Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cantharus, zool. Se Hafsruda - Canticum, Lat., en monolog - Cantilena, Ital., musikt. - Cantire, en till skotska grefskapet Argyle hörande halfö - Canto, Ital., sång - Canton, stad i nordamerikanska staten Ohio - Canton, stad i Kina. Se Kanton - Canton, John - Cantons fosfor, kem. - Cantù, Cesare - Cantzler, Axel Leopold - Cantus, Lat., sång. Jfr Canto och Kantor - Canulejus, Cajus - Canzone, Ital. 1. Metr. Visa, sång. - 2. Musikt. En kort melodisk tonsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cantharus, zool. Se Hafsruda.
Canticum, Lat. (af cantare, sjunga), en monolog,
som på romerska teatern föredrogs med en nästan
sjungande stämma samt under ackompanjemang af
flöjter. – Canticum canticorum, "sångernas sång",
Salomos höga visa.
Cantilena, Ital., musikt., kort visartadt sångstycke;
stundom äfven detsamma som cantabile.
A. L.
Cantire [kä’ntejr], en till skotska grefskapet
Argyle hörande halfö, som endast genom det smala
näset Tarbart sammanhänger med fastlandet. Dess
sydvestligaste udde kallas Mule of C. Vester om halfön
ligga öarna Jura och Isla, och öster om densamma
Arran, som genom Kilbranan-sundet skiljes från C.
Canto, Ital. (af Lat. cantus), sång. I flerstämmiga
stycken betecknar detta ord hufvudmelodien, vanligen
i diskanten. – C. fermo (cantus firmus), "fast
sång", den gregorianska, unisona kyrksången. Enär
kontrapunktisterna till en början använde sådana
melodier för att kontrapunktera mot dem, kom uttrycket
"canto fermo" småningom att nyttjas om hvarje
melodi, som lades till grund för en kontrapunkt. Den
gregorianska koralen kallades, med afseende derpå
att den framskred i lika tonlängder, äfven canto
piano (cantus planus), i motsats mot canto
figurato l. misurato (cantus figuralis l. mensuralis),
hvars noter hade olika tidsvärde. A. L.
Canton [kä’ntön]. 1. Stad i nordamerikanska staten
Ohio. Omkr. 9,000 innev. Ylleväfverier, jerngjuterier
och fabriker för åkerbruksmaskiner. I närheten finnas
rika Stenkolsgrufvor. – 2. Stad i Kina. Se Kanton.
Canton [kä’ntön], John, engelsk naturforskare, f. 1718,
d. 1772, blef 1742 direktör vid en privat läroanstalt
i London. Han uppfann en metod att framställa
konstgjorda magneter utan hjelp af naturliga och
bestämde mängden af den i Leidnerflaskan samlade
elektriciteten. När den nya gregorianska kalendern
infördes i England (1751), uppställde C. lättfattliga
regler för beräkning af skottår, söndagsbokstafven
m. m. Genom sin 1753 utgifna afhandling Electrical
experiments, with an attempt to account for their
several phenomena ådagalade han, samtidigt med
Franklin, att några moln förhålla sig positivt, andra
negativt elektriska. 1754 bevisade han, att arten af
en kropps elektricitet är beroende af riftyget. 1759
framlade han för Royal society i London sin An
attempt to account for the regular diurnal variation
of the horizontal magnetic needle o. s. v. och 1761
en annan vigtig afhandling öfver sina iakttagelser
vid Venuspassagen d. 6 Juni s. å. De båda följande
åren utkommo Experiments to prove that water is not
incompressible, hvari han bevisade vattnets
sammantryckbarhet. Jfr Cantons fosfor.
Cantons fosfor, kem., ett genom glödgning af
ostronskal och svafvel beredt svafvelkalcium, som
har egenskapen att, efter att hafva blifvit utsatt
för solljus, lysa i mörkret. Denna dess egenskap
upptäcktes 1768 af J. Canton. P. T. C.
Cantù, Cesare, italiensk häfdatecknare och skald,
föddes d. 5 Sept. 1807 i Brivio (i Milano). Redan
1825 blef han professor i
literaturhistoria i Milano. Sin literära bana började han
1827 med den versifierade novellen Algiso o la lega
lombarda (ny uppl. 1870), och kort derefter försökte
han sig som häfdatecknare med Storia della città
di Como (1829–32) samt Ragionamenti sulla storia
lombarda del secolo XVII (1832–33). De frisinnade
åsigter han uttalade i nämnda arbeten ådrogo honom
ett års fängelse. Sina lidanden under denna tid
beskref han i romanen Margherita Pusterla (1835;
sedermera flere gånger å nyo upplagd). Samtidigt
utgaf han Letture giovanili och vann dermed
anseende såsom en af Italiens ypperste pedagogiske
skriftställare. C. är anhängare af Manzonis skola,
enligt hvilken staten bör sammansmältas med kyrkan,
religionen med politiken. Hans historiska hufvudarbete
är Storia universale (1837–42), som redan 1864
utkom i 9:de upplagan och blifvit öfversatt på flere
främmande språk, bl. a. på danska, fri bearbetning
af E. Holm och Ph. Weilbach (under utgifning sedan
1871). Det utmärker sig för stor klarhet samt vittnar
om grundlighet och skarpsinne, hvarjämte det eger en
sällspord friskhet och fulländning i formen. Trots
sina afgjordt klerikala åsigter är C. patriot. Fastän
han under det österrikiska regementet var utsatt för
mycken förföljelse, uttalade han sig i Storia degli
italiani (1854) för ett italienskt statsförbund, af
hvilket Österrike skulle vara medlem, och i L’abate
Parini e la Lombardia nel secolo passato (1853)
sökte han ställa den österrikiska administrationen
i ett fördelaktigt ljus. Bland hans senare arbeten
må nämnas Beccaria e il diritto penale (1860),
Vita parallele di Mirabeau e Washington (1868),
La cronistoria dell’ indipendenza italiana (1871)
och Italiani illustri ritratti (1872–74). C. är
f. n. (1878) direktör för arkivet i Milano.
Cantzler, Axel Leopold, bildhuggare och
landskapsmålare, f. i Stockholm d. 19 Juni 1832,
död derstädes d. 30 Juni 1875, gjorde sina studier
dels på Akademien för de fria konsterna, vid hvilken
han blef agré 1864, dels uti Italien. Han utbildade
sig först till bildhuggare, och hans marmorstaty
Erigone tilldrog sig allmän uppmärksamhet på
konstutställningen i Stockholm 1863. Under sin
vistelse i Rom beslöt han emellertid att i stället
blifva landskapsmålare. Såsom sådan tillhörde han en
föråldrad skola och målade på ett tämligen enformigt
sätt italienska och norrländska landskap. Stockholms
nationalmuseum eger af honom Landskap från
Sabinerbergen i närheten af Rom (1863).
Cantus, Lat., sång. Jfr Canto och Kantor.
Canulejus, Cajus, romersk folktribun, genomdref
445 f. Kr. en lag, som tillät äktenskap emellan
patricier och plebejer.
Canzone, Ital. 1. Metr. Visa, sång; nyttjas
företrädesvis om en af den italienska lyrikens
äldsta och ädlaste former, hvilken lånades från
provençalerna, men utbildades af italienarna, i
synnerhet Dante och Petrarca. Med canzone petrarchesca
l. toscana förstår man en större lyrisk dikt med
ett godtyckligt antal strofer (stanze), hvilka noga
motsvara hvarandra i afseende på versantal (vanligen
9–20), versbyggnad och rimställning. Slutet utgöres
merendels af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
