Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carafa, gammal neapolitansk slägt - Carafa, Michele - Caragana Lam., Ärtträd, Ärtbuske, bot. - Caragheen (Carragheen), Perlmossa, farmak. - Caraglio, Giovanni Jacopo - Carambole - Caranna (Karanna), ett slags harts - Caranx, zool. Se Taggmakrill - Carapella, liten flod i den italienska prov. Foggia (Capitanata). Hon faller ut i Manfredonia-viken - Carassius, zool. Se Ruda - Carausius, Marcus Aurelius Valerius - Caraváca, stad i spanska prov. Murcia - Caravaggio, stad i den italienska prov. Bergamo (Lombardiet) - Caravaggio, två italienska målare. Se Amerigi och Caldara, P. - Caravellas, stad i brasilianska prov. Bahia - Carayon, Auguste - Carbo, zool. Se Skarf - Carbo, kem. och tekn. Se Kol - Carbo, familjenamn för en gren af ätten Papirius i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antonio C., kardinal, f. 1538, d. 1591, samlade de
påfliga dekretalen och ombesörjde 1587 en förbättrad
upplaga af Septuaginta. – 4. Antonio von C., tysk
grefve, d. 1693, trädde i österrikisk krigstjenst,
deltog 1686 i Ofens eröfring och blef sedan president
för krigsrätten i Ungern, men gjorde sig på denna
plats allmänt hatad genom sin grymhet mot Tökölis
anhängare.
Carafa, Michele, italiensk komponist, f. 1785,
studerade för Cherubini, egnade sig en tid åt
krigareyrket och utmärkte sig under Murat, uppträdde
efter 1814 med operor (Le solitaire, La violette,
Masaniello m. fl.), hvilka i Italien, Paris
och Wien gjorde stor lycka. 1827 bosatte han sig
i Paris, der han blef medlem af institutet och
professor i komposition vid konservatoriet. Död
1872. C. var rik på fina drag beträffande melodi
och instrumentation, men saknade sjelfständighet;
hans operor äro kopior efter Rossini och fransmännen.
A. L.
Caragana Lam., Ärtträd, Ärtbuske, bot., växtsläkte
af nat. fam. Leguminosae, underfam. Papilionaceae,
kl. Diadelphia L., ordn. Decandria. Det
innefattar ett fåtal arter – träd eller buskar –
hvilka äro inhemska i Asien. Flere bland dem
odlas som prydnadsväxter i parkanläggningar och
trädgårdar. Vanligast odlas C. arborescens Lam.,
sibiriska ärtträdet, som härstammar från Sibirien
och är en af de buskväxter, som bäst lämpa sig till
odling i Sverige. Det växer fort, är ytterst härdigt
(trifves på kalljord ända upp till Luleå) och ej
noga på jordmån. Till häckar är det synnerligen
lämpligt. Det sibiriska ärtträdet är en storväxt,
ända till 4,45 m. (15 f.) hög buske med parbladiga
blad (de flesta sittande knippvis i toppen på korta,
förkrympta grenar) och gula blommor, som sitta
enstaka eller 2–3 tillsammans vid bladknippenas
bas. Af andra arter, som hos oss odlas, må nämnas
C. Altagana Poir., C. Chamlagu Lam. och C.
frutescens DC. Ldt.
Caragheen (Carragheen), Perlmossa, farmak., två
alg-arter. Chondrus crispus Lyngb. och Gigartina
mamillosa J. Ag. (Sphaerococcus crispus och
mamillosus Ag.), hvilka växa i hafvet, på klippor,
inom området för ebb och flod. Synnerligen ymnigt
förekomma de å Irlands kust äfvensom på kusten af
Massachusetts i Nord-Amerika, men träffas ock vid
Skandinaviens vestra kuster. De friska algerna hafva
en blåaktigt purpurröd, violett eller gulgrön färg
(C. crispus), eller ock äro de mörkt brunaktigt
purpurröda (G. mamillosa). Genom torkning få de
en blekgul, mer eller mindre ren färg, sådan man
finner hos handelsvaran caragheen. Drogen består af
hela de torkade, gaffelformigt delade algbålarna,
som genom torkningen blifvit hornartade och
genomskinliga. Caragheen sväller mycket i vatten
samt blir mjuk och slipprig som ett brosk. Genom,
kokning af 1 del caragheen med 20–30 viktsdelar
vatten fås en lösning af växtslem, som vid svalnandet
stelnar till ett gelé, hvilket, med ringa skäl,
ansetts vara mycket närande och välgörande för
bröstpatienter. En sådan beredning, gelatina
caragheen, finnes upptagen i svenska farmakopén.
O. T. S.
Caraglio [-raljå], Giovanni Jacopo, italiensk
kopparstickare af Marc Antonios skola,
f. omkr. 1498, lefde i Parma ännu 1568. I Stockholms
nationalmuseums kopparsticksutställning finnes af
honom en Diogenes, efter Parmeggiano.
Carambole [karangbål], Fr., röd båll i biljardspel. –
Caramboline [-lin], vanl. förkor tadt till caroline
l. Carolina, gul båll i biljardspel; ett med fem
bållar speladt biljardspel. – Carambolage [-lasch],
en biljardbålls sammanstötning med flere andra;
fig. sammanstötning, sammandrabbning. –
Carambolera, i biljardspel, träffa flere bållar med
en annan båll.
Caranna (Karanna), ett slags harts.
Caranx, zool. Se Taggmakrill.
Carapella, liten flod i den italienska prov. Foggia
(Capitanata). Hon faller ut i Manfredonia-viken.
Carassius, zool. Se Ruda.
Carausius, Marcus Aurelius Valerius, en romersk
fältherre, som 287 e. Kr. gjorde sig till enväldig
herskare i Britannien och lyckades försvara sin
oafhängighet. 292 slöt kejsar Constantius fred
med honom och erkände honom som sjelfständig
regent. C. mördades 293.
Caraváca, stad i spanska prov. Murcia, n. v. om staden
Murcia. Omkr. 10,000 innev. Vinodling.
Caravaggio [-vadjå], stad i den italienska
prov. Bergamo (Lombardiet). Omkr. 7,000
innev. Milaneserna under Sforza vunno der 1448
en seger öfver venczianerna, I C. föddes de bägge
målarna Polidoro Caldara da Caravaggio (1495) och
Michel Angelo Amerigi da Caravaggio (1569).
Caravaggio [-vadjå], två italienska målare. Se Amerigi
och Caldara, P.
Caravellas [-väljas], stad i brasilianska prov. Bahia,
nära hafvet. Omkr. 5,000 innev. Hamn.
Carayon [-rajång], Auguste, fransk jesuit och
historieskrifvare, f. 1813, har gjort sig förtjent
genom grundliga forskningar rörande sin ordens
historia. Bland hans arbeten må nämnas Documents
inédits concernant La compagnie de Jésus (1863–65),
Bibliographie historique de La compagnie de Jésus
(1864), Premières missions des jésuites au Canada
(1864) och Notes historiques sur les parlements et
les jésuites au XVIII siècle (1867).
Carbo, zool. Se Skarf.
Carbo, kem. och tekn. Se Kol.
Carbo, familjenamn för en gren af ätten Papirius
i Rom. – Till denna familj hörde bl. a. 1) Cajus
Papirius C., en begåfvad talare. Under Gracchernas
reformsträfvanden stod han på folkpartiets sida,
men öfvergick sedan till adeln. 120 f. Kr. var han
konsul, men anklagades snart derefter på adelspartiets
föranstaltande och gaf sig derför sjelf döden. –
2) Cnejus Papirius C., orolig folkledare och en af
Marii förnämste anhängare, var konsul 85 och 84
f. Kr. Vid Sullas återkomst till Italien var han en
af motpartiets hufvudmän samt stred i norra Italien
mot Sulla och dennes fältherrar, men utan framgång,
hvarför han flydde till ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
