och Modena till förmån
för Victor Emanuel. Emellertid blef den glädje detta
resultat framkallade minskad genom Nizzas och Savojens
samtida afträdande till Frankrike, hvilket land
fordrade dessa provinser till ersättning och säkerhet.
Sedan C. förgäfves sökt förmå Ferdinand II och
Frans II till ett förbund med Sardinien för
återställande af Italiens oafhängighet, såg
han sig föranlåten att i hemlighet understödja
Garibaldis 1860 företagna expedition till
Sicilien och Neapel. Den 7 Sept. tillställde han
den påfliga regeringen ett ultimatum, och då detta
förkastades, lät han de sardinska trupperna inrycka
i Umbrien och Markerna, hvilka provinser snart
eröfrades. Fastän C. respekterade den af fransmännen
besatta Kyrkostaten, återkallade dock Frankrike sitt
sändebud från Turin. Men C., hvilken hade moraliskt
understöd af England, lät de sardinska trupperna
s. å. inrycka i Neapel, der Garibaldi öfverlemnade
makten åt Victor Emanuel. Den 20 Dec. 1860 utkom ett
dekret, som förenade Neapel, Sicilien, Umbrien och
Markerna med konungariket Italien. Den 18 Febr. 1861
öppnades i Turin det första italienska parlamentet,
och några dagar derefter utropades Victor Emanuel
till Italiens konung. (Rom och Venezia voro de enda
italienska stater, som bibehöllo sin sjelfständighet
och ej uppgingo i det nya konungariket.) Det oerhörda
organisationsarbete,
som nu ålåg C., i förening med orättvisa anfall och
beskyllningar af det radikala partiet, undergräfde
hans dittills starka helsa. Efter några dagars
sjukdom afled han d. 30 Maj 1861. Hans staty är
upprest i Turin. – C. var icke vältalig i ordets
vanliga bemärkelse; men om ordens kraft får mätas
efter deras inflytande på menniskornas vilja,
var han en af sin tids mäktigaste talare. Italiens
befrielse åstadkom han nämligen icke endast som
Victor Emanuels rådgifvare, utan äfven genom
sitt inflytande i sardinska parlamentet. Hans
Discorsi parlamentari utkommo 1863–67.
B. F. O.
Caxamarca l. Cajamarca [kacha-]. 1. Departement
i sydamerikanska republiken Perú. 36,750
qv.-kilom. (667 qv.-mil). Omkr. 273,000
innev. (1871). – 2. Stad och hufvudort i nämnda
departement, vid floden Criznejas. Omkr. 18,000
innev. Ruiner efter det palats, i hvilket den siste
inka-konungen, Atahualpa, 1532 hölls fången af
Pizarro. Stål-industri. Svafvelbad.
Caxias [-chi-], stad i brasilianska
prov. Maranhao, vid floden Itapicurru, som der
blifver segelbar. Omkr. 10,000 innev. Handel med
bomull.
Caxias [-chi-], Luis Alvez de Lima, hertig af G.,
brasiliansk fältmarskalk och statsman, f. 1803. Han
utmärkte sig i slaget vid Bahia (1823), valdes 1851
till senator och sändes 1852, i spetsen för en här,
mot Argentinska republikens dåv. president, Rosas,
hvilken han besegrade. Vid hemkomsten fick han
marskalksrang och markisvärdighet. 1866 drog han
som befälhafvare med en brasiliansk här mot Paraguays
diktator, Lopez, och 1867 öfvertog han befälet öfver
alla de mot denne kämpande sydamerikanska arméerna. I
Aug. 1868 tvang han fästningen Humaita och i Jan. 1869
hufvudstaden Asuncion att kapitulera. Under sken af
omtanke för hans helsa entledigade regeringen honom
derefter från öfverbefälet. Samtidigt upphöjdes
han dock till hertig. Den 5 Juni 1875 blef han
konseljpresident och krigsminister, hvilken befattning
han tvänne gånger förut innehaft.
Caxo l. Caso, en till Turkiet hörande ö i
Medelhafvet, mellan Kandia och Rhodos. Omkr. 5,000
innev.
Caxoeira [-choeira], stad i brasilianska prov. Bahia,
vid den segelbara floden Paraguassu. Omkr. 16,000
innev. Liflig handel med tobak och bomull.
Caxton [-tön], William, Englands förste boktryckare,
f. 1412 i Kent, d. 1491 l. 1492, var först köpman
i London, begaf sig 1442 till Nederländerna och
afslöt der 1464, på uppdrag af Edvard IV, ett
handelsfördrag mellan nämnda land och England. Vid
Karl den djerfves hof, der han en tid var anställd,
gjorde han bekantskap med den ännu helt unga
boktryckarekonsten och utförde derefter sina första
tryckförsök i Brügge och Köln. 1474 nedsatte han sig
i London. Alla C:s arbeten äro tryckta med gotiska
typer ("black letters"), som mycket likna dem, hvilka
samtidigt användes i Holland. G. öfversatte sjelf till
engelskan flere franska, tyska och holländska verk,
bl. a. "The hystorye of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
