Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Avresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men barnen slogo sig samman, de stodo i en tät ring och
överlade.
Om en stund togo de äldre av dem de små vid handen
och vandrade bort från stationen två och två, en stor och
en liten. De gingo samma väg, som de hade kommit, över
sandhavet och stubbmarken och älven in i mörka skogen.
Om en stund kom en av kvinnorna att tänka på barnen.
Hon öppnade ett matsäcksskrin och ville ge dem mat.
Hon kallade på dem, men ingen svarade. De voro alldeles
försvunna; ett par karlar måste gå och söka dem.
De följde spåren, som de många små fötterna hade lämnat
i sanden, och när de hade kommit ett stycke inåt skogen,
fingo de syn på barnen.
De gingo framåt i en lång rad, två och två, en stor och
en liten. Då karlarna ropade på dem, stannade de inte, utan
fortforo att vandra.
Då måste karlarna springa för att hinna upp barnen.
Barnen försökte komma undan, men de minsta orkade
inte följa med, utan föllo omkull.
Då blevo barnen stående på vägen, förgråtna och
olyckliga.
— Men, barn, vart ska ni ta vägen? frågade en av
karlarna.
Då stämde de minsta barnen upp ett högt tjut, medan den
äldsta gossen svarade:
— Vi bryr oss inte om att fara till Jerusalem. Vi vill
gå hem.
Och ännu länge, sedan barnen voro återförda till stationen
och sutto i vagnarna, fortsatte de att gråta och klagade:
— Vi bryr oss inte om att fara till Jerusalem. Vi vill
gå hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
