Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brendler, Frans Fredrik Edvard - Brenner, en 2,034 m. hög bergstopp på Tyrol-alperna - Brenner, finsk slägt - Brenner, Elias - Brenner, Sofia Elisabet, född Weber - Brenner, Henrik - Brenner, Peter Johansson - Brenner, Richard - Brennus, namn på flere galliska furstar och härförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland svenska tonsättare – ty oaktadt sin
tyska börd kan han räknas såsom svensk –
står B. i främsta ledet, och han hade, om ett
längre lif förunnats honom, utan tvifvel utvecklat
sig till något särdeles stort. Han egde en originel
och genialisk uppfattning, eldig känsla.
rik fantasi, förstånd och smak i grupperingen
samt sinne för en riktig och dramatisk deklamation.
Dessa egenskaper, i förening med en anmärkningsvärd
instrumenteringskonst, röja sig
tydligt i "Spastaras död" – ett verk, som på
sin tid väckte allmän förtjusning. Första satsen
ur hans symfoni intygar, att han äfven egde
denna formens energi uti fullföljandet af den
musikaliske tanken, hvilken är så väsentlig i
större instrumentalstycken, men så ofta saknas
hos våra tonsättare. Der ansluter B. sig hufvudsakligen
till Beethoven, i sitt sångspel deremot
afgjordt till Weber. I sångerna, bland
hvilka den underbara "Amanda" intager hedersrummet,
kan äfven Schuberts inflytande spåras.
Den nationella folktonen anslår B. endast undantagsvis,
såsom i den bekanta romansen ur Ryno:
"Och riddaren drog genom trettimila skog".
B. förtjenar alltså ingalunda det öde, som tyckes
vara på väg att drabba honom, nämligen att
blifva glömd.
A. L.
Brenner, en 2,034 m. (6,815 f.) hög bergstopp
på Tyrol-alperna, mellan Innsbruck och
Sterzing. Der bredvid ligger Brennerpasset,
en bred och lång dal, från urminnes tid en af
de förnämste öfvergångsvägarna från Tyskland
till Italien. Numera går jernvägen mellan
Venezia och München fram öfver detta pass.
Brenner, finsk slägt, härstammande från en
bonde i Nerpes socken i Österbotten. Grenar
af ätten adlades 1664 och 1712.
1. Brenner, Elias, målare och numismatiker,
föddes i Storkyro socken i Österbotten d. 18
April 1647 och blef 1663 student i Upsala,
hvarest han, för sina arkeologiska insigter och
sin skicklighet i teckning, 1668 anställdes som
ritare vid Antiqvitetskollegium. Under de närmast
följande åren aftecknade han en stor mängd
minnesmärken i Sverige och Finland. Han var
jämväl utmärkt miniaturmålare och skicklig gravör.
Af vapensköldarna på riddarhussalen äro
omkring fem hundra utförda af honom. Mest
känd är dock B. som numismatiker. Hans
Thesaurus nummorum sueo-gothicorum (1691) vann
europeisk ryktbarhet. 1693 blef han assessor i
Antiqvitetskollegium, adlades 1712 och dog d.
16 Jan. 1717.
2. Brenner, Sofia Elisabet, född Weber,
den föregåendes maka, författarinna, föddes i
Stockholm d. 29 Apr. 1659 och dog derstädes
d. 14 Sept. 1730. Hon egde för ett fruntimmer
ovanliga språkstudier och diktade på latin,
italienska, franska och tyska (i Lohensteins manér),
hvarjämte hon bättre än de flesta af sina samtida
förstod att metriskt behandla sitt modersmål.
Också blef hon både inom och utom fäderneslandet
öfverhopad med loford och prisad än
som "den andra Sappho", än som "den tionde
sånggudinnan" – ett beröm, i hvilket vår tid likväl
ej kan instämma. Med henne uppnådde den
dåvarande vitterhetens moraliserande riktning
sin höjdpunkt af prosaisk och sjelfbehaglig
förståndighet. Hennes torra och platta rimmerier
hafva numera endast ett rent literaturhistoriskt
intresse. 1709 utgaf hon sina Poetiske dikter,
bestående hufvudsakligen af bröllops-, graf- och
lyckönskningsskrifter (2:dra uppl. 1713. Andre
delen utgafs efter hennes död, 1732), och 1727
utkom Vårs herres och frälsares Jesu Christi
alldra heligaste pijnos historia, rijmvijs betraktad.
Hennes Samlade poetiska dikter utgåfvos
1873 af P. Hanselli. – "Hedersgumman" B. var
för öfrigt en utmärkt duglig och kraftfull qvinna,
som i sina dikter berömde sig af att vara
moder till femton barn. Genom en af sina söner
blef hon stammoder för de i vår literatur-
och konsthistoria berömda familjerna Höijer,
Stenhammar och Fahlcrantz.
3. Brenner, Henrik, orientalist, f. i Österbotten
1669, blef 1691 filos. magister i Upsala
och gjorde sig der så känd för sina kunskaper
i de österländska språken, att han 1697 utsågs
att medfölja den svenske ambassadören L. Fabricius
på hans beskickning till Persien. B. qvarstannade
der ett par år och studerade derunder
ifrigt orientens språk samt förskaffade sig en
mängd sällsynta handskrifter i armeniska, persiska
och georgianska historien. Sedermera var
han en persisk legat följaktig på hans motbeskickning
till Sverige, tillfångatogs dock i
Moskva, emedan han misstänktes föra med sig
politiska underrättelser, och qvarhölls der i 22
år. 1724 blef han utnämnd till kongl. bibliotekarie.
Död 1732.
4. Brenner, Peter Johansson, Elias B:s
kusins son, prest, politisk lycksökare, f. i Nerpes
1677, studerade vid akademien i Pernau och
blef sedan fältprest, var flere år i fångenskap
i Ryssland och sedermera hofpredikant hos Karl
XII i Turkiet. Det var B., som höll den predikan,
hvilken afbröts af den bekanta kalabaliken.
1712 utnämndes han till kyrkoherde i
Vasa, men tillträdde icke platsen. Genom angifvelser
sökte B. de maktegandes ynnest och
blef derför utesluten ur presteståndet vid 1719
års riksdag. Kort derefter begaf han sig hemligen
till Danmark och inlät sig i landsförrädiska
stämplingar, men blef i Hamburg gripen
och utlemnad till Sverige, der han åter
gjorde sanningslösa angifvelser. 1720 dömdes
han af en ständernas kommission till döden och
blef s. å. halshuggen.
E. G. P.
Brenner, Richard, tysk resande, f. 1833 i
Merseburg, lyckades under en äfventyrlig resa
i Afrika 1866–67 öppna ett nytt fält för
vetenskapen, i det han genomforskade riket Vitu,
eller de södra gallas’ land, under 2° s. br., öfver
hvilket han lemnade den första karta och beskrifning.
1868 gjorde han en ny färd till Sansibar,
och 1869 trädde han i spetsen för en
handelsexpedition till Somalilandet. 1871 utnämndes
han till österrikisk-ungersk konsul i
Aden, der han dog 1874. B:s reseberättelser
finnas i Petermanns "Mittheilungen" och i "Globus".
Brennus, namn på flere galliska furstar och
härförare. Mest känd är den B., som anförde
de senoniske galler, hvilka omkr. 390 f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
