Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Han förstod, att Gertrud ville be honom ta vård
om hennes gamla föräldrar. "Nej, jag trodde, att hon ville
komma hit för att skymfa och håna mig", tänkte han, "och
i stället har hon så stort förtroende till mig!"
— Du ska inte behöva be mig, Gertrud, sade Ingmar.
Detta är en stor heder, som du gör mig, som har svikit dig.
Nog ska jag handla bättre mot dina gamla föräldrar, än
jag har handlat mot dig.
Ingmars röst darrade, och på samma gång tycktes något
av den stora försiktigheten och klokheten försvinna ur
ansiktsuttrycket. "Vad Gertrud är god mot mig!" tänkte han.
"Hon ber mig inte om detta endast för föräldrarnas skull,
utan också för att visa mig, att hon förlåter mig."
— Ja, det visste jag, Ingmar, att du inte skulle säga nej
till detta, sade Gertrud. Och nu har jag något annat att
tala om. Hennes röst blev mycket raskare och gladare. Nu
har jag en stor gåva att ge dig.
"Vad Gertrud talar vackert!" tänkte Ingmar plötsligen
där han satt. "Jag tror aldrig, att jag har hört någon tala
med en så mild och glad och klingande röst."
— Jag gick hemifrån för en åtta dagar sedan, sade
Gertrud, och ämnade då genast gå neråt mot Göteborg för
att vara där, när Hellgumianerna kommer. Men första natten
låg jag nere vid Bergsåna bruk hos en fattig smedsänka,
som heter Maria Bouving. Det är ett namn, som du ska
komma ihåg, Ingmar. Och kommer hon i nöd, ska du bistå
henne.
"Vad Gertrud är vacker!" tänkte Ingmar, på samma gång
han nickade och lovade att komma ihåg Maria Bouvings
namn. "Vad Gertrud är vacker! Hur ska det gå mig, då jag
inte mer får se henne? Gud hjälpe mig, om jag har gjort
orätt, som har försakat henne för en gammal gård! Inte
kan åkrar och skogar vara detsamma för mig som en
människa. Inte kan de le med mig, då jag är glad, och
trösta mig, då jag är ledsen. Inte finns det något i världen,
som kan ersätta en för att ha mistat den människan, som
älskar en."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
