Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caracci l. Carracci, italiensk målarefamilj från Bologna - Caracci, Lodovico - Caracci, Agostino - Caracci, Annibale - Caracci, Antonio Marziale - Caraccioli, gammal neapolitansk familj af grekiskt ursprung - Caraccioli, Gianni - Caraccioli, Marino - Caraccioli, Francesco - Caracore l. Corocore kallas de i ostindiska arkipelagen förekommande båtar - Carafa, gammal neapolitansk slägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtida naturalisterna (se Amerigi). – Familjens
medlemmar voro följande. 1) Lodovico C., den
egentlige stiftaren af Caracciernas skola, f. 1555,
d. 1619, var lärjunge af Tintoretto. Han verkade
hufvudsakligen som lärare, men producerade
äfven sjelf åtskilligt värdefullt både i måleri
och etsning. Hans flesta arbeten (fresko- och
oljemålningar) finnas i Bologna, och hans yppersta
verk voro de nu till största delen förstörda, men
genom gravyrer kända freskerna i S. Micchele in Bosco
derstädes (fullb. 1605). Hos honom framträder för
första gången den smak för smärtans patos, hvilken
sedan så ofta visar sig i den bolognesiska skolans
lidande Marior och "ecce homo"-bilder. – 2) Agostino
C., den förres brorson och lärjunge, f. 1557,
egde en mångsidig bildning och tog en verksam del i
undervisningen (i anatomi, perspektivlära m. m.) vid
den ofvannämnda akademien. Sedermera blef han af
sin broder Annibale kallad att biträda vid utförandet
af freskerna i pal. Farnese i Rom (bland dem äro
Galateas triumf samt Aurora och Cephalus af honom);
men en brytning mellan dem föranledde hans resa till
Parma, der han dog 1602, sysselsatt med frescomålning
i pal. del Giardino. Hans berömdaste oljetafla,
Den hel. Hieronymi kommunion, finnes i pinakoteket i
Bologna. Sin största betydelse har han emellertid
på kopparstickarekonstens område; han var nämligen
den förste italienare, som behandlade kopparsticket
enligt Cornelis Corts breda, djerfva och fria
maner. I allt graverade han öfver 270 blad. –
3) Annibale C., den förres broder, f. 1560, var den
bolognesiska skolans mest begåfvade konstnär, och
hans arbeten visa den caracciska konstriktningen i
hennes högsta fullkomlighet. Efter att hafva fått
sin första undervisning hos brodern Lodovico begaf
han sig 1580 till Parma, för att studera Correggios
verk, och sedermera till Venezia, der Veroneses
arbeten blefvo hans förebilder. 1589 återkom
han till Bologna och deltog i akademiens stiftelse.
Af kardinal Farnese kallades han 1600 till Rom, och der
afled han 1609. Bland hans förnämsta oljemålningar
må nämnas en Madonna med Kristus och Johannes (den
s. k. "La vierge au silence" i Louvren, i Paris)
och Den hel. Rochus utdelar almosor (Dresden).
Hans yppersta verk äro de i pal. Farnese i Rom
befintliga mytologiska freskerna, hvilka öfverträffas
endast af Michelangelos i Sixtinska kapellet.
Men Annibale var icke uteslutande historiemålare,
utan äfven landskapsmålare; han räknas såsom en
af de förste, hvilka behandlade landskapsmålningen
som en sjelfständig konstart. Han var tillika
etsare af stor förtjenst. – 4) Antonio Marziale C.,
en naturlig son af Agostino, f. 1583, död i Rom 1618,
och 5) Francesco, vanligen kallad Franceschino, en
brorson till Agostino och Annibale, f. 1595, d. 1622,
voro icke af samma betydelse som de föregående. –
Arbeten af de tre förstnämnde och deras skola träffas
i många samlingar äfven utom Italien. I Stockholm
äro Caraccierna, genom både målningar och gravyrer,
representerade i Nationalmuseum och i Hammers museum
på Byströms villa. – Bland den
caracciska akademiens lärjungar räknas Domenichino,
Guido Reni, Albani och Lanfranco. R-n.
Caraccioli [-ratjåli], gammal neapolitansk familj af
grekiskt ursprung. 1. Gianni C., grundläggaren af
familjens anseende och rikedom, blef 1415 sekreterare
hos drottning Johanna II, som öfverhopade honom med
titlar och värdigheter. För sin äregirighet och sitt
högmod blef han mördad 1432. – 2. Marino C., f. 1468,
blef protonotarie hos påfven Leo X och sändes af honom
1518 till Tyskland för att hos kurfursten Fredrik den
vise anhålla om Luthers utlemnande. Han dog 1538 som
kardinal och kejserlig ståthållare öfver Milano. –
3. Francesco C., neapolitansk amiral, gick 1798 i
den partenopeiska republikens tjenst och blef 1799,
när kardinal Ruffo bemäktigat sig Neapel, på amiral
Nelsons befallning hängd vid rånocken på ett af
sina fartyg.
Caracore [-kår] l. Corocore kallas de i ostindiska
arkipelagen förekommande båtar, hvilkas roddare
placeras utombords på långsåt gående bamburör, som
hvila på tvärs öfver båten liggande rör af samma
träslag. De yttre ändarna af dessa senare uppbäras
af en på vattnet flytande balk, hvilken äfven tjenar
till att balansera båten. De största caracores – som
äro omkr. 37 m. (124,6 f.) långa och 4 m. (13,5 f.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
