Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Blommor från palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plågar människorna ute i världen. Jag är fullt belåten, bara
jag får se henne en smula var dag och får tjäna och skydda
henne.
Han hade velat säga Gertrud, att han kände sig som ett
barn även härutinnan, men han var för blyg, han kunde
inte finna de rätta orden.
Gabriel gick och grubblade på detta under hela hemvägen.
Han tyckte, att det var nödvändigt att säga Gertrud ett par
ord om hur omskapad han var, för att hon alltid skulle
känna sig trygg i hans sällskap och lita på honom som på
en bror.
De kommo hem just i solnedgången. Gabriel satte sig ner
under en gammal sykomor, som stod utanför porten till
huset. Han ville stanna ute i det fria så länge som möjligt.
Då alla andra voro ingångna, kom Gertrud och frågade
honom om han inte skulle gå in.
— Jag sitter och tänker på detsamma, som vi talade om
förut i dag, sade Gabriel. Jag tänker på hur det skulle vara,
om Kristus komme vandrande här på vägen, som han väl
säkert har gjort många gånger i levande livet, och satte
sig ner under det här trädet och sa till mig: "Utan att
I omvänden eder och bliven såsom barn, kunnen I icke ingå
i Guds rike."
Gabriel satt och talade med ett drömmande uttryck
i rösten, som om han tänkte högt. Gertrud stod stilla och
lyssnade. Hon tänkte på hur glada folk hade varit åt att
höra hans far tala. Och hon förstod, att Gabriel hade ärvt
hans gåva att tala sådana ord, som inte tycktes ingivna av
honom själv, utan tillviskades honom ovanifrån.
— Då skulle jag svara honom och säga, fortfor Gabriel:
"Herre, vi hjälper och bistår varandra utan att begära lön,
alldeles som barn brukar, och om vi vredgas på varandra,
så blir det inte till något hat för livet, utan vi är goda
vänner igen innan dagens slut. Ser du inte, Herre, att vi är
alldeles som barn?"
— Vad tror du då att Kristus svarar dig? frågade
Gertrud med mild röst.
— Han svarar mig ingenting, sade Gabriel. Han sitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
