Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barbro Svensdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kunde vara en vecka efter detta. Ingmar kom ut ur
ladan och gick fram mot boningshuset. På samma gång
öppnade en främmande karl grinden och vandrade in på
gården. Då de två möttes, hälsade den främmande och
frågade om Barbro Svensdotter var hemma.
— Jag är en gammal bekant till henne, sade han.
Det besynnerliga var nu, att Ingmar genast tyckte sig veta
vem den främmande var.
— Då är du väl Stig Börjesson, sade han.
— Jag trodde inte, att någon här kände mig, sade karlen,
jag ska genast gå min väg, jag har bara ett par ord att säga
till Barbro. Men tala nu inte om för Ingmar Ingmarsson,
att jag har varit här! Han skulle kanske inte tycka om, att
jag kommer hit.
— Å, jag tänker Ingmar skulle bli glad att få se dig,
sade denne, han har nog undrat hur en sådan usling kunde
se ut. Han hade blivit alldeles rasande över att den där
eländiga karlen alltjämt gick omkring och sökte inbilla folk,
att Barbro Svensdotter tyckte om honom.
— Jag vet inte, att någon har kallat mig usling förr, sade
nu Stig.
— Ja, har ingen gjort det förr, så gör jag det nu, sade
Ingmar, och med detsamma lyfte han handen och gav honom
en örfil.
Karlen for tillbaka, han blev likblek och stygg av ondska.
— Låt vara! sade han. Du vet inte vad du gör. Jag ville
bara låna pengar av Barbro, jag har inget annat ärende till
henne.
Ingmar var nu en smula skamsen över sin häftighet. Han
kunde inte förstå varför han hade farit fram på det sättet.
Men inte ville han visa ånger inför den där stackarn, utan
han sade i vred ton:
— Inte ska du tro, att jag är rädd för att Barbro tycker
om dig. Men jag tycker, att du har förtjänat en örfil, därför
att du svek henne.
Stig Börjesson kom nu ända fram till honom.
— Jag ska säga dig något, jag, därför att du slog mig,
sade han, och rösten kom vass och väsande ur strupen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
