Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Blommor från palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där endast helt stilla och säger än en gång: "I skolen vara
såsom barn, om I viljen ingå i mitt rike." Och jag säger till
honom ungefär som förut: "Herre, vi älskar alla människor,
alldeles som barn brukar. Vi gör inte skillnad mellan jude
och armenier, mellan beduin och turk, mellan vit och svart.
Vi älskar lärd och olärd, hög och låg och delar vårt gods
lika mellan kristna och muhammedaner. Är det då inte så,
Herre, att vi är såsom barn och kan ingå i ditt rike?"
— Vad svarar då Kristus? frågade Gertrud än en gång.
— Han svarar ingenting, sade Gabriel. Han sitter alltjämt
kvar under trädet och säger mycket stilla: "Utan att I bliven
såsom barn, kunnen I icke ingå i mitt rike." Och då förstår
jag vad han menar, och jag säger till honom: "Herre, också
i detta har jag blivit såsom ett barn, att jag inte mer känner
sådan kärlek som i forna dagar, utan min älskade är mig
som en lekkamrat och en kär syster, med vilken jag vandrar
ut och plockar blommor i det gröna. Herre, är jag då
inte ––"
Gabriel avbröt med ens, för på samma gång, som han
uttalade orden, kände han, att han ljög. Det var honom, som
hade Kristus verkligen stått där framför honom och sett in
i hans innersta. Och Gabriel tyckte, att Jesus måste kunna
se hur kärleken reste sig inom honom och slet i honom som
ett vilddjur, därför att han ville förneka den både inför sig
själv och den, som han älskade.
Och i häftig rörelse gömde Gabriel ansiktet i händerna.
Och han stötte fram orden:
— Nej, Herre, jag är inte såsom ett barn, och jag kan
inte ingå i ditt rike. Kanske att de andra kan det, men jag
kan inte släcka elden i min själ och livet i mitt hjärta. Ty
jag älskar och brinner, såsom intet barn kan brinna. Men
om det så är din vilja, Herre, ska denna eld få förtära mig
till livets slut, utan att jag söker hugnad för min längtan.
Gabriel satt kvar en lång stund och grät, överväldigad
av den nya, stora kärlek, som hade brutit fram ur sitt
gömsle. När han åter såg upp, hade Gertrud lämnat honom.
Hon hade glidit bort så stilla, att han inte hade hört, då
hon gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
