Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Hemma från vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter småle och kom tätt inpå Barbro. "Vad menar han?"
tänkte hon. "Jag kan rakt inte förstå honom. Men på samma
gång steg en vild, ostyrig glädje upp inom henne. Det var
just på samma sätt som i drömmen, då kälken for utför
backen och våren slog ut omkring henne.
Men så med ens tyckte Barbro, att hon förstod Ingmars
hela uppträdande. Det var ingenting annat, än att han var
så lycklig, att han inte kunde dölja det. När han såg på
henne, så gjorde han narr av sig själv, därför att han en
gång hade inbillat sig, att han tyckte om henne. Nu var
han åter Gertruds, helt och hållet hennes, såsom han hade
varit första tiden de hade varit gifta.
Hon såg framåt vägen med en längtande blick. "Det är
förfärligt vad det är långt hem", tänkte hon. "Vi kommer
inte fram ännu på en halvtimme, och hela tiden ska jag gå
här bredvid honom, som bara tänker på en annan."
Hon kastade åter en hastig blick på honom från sidan.
Han uppfångade den och genast nickade han åt henne och
såg på henne med den där blicken, som hon ändå inte kunde
riktigt förklara. "Han är kanske tacksam emot mig för att
jag sände honom ifrån mig", sade hon till sig själv. "Han
tänker väl på att det är jag, som är orsak till att han nu
är så lycklig."
— Jag skulle allt tacka dig för att du sände mig till
Jerusalem, sade Ingmar, bäst de gingo.
— Det var detta jag tänkte, svarade Barbro, att du säkert
var glad åt att du kom dit.
— Ja, det är ett märkvärdigt ställe att komma till.
— Du dröjde så länge, att jag trodde, att du skulle stanna
kvar där på allvar.
— Jag! Å nej, det var det ingen fara för, men jag måste
lära mig ett par saker, innan jag var färdig att vända
tillbaka.
— Jag undrar vad det kunde vara för slag, sade Barbro,
inte därför att hon var nyfiken, men hon tyckte, att det var
bättre att hålla samtalet i gång än att gå och tiga.
— Jo, sade Ingmar, det var allt besynnerligt att se där
ute, att det inte fanns något kvar av all den härligheten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
