Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Canrobert, François Certain de - Canstatt, Karl Friedrich - Canstein, Karl Hildebrand - Cantabile l. Cantando, Ital., musikt. - Cantal, departement i södra delen af mellersta Frankrike (Auvergne) - Cantando, Ital., musikt. Se Cantabile - Cántara, spanskt vinmått. Se Acumbre - Cantarini, Simone, kallad Pesarese l. da Pesaro - Cantaro, i norra Afrika, Turkiet och Italien en vigt, i Spanien ett vinmått - Cantate, Lat., är den katolska benämningen på fjerde söndagen efter påsk - Canterbury, stad i engelska grefskapet Kent - Canterbury, provins på den södra af Nya-Zeelands-öarna i Australien - Cantharellus, Adans., bot. - Cantharis, zool. Se Flugbaggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(s. å.). 1855 nedlade han öfverbefälet, emedan den
engelske befälhafvaren, lord Raglan, vägrade att
gå in på hans operationsplan, och ett par månader
derefter återvände han till Frankrike. S. å. sändes
han såsom utomordentlig ambassadör till Stockholm,
der han mottogs på ett lysande sätt och förberedde
den s. k. Novembertraktaten (d. 21 Nov. 1855),
hvarigenom Sverige afslöt en allians med Frankrike
och Stor-Britannien mot Rysslands eventuella
inkräktningsförsök. 1856 befordrades C. till marskalk
af Frankrike. 1859 anförde han tredje armékåren under
kriget i Italien och utmärkte sig företrädesvis i
slaget vid Magenta (s. å,). 1870 blef han befälhafvare
öfver sjette armékåren och deltog i slagen, vid Metz
d. 16 och 18 Aug. s. å. Inspärrad i nämnda fästning,
blef han tillfångatagen vid kapitulationen, hvarefter
han sändes till Tyskland. Först efter fredsslutet
(1871) återvände han till Frankrike.
Canstatt, Karl Friedrich, tysk läkare, f. 1807
i Regensburg, d. 1850, gjorde sig känd som en
utmärkt koleraläkare och vann en storartad praktik
i Bruxelles. Som skriftställare utöfvade han ett
betydligt inflytande genom Die specielle pathologie
und theraphie vom klinischen standpunkt aus
bearbeitet (1841–42; 2:dra uppl. 1843–48) och
i synnerhet genom sina Jahresberichte über die
fortschritte der gesammten medicin, hvilka fortsatts
efter hans död och f. n. utgifvas i Berlin.
Canstein, Karl Hildebrand, friherre von C.,
stiftaren af den efter honom benämnda Cansteinska
bibelanstalten i Halle, f. 1667 i Brandenburg, följde
1690 de brandenburgska trupperna till Flandern, men
tog, till följd af sin svaga helsa, snart afsked från
krigstjensten och lefde sedan ett lugnt privatlif,
i nära förbindelse med Spener och Francke. Död
1719. Sin förmögenhet använde han till upprättande
af ofvannämnda stiftelse, som grundades 1710 och
hvars uppgift är att sprida biblar till så lågt pris
som möjligt.
Cantabile l. Cantando (af Lat. cantare, sjunga),
Ital., musikt., "sångbar", "sjungande", beteckning
på sådana ställen, som, i motsats till figurerade
satser, röra sig i lättfattliga, innerliga melodier
och i enkla, sångbara tonförhållanden samt derför
kräfva ett uttrycksfullt, flytande och bundet
föredrag, utan affektation eller starka kraftprof.
A. L.
Cantal [kang-], departement i södra delen af
mellersta Frankrike (Auvergne). 5,742 qv.-kilom. (104
qv.-mil). 231,867 innev. (1872). Landet uppfylles af
de vulkaniska Cantal-bergen. Floden Dordogne
upptager från detta departement många bifloder. Hafre,
bohvete, potatis och kastanjer odlas mest; linet
täflar i finhet med det flandriska, Hufvudort:
Aurillac.
Cantando, Ital., musikt. Se Cantabile.
Cántara, spanskt vinmått, Se Acumbre.
Cantarini, Simone, kallad Pesarese l. da Pesaro,
italiensk målare, Guido Renis förnämste lärjunge,
f. 1612, d. 1648, målade flere taflor, föreställande
den heliga familjen, Johannes döparen m. m., och
etsade 37 blad, som med svårighet kunna skiljas från
Renis. Med en
Mercurius och Argus är han representerad på Stockholms
nationalmuseum, såväl i kopparsticks-afdelningen som
i målningssamlingen.
Cantaro, i norra Afrika, Turkiet och Italien en vigt,
i Spanien ett vinmått. Såsom, vigt öfversättes det
vanligen med centner, men dess storlek varierar
mycket. Såsom vinmått heter det äfven cantara,
Se Acumbre.
Cantate, Lat, är den katolska benämningen på fjerde
söndagen efter påsk, så kallad efter inledningsorden
till mässan (Cantate domino! "Lofsjungen Herren!").
Canterbury [kä’ntörböri]. 1. Stad i engelska
grefskapet Kent, ö. om London, vid floden
Stour. 20,962 innev. (1871). Det har allt sedan
den normanniska eröfringen (1066) varit säte
för engelska kyrkans primas, hvilken dock numera
vanligen residerar i Lambethpalatset i London. Han
kröner regenten, är rikets högste peer och har i
årlig inkomst omkr. 20,000 p. st, (360,000 kr.). Den
berömda katedralen i C., hvilken har formen af ett
dubbelt kors, byggdes 1174–82 af William of Sens
och utvidgades sedermera betydligt. Der finnas
grafvårdar öfver den 1170 framför högaltaret mördade
ärkebiskopen Thomas Becket, Svarta prinsen, Henrik
IV m. fl. Handel med ull, säd och humle. – C. blef,
enligt sagan, anlagdt af Rudilibas omkr. 900
f. Kr. och kalladt Caerther l. Caerkent (Kents
stad). Vid romarnas ankomst till England var det
redan en betydande ort. Af dem blef det kalladt
Durovernum. I senare hälften af 6:te årh. var det
residens för de angelsachsiske konungarna af Kent. –
2. Provins på den södra af Nya-Zeelands-öarna i
Australien. Befolkningen, som 1872 uppgick till
49,513 personer, af hvilka endast 607 voro ättlingar
af de ursprunglige innevånarna, lefver mest af
boskapsskötsel, men äfven af jordbruk. Hufvudort:
Christchurch.
Cantharellus Adans., bot., ett växtslägte, som
tillhör svamparnas grupp, nat. fam. Agaricineae,
kl. Hymenomycetes. Det skiljer sig från sina
närmaste slägtingar derigenom att det har låga,
veckformiga, på foten nedlöpande och nästan alltid
greniga lameller (sporbärande skifvor). Slägtets
kända europeiska arter äro 27. Bland dessa är den
ätliga kantarellen, C. cibarius Fr., en af våra
allra förnämsta ätliga svampar. Han är mycket
allmän i våra skogar (i synnerhet i barrskogarna)
under Aug. och Sept. månader. Hvad som gifver honom
en så framstående plats bland mats vamparna är –
utom det att han förekommer i sådan myckenhet – att
han har ett mycket fast kött, att han endast sällan
angripes af insekter och att han kan användas hel och
hållen, utan att någonting behöfver bortrensas. En
med honom närbeslägtad art, brandgula kantarellen,
C. aurantiacus Fr., anses af några författare
vara giftig. Båda arterna skiljas lätt derigenom
att den förra har hatten ofvanpå glatt och af
nästan ägg-gul färg samt lamellerna tjocka och
glesa, då den senare deremot har hatten ofvanpå
finluden och af brandgul färg samt lamellerna smala
och tättsittande. – Om den ätliga kantarellens
användning se J. Arrhenir "Nordens matsvampar" (1874).
V. W.
Cantharis, zool. Se Flugbaggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
