Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I det heliga landet
- Senare avdelningen
- Dervischen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DERVISCHEN.
En afton strax före mörkningen gick Gertrud inne på
gatorna i Jerusalem. Hon kom då att lägga märke till
en hög, smärt man i en fotsid, svart klädnad, som vandrade
framför henne. Gertrud tyckte, att det var något ovanligt
med honom, men hon visste inte rätt vari det bestod. Inte
låg det väl däri, att han bar en grön turban för att utmärka,
att han var en profetens avkomling, män med likadana
huvudbonader kunde man möta på varje gata. Då berodde
det snarare på att han inte hade håret rakat eller uppfästat
under turbanen, som andra österlänningar brukade, utan lät
det hänga ner på skuldrorna i jämna och likstora lockar.
Gertrud gick och följde mannen med blickarna. Hon
kunde inte låta bli att önska, att han skulle vända sig om,
så att hon finge se hans ansikte. Då kom en ung karl emot
honom. Denne bugade sig djupt, kysste hans hand och gick
vidare. Den svartklädde stannade för ett ögonblick och såg
efter mannen, som hade givit honom en så ödmjuk hälsning,
och på det sättet fick Gertrud sin önskan uppfylld.
Gertrud blev nästan andlös av glad häpnad. Hon blev
stående orörlig och lade handen över hjärtat.
— Det är ju Kristus! sade hon. Det är ju Jesus Kristus,
som jag mötte vid skogsbäcken!
Mannen fortsatte genast sin vandring. Gertrud sökte följa
honom, men han vek nu in på en folkuppfylld gata, och där
förlorade hon genast varje spår av honom. Då återtog
Gertrud vägen hem mot kolonien. Hon gick mycket
långsamt, gång på gång stannade hon, stödde sig mot en mur
och slöt ögonen.
— Måtte jag bara kunna behålla det i mitt minne,
mumlade hon, måtte jag alltid kunna se hans ansikte för mig!
Hon försökte att bränna in i sina ögon vad hon nyss hade
sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0387.html
