Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det där inom honom, som inte ville tillåta, att
Gertrud reste, blev likafullt starkare än han själv, så att han
sade:
— Aldrig kan jag förstå, att dina föräldrar ger dig lov
att fara ifrån dem.
— Nej, det gör de inte, svarade Gertrud, och jag vet
detta så väl, att jag inte en gång vågar fråga dem. Far
skulle aldrig gå in på det. Jag tror nästan, att han skulle
bruka våld för att hindra mig. Det är det svåraste, att jag
måste smyga mig bort från dem. De tror nu, att jag vandrar
omkring för att sälja mina band, och de får ingenting veta,
förrän jag har slutit mig till Jerusalemsfararna i Göteborg
och seglat från landet.
Ingmar blev helt upprörd över att Gertrud ville vålla sina
föräldrar en så förfärligt stor sorg. "Förstår hon månne
hur illa hon handlar?" frågade han sig. Han ville just säga
det till henne, då han hejdade sig. "Det passar sig inte för
dig, Ingmar, att förebrå Gertrud för vad hon än gör", tänkte
han.
— Jag vet allt, att det blir synd om far och mor, sade
Gertrud. Men jag får nu lov att följa Jesus. Hon smålog,
när hon nämnde frälsaren. Han har ju räddat mig från
ondska och själssjukdom, sade hon innerligt och knäppte
sina händer.
Och som om hon nu först hade fått mod därtill, sköt hon
huvudduken tillbaka och såg Ingmar rätt in i ögonen. Det
slog Ingmar, att hon jämförde honom med bilden av någon,
som hon såg för sina ögon, och han kände själv hur ringa
och obetydlig hon fann honom.
— Det blir allt bra synd om far och mor, upprepade
Gertrud. Far är så gammal nu, att han måste ta avsked från
skolan, och sedan får han än mindre att leva av än hittills.
Och då han blir utan arbete, kommer han att bli vresig till
lynnet. Mor får det svårt med honom, de ska komma att sitta
och sörja båda två. Det hade ju inte blivit så, om jag hade
stannat hemma och muntrat opp dem.
Gertrud höll inne, som om hon hade tvekat att tala ut,
men Ingmar tyckte, att det började snyfta och gråta inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
