Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barbro Svensdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Jag tänker, att det, som du får höra, ska göra mer
ont i dig, än om jag kunde piska dig. Du är visst mycket
kär i den här Barbro, därför ska jag tala om för dig, att
hon är en av dem, som härstammar från hästbytarn på
Sorgbacken.
Han stod och väntade på vad min Ingmar skulle göra, men
denne såg bara en smula förvånad ut.
— Vad är det du menar? sade han.
— Jaså, vet du inte det, svarade Stig, alltjämt lika
rasande, då ska jag tala om det för dig.
Jo, det var en gång en karl, som var begiven på
hästbyte. Han reste beständigt från marknad till marknad
för att byta hästar och for mycket illa med djuren.
Han hade också en mängd skälmstycken för sig med dem.
Än målade han vita bläsar i pannan på hästar, som folk
visste hade koller, för att de inte skulle bli igenkända, och
ibland gav han gamla, utslitna krakar sådant att äta, som
gjorde, att de såg feta och glänsande ut just så lång tid,
som behövdes för att byta bort dem. Allra värst for han
fram med sina hästar, när han skulle provköra dem. Det kom
då en riktig galenskap över honom, och han slog och piskade
så, att djuren blev som flådda över ryggen och röda köttet
lyste fram efter vart rapp.
En gång hade den där karlen legat vid en marknad en
hel dag utan att kunna göra några byten. Det kom sig dels
därav, att folk hade blivit så ofta lurade av honom, att de
var rädda för att ha något med honom att skaffa, och dels
var hästen, som han ämnade byta bort den dagen, så gammal
och usel, att ingen ville ha den. Han drev den fattiga kraken
i vildaste galopp fram och tillbaka genom folkhopen och
piskade honom, så att blod dröp ner på skacklorna, men ju
mer han visade den, desto skyggare blev folket för att göra
handel med honom.
När det led mot kvällen, kunde han nog förstå, att han
inte skulle få göra några affärer den dagen. Innan han
for hem, ville han ändå göra ett sista försök och körde sin
häst med sådan hisklig fart över marknadsfältet, att
människorna trodde, att den skulle störta. Mittunder värsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
