Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carbo, familjenamn för en gren af ätten Papirius i Rom - Carbonado (Karbonado), miner. - Carbonari, Ital., egentl. "kolare" - Carbondale, stad i nordamerikanska staten Pennsylvanien - Carbonicum, kol - Carbunculus, Lat., ett slags ädelsten. Se Karbunkel - Carcagente, stad i spanska prov. Valencia - Carcano, Giulio - Carcassonne, stad och hufvudort i franska depart. Aude (Languedoc) - Carcelska lampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cossyra. Der blef han 82 tillfångatagen och
sedermera på Pompeji befallning äfrättad. R. Tdh.
Carbonado (Karbonado), miner., svart, amorf,
ogenomskinlig diamant. Den träffas i Brasilien,
i stycken af ända till 1,000 karats vigt. Till en
början ansågs den värdelös, men är numera mycket
eftersökt och betalas ganska högt. Carbonado har
fullt ut den kristalliserade diamantens hårdhet och
användes derför till grafsticklar, stenborrar och
andra verktyg, som nödvändigt måste hafva mycket stor
hårdhet. Den begagnas jämväl till s. k. diamantbord,
d. v. s. i pulveriserad form, till slipning af
andra diamanter. Carbonado består af rent kol, är
lättare än den vanliga diamanten och saknar hvarje
antydan till kristallform. Derigenom skiljes den från
svarta varieteter af vanlig diamant, hvilka stundom
förekomma. A. E. N.
Carbonari, Ital., egentl. "kolare", ett hemligt
politiskt sällskap, som 1808 bildades uti Italien och
på 1820-talet spred sig till Frankrike. Det utgjordes
af republikaner, som voro missnöjda med såväl det
bourbonska som det franska regementet i Neapel och
hvilka derför drogo sig undan till Abruzzos och
Kalabriens bergstrakter. Till en början satte de sig
endast hvar för sig till motstånd mot myndigheterna,
men snart organiserade de sig till ett sällskap,
hvilket tog namn efter kolareyrket, som ifrigt bedrefs
i nämnda bergsbygder. Från detta yrke och från den
kristna religionen hemtade de ämnen till en mystisk
ritus och till en besynnerlig fraseologi, under hvilka
de dolde sina syften. En carbonari-loge kallades
"baracca" (hydda), ett vanligt möte "vendita"
(försäljning), ett vigtigt möte "alta vendita"
(betydande försäljning). De ord, som tjenade
till att uttrycka sällskapets innersta afsigt,
voro lånade från religionen. "Lammet" betecknade
sålunda Kristus, tyranniets förnämsta offer, under
det "vargen", som dödat lammet, representerade de
despotiska styrelserna. Carbonari svuro att hämnas
"lammets" död, och "vargens" tillintetgörelse var
deras symboliska lösen. Sällskapet hade fyra grader,
och receptionsceremonierna utmärktes af en mängd
mystiska bruk. Försöket att åstadkomma en fullständig
organisation, genom att upprätta en centralstyrelse,
lyckades ej. Bourbonerna, som insågo, att man
kunde draga fördel af detta sällskap, slöto förbund
med detsamma för att störta det franska väldet i
Neapel. Carbonari drefvos dock af Murat tillbaka
till bergen; deras chef, Capobianco, tillfångatogs
och aflifvades. Men snart uppträdde de åter som
anfallande, och 1815 medverkade de till det franska
väldets störtande. Sedan Ferdinand I kommit på tronen
s. å., behandlade han carbonari som fiender, ehuru
de endast fordrade tillämpning af den konstitution,
som varit gällande på Sicilien under engelsmännens
öfvervälde derstädes. Till följd deraf började de
konspirera mot bourbonerna, och de vunno såväl i
inflytande som i numerisk styrka, derigenom att
de ansågos för frihetens och den nationella sakens
kämpar. Carbonari voro de förnämste upphofsmännen
till revolutionen i Neapel 1820, till oroligheterna
i Kyrkostaten s. å. och till resningen i Piemont
1821. Förut hade
de blifvit rekryterade hufvudsakligen ur de lägre
samhällsklasserna; nu deremot slöt sig till dem ett
stort antal officerare, studenter, konstnärer, ja
t. o. m. prester. 1820 lär sällskapet hafva bestått
af 700,000 ledamöter. Men det förmådde icke motstå
den österrikiska militären. Samtidigt med de nämnda
revolutionsförsöken krossades äfven carbonari, och
sedan dess hafva de icke repat sig uti Italien, ehuru
de åter uppdöko 1830–31. De efterträddes af Mazzinis
mera kraftiga och radikala "Unga Italien".
Omkr. 1820 började carbonarismen slå rot i Frankrike
och fick der en vida kraftigare organisation än i
Italien. Logerna buro namnen "ventes particulières",
"ventes centrales", "hautes ventes" och "ventes
suprêmes". Sin största spridning vann carbonarismen
bland underofficerare och studenter. I likhet
med bröderna uti Italien sökte de franske
carbonari år 1821 åstadkomma en revolution,
men misslyckades. Emellertid voro de ända till
1831 en verksam medelpunkt för det revolutionära
missnöjet. Efter Juli-revolutionen s. å. slöto sig
de fleste bland dem till Ludvig Filips regering.
B. F. O.
Carbondale [-del], stad i nordamerikanska staten
Pennsylvanien, vid föreningarna af floderna
Lackawanna och Wyoming. Omkr. 6,500 innev. I närheten
finnas rika stenkolsgrufvor.
Carbonicum, kol. Såsom kemiskt tecken för kolets
atomvigt skrifves det ofta förkortadt C.
Carbunculus, Lat., ett slags ädelsten. Se Karbunkel.
Carcagente [-chente], stad i spanska prov. Valencia,
vid floden Jucar. Omkr. 9,000 innev. I trakten
ansenlig risodling. Luften ohelsosam.
Carcano, Giulio, italiensk författare, f. 1812 i
Milano, var under upproret i Milano 1848 sekreterare
hos den provisoriska styrelsen, blef 1859 professor
i estetik vid akademien för de sköna konsterna i
nämnda stad och 1868 medlem af "Corisiglio superiore
dell’istruzione pubblica". Han grundlade sitt rykte
genom romanen Angiola Maria (1839), som utgör
ett lyckligt försök att införa familjeromanen i den
italienska literaturen. Äfven i Racconti semplici
(1843) har han på ett utmärkt sätt behandlat scener ur
det husliga lifvet. Till de bättre bland hans arbeten
höra jämväl Dodici novelle (1856). C. har äfven
försökt sig som lyriker och dramatiker. Dessutom
har han förträffligt öfversatt åtskilliga bland
Shakspeares dramer och utöfvat stort inflytande
som kritiker.
Carcassonne [-sån], stad och hufvudort i franska
depart. Aude (Languedoc), vid floden Aude och
Canal du Midi. 23,644 innev. (1872). Fästning af
tredje rangen. Säte för prefekt och biskop. Stor
industri. Ända sedan 12:te årh. hafva stadens
klädesfabriker varit berömda. I kyrkan S:t Nazaire,
från 11:te årh., ligger Simon af Montfort begrafven. –
C. hette fordom Carcaso och var på Caesars tid
en betydande romersk vapenplats. Redan omkr. 300
e. Kr. blef det biskopssäte.
Carcelska lampan, en af Carcel 1800 konstruerad och
sedan mycket använd oljelampa, i hvilken oljan genom
ett urverk oupphörligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
