Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Avresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkull. Han blev liggande på marken, och innan han hade
hunnit tänka på att stiga upp, hade han somnat.
En stund efteråt kom han in i stugan. Han sade intet,
tänkte inte på att komma i säng, bara kastade sig ner på
en träbänk och somnade.
Den långa raden av kärror och lastvagnar hade äntligen
kommit fram till järnvägsstationen.
Banan var nyanlagd, och stationen var alldeles nybyggd.
Den låg på en ofantlig avröjning mitt i den allra djupaste
och svartaste skogen. Där fanns ingen bygd, ingen åker,
ingen trädgård, men allt var stort och ståtligt tilltaget,
därför att man väntade, att ett betydande stationssamhälle skulle
växa upp där i ödemarken.
Runtom själva stationshuset var marken jämnad, där
funnos en bred plattform av sten, stora avlastningsplatser
och vida, tomma, oändliga grusplaner.
Ett par handelsbodar och verkstäder, en fotografiateljé
och ett hotell voro redan uppförda omkring grusplanerna,
men vad som återstod av avröjningen var ingenting annat
än oodlad stubbmark.
Dalälven flöt fram även här. Den kom vild och vred ut
ur de djupa skogarna och rusade skummande fram i små
forsar. Jerusalemsfararna kunde inte känna igen den breda,
majestätiska älven, som de hade lämnat på morgonen.
Här fanns ingen blid dal att skåda ner över, utan all
utsikt stängdes av mörka, granskogsklädda höjder.
När de små barn, som skulle resa med sina föräldrar till
Jerusalem, togos ur kärrorna på denna plats, började de
bli illa till mods och begynte gråta. Barnen hade hela tiden
förut varit mycket glada åt att få resa till Jerusalem, men
vid skilsmässan från hemmen hade de gråtit mycket, och här
vid stationen blevo de mera förtvivlade än någonsin.
De äldre sysslade med att ta ner allt resgodset och flytta
det över till en järnvägsvagn. Alla hjälpte till, och ingen
hade tid att se efter vad barnen togo sig för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
