Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bremer, Fredrika - Bremerblått - Bremergrönt. Se Bremerblått - Bremerhafen - Bremerholm - Bremervörde - Bremiska kriget. Se Bremen (sp. 1100) - Brendamour, Franz Robert - Brendel, Franz - Brendel, Albert - Brendler, Frans Fredrik Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hon sommaren 1861 återvänder till
hemmet från sin långa resa i gamla verlden, helsar
hon med hänförelse den svenska fosterjorden.
Af de många land hon lärt känna tyckes henne
intet i det hela bättre lottadt än Sverige.
Verldsborgarinnan och fosterlandsväninnan förenas
städse i hennes hjerta. Efter hemkomsten bor
hon fyra års tid i Stockholm, omgifven af
vänner, bl. a. Lotten Wennberg, som är
medarbeterska i hennes välgörenhetsvärf, samt slutligen
sysselsatt med planer på en ny resa, först till
Finland och derifrån till Ryssland, hvars
tillstånd hon vill grundligt studera. Sommaren
1865 flyttar hon från Stockholm och hyr sig
bostad i sitt forna barndomshem på Årsta. Der
vill hon samla sig till sitt sista arbete i den
religiösa frågan. Men hvarken detta eller den
tillämnade ryska resan får hon utföra.
Ungdomsfantasien att hon skulle enleveras på
vägen till kyrkan uppfylles nu på ett
egendomligt sätt för den gamla. Hon förkylde sig på
en kyrkfärd juldagen, angreps af
lunginflammation och dog d. 31 Dec. 1865. Hennes
grafvård reser sig på Österhanninge kyrkogård, i
hennes barndomsnejd.
Utom i det föregående uppräknade arbeten
utgaf Fredrika B. Trälinnan, en teckning ur
forntiden (1840) och skissen Midsommarsresan
(1848). I tidskrifter och tidningar
offentliggjorde hon smärre uppsatser. 1868 utkom
Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref
och efterlemnade skrifter jämte en teckning af
hennes lefnad och personlighet, utgifna af Ch.
B–r (Charlotte Bremer). En del af de der
sammanförda skrifterna, bestående af
novelletter, skisser, smärre afhandlingar, skaldestycken,
hör till det älskligaste, som flutit från Fredrika
B:s penna. Bland brefven lemna i synnerhet
de, som äro ställda till Franzén, vigtiga bidrag
till hennes karakteristik. De sjelfbiografiska
anteckningarna gå endast till 1831. – Öfriga
teckningar af Fredrika B:s lif och verk äro:
"Fredrika Bremer. Hennes skrifter och
personlighet", af Anders Flodman (i "Kritiska
studier" 1872, förut tryckt i "Svensk
literatur-tidskrift" 1866); "Fredrika Bremer. Några
minnesblad" af G. Améen (1868); "Fredrika Bremer,
hennes sista lefnadstid och brefvexling", af
Esselde ("Tidskrift för hemmet", 1866); "Twelve
months with Fredrika Bremer in Sweden, by
Margaret Howitt" (1866, öfversatt af Thora
Hammarsköld 1867 under titeln "Ett år hos
Fredrika Bremer"). E. V. Q.
Bremerblått l. Bremergrönt, en af basiskt
kopparkarbonat och basisk kopparklorid
bestående, ofta kalkhaltig målarefärg. Såsom vatten-
eller limfärg är det blått, men såsom oljefärg
grönt. Jfr Bergblått. P. T. C.
Bremergrönt. Se Bremerblått.
Bremerhafen, en af Bremens hamnstäder, vid
mynningen af Weser, på ett 1827 från
Hannover köpt landstycke. 12,501 innev. (1875).
Dockor för de största krigsskepp.
Bremerholm, det forna skeppsvarfvet i
Köpenhamn, var beläget längs hamnen, från Holmens
kyrka och norrut. Namnet anses hafva
uppkommit deraf att bremiska köpmän hade sina
upplagsplatser på detta ställe. När man 1685
byggt det nya varfvet, vid Toldboden, började
B. kallas Gammelholm, hvilket namn
alltsedan bibehållits.
Bremervörde [-förde], stad i preussiska prov.
Hannover, regeringsområdet Stade, vid floden
Oste. 2,907 innev. (1875). Fordom en lång tid
säte för ärkebiskoparna af Bremen. Under
trettioåriga kriget eröfrades och brändes B. först
af de kejserlige (1628) och sedan af svenskarna
(1645).
Bremiska kriget. Se Bremen (sp. 1100).
Brendamour [brangdamour], Franz Robert
Richard, tysk träsnidare, f. 1831 i Aachen,
kom 1856 till Düsseldorf, der han upprättade en
xylografisk konstanstalt, från hvilken en mängd
praktverk utgått och som med sina filialer i
Leipzig och Stuttgart f. n. är den mest
betydande i Tyskland.
Brendel, Franz, tysk musikskriftställare, f.
1811, höll i Freiberg, Dresden och Leipzig
föreläsningar i musikhistoria och öfvertog 1844
redaktionen af den af Schumann 1834 grundade
"Neue zeitschrift für musik", hvilken under hans
ledning i början var ett hufvudorgan för
"wagnerismen" och sedermera intog en förmedlande
hållning. Död 1868. B. utgaf Grundzüge der
geschichte der musik (5:te uppl. 1861), Geschichte
der musik in Deutschland, Italien und
Frankreich (5:te uppl. 1874), ett mycket läst arbete,
utmärkt af spirituella vyer och glänsande stil,
men ej fritt från partiskhet, Die musik der
gegenwart (1854), Geist und technik im
klavierunterricht (1867) m. m. A. L.
Brendel, Albert, tysk djurmålare, f. 1827
i Berlin, fick sin utbildning dels i sin
födelsestad och dels i Paris under inflytande af de
nyare franske djurmålarna, hvilka han
öfverträffar genom mera djupgående karakteristik och
rikare lif. Hans starkaste sida är
framställningen af fåret.
Brendler, Frans Fredrik Edvard,
tonsättare, f. i Dresden d. 4 Nov. 1800, var son
af en tysk flöjtist, som 1802 fick anställning i
svenska hofkapellet, samt bestämdes, trots sina
tidigt ådagalagda musikaliska anlag, för
köpmansyrket och sattes på ett handelskontor i
Visby. Men sedan han 1823 återkommit till
Stockholm, uppträdde han med stort bifall som
flöjtist i "Harmoniska sällskapet" och gaf jämväl
lektioner i musik. Med förvånande hastighet
tillegnade han sig den nödvändiga
musikteoretiska insigten och framträdde snart äfven som
lycklig kompositör, hvarjämte han genom sitt
intagande, vänfasta och flärdfria väsende
tillvann sig aktning och förtroende. Han
komponerade melodramerna Spastaras död (till Lidners
text) och Edmund och Clara, symfoni för stor
orkester, samt flere pianostycken och sånger,
bland hvilka må nämnas Necken, Serenad och
Amanda, alla till ord af Stagnelius. Hans bana
afbröts af döden d. 16 Aug. 1831, under det
han arbetade på sångspelet Ryno (orden af B.
von Beskow), som fullbordades af dåv.
kronprinsen Oskar och uppfördes 1834. Kort förut
hade han blifvit ledamot af Musikaliska
akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
