Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barbro Svensdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han blev sittande tyst. "Varför skulle hon inte förlåta
mig, då hon förlät den där Stig?" tänkte han. "Men hon
menar väl, att jag gjorde värre, jag, som svek Gertrud för
vinnings skull."
Ett par dagar efteråt hade Ingmar förlorat en mejsel. Han
gick och sökte den överallt och kom på så sätt att gå in
i kammaren innanför brygghuset. Där låg Gammal Lisa sjuk,
och Barbro satt bredvid sängen och läste högt ur bibeln.
Det var en orimligt stor bibel med mässingsbeslag och tjocka
skinnpärmar. Ingmar blev stående och betraktade den. "Den
är kanske från Barbros hem", tänkte han och gick sin väg.
Men nästa ögonblick vände han tillbaka, tog bibeln ur
hustruns hand och slog upp första sidan. Han såg nu, att det
verkligen var en av de gamla biblarna, som alltid hade funnits
på gården och som Karin hade låtit sälja på auktionen.
— Var har den här kommit från? sporde han.
Hustrun satt tyst, men Gammal Lisa svarade:
— Har Barbro inte talat om för dig, att hon har köpt
igen bibeln?
— Nej, har Barbro köpt igen den! sade Ingmar.
— Hon har gjort mer än så, sade gumman ivrigt, du
skulle allt en gång gå och titta i skåpet i storstugan.
Ingmar gick raskt ut ur brygghuset och in i storstugan.
När han öppnade skåpet där, såg han två av de gamla
bägarna stå på hyllan. Han tog fram dem, vände dem upp
och ner för att se på märkena i botten och fann, att de voro
de rätta. Barbro kom in, medan han stod där. Hon såg
förlägen ut.
— Jag hade litet pengar på en sparbanksbok, sade hon
med låg röst.
Ingmar var så glad, som han inte hade varit på länge.
Han gick fram och tog henne i hand.
— Det här ska du ha riktigt tack för, sade han. Strax
därpå rätade han upp sig och gick ut. Det kändes så för
honom, som skulle det vara orätt, om han var vänlig mot
hustrun. Det var han då skyldig Gertrud, att han inte visade
denna, som hade kommit på hennes plats, någon kärlek eller
välvilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
