Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solstrålarna kommo silande och smygande utför kullarna.
Dessa blevo som överdragna med ett brunrött skimmer, för
resten ändrade allt, som han kunde se, färg i var minut.
Utför de sluttningar, som lågo nedom Oljoberget, såg
Ingmar Gertrud komma gående. Solstrålarna följde henne
och omsnärjde också henne. Hon gick lätt, som vore hon
lycklig och glad, och Ingmar tyckte, att det såg ut, som om
det strålande skenet utginge från henne.
Och bakom Gertrud såg Ingmar en lång karl komma
gående. Han följde henne på avstånd, stannade ibland och
såg åt annat håll, men det var tydligt, att han vaktade
på Gertrud.
Ingmar kände snart igen vem karlen var, och i samma
ögonblick sänkte han blickarna mot marken och funderade.
Så tyckte han sig förstå en del, som han hade lagt märke
till under gårdagen, och en stor glädje steg upp till hans
hjärta.
— Nu börjar jag tro, att Gud vill hjälpa mig, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
