Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Maria Bouving, fortfor Gertrud, har en liten kammare
innanför sitt kök, där hon lät mig ligga. "Nu ska du få se,
att du får sova gott i natt", sa hon till mig, "du får ligga
på sängkläder, som jag köpte på auktionen på
Ingmarsgården." Så snart jag la mig, kände jag en besynnerlig
hård knöl i kudden, som låg under mitt huvud. "Det var
då inte så synnerligen goda sängkläder, som Maria har köpt
sig", tänkte jag. Men jag var så trött då efter en hel dags
vandring, att jag somnade. Mitt i natten vaknade jag och
vände på dynan för att slippa knölen under huvudet. Då
kände jag, att varet var sönderskuret mittöver och illa lagat
med stora styng. Där innanför låg något hårt, som knastrade
likt papper. "Jag behöver ju inte sova på stenar", tänkte
jag och sökte dra ut det där hårda. Då fick jag fram ett
paket, som var väl ombundet och inslaget.
Gertrud höll inne ett ögonblick för att se om Ingmar var
nyfiken, men Ingmar hade inte hört på synnerligen
uppmärksamt. "Vad det är vackert att se Gertrud röra handen,
medan hon talar!" tänkte han. "Jag tror aldrig, att jag har
sett någon vara så smidig i alla rörelser eller gå så lätt
som Gertrud. Ja, det är ett gammalt ord, att människor älskar
människor mer än allt annat. Men nog tror jag ändå, att
jag gjorde rätt, för det var inte bara gården, det var hela
socken, som behövde mig."
Men han kände med stor ångest, att han inte hade så lätt
nu som för en stund sedan att övertyga sig om att han
älskade gården mer än Gertrud.
— Jag la paketet bredvid sängen, fortfor Gertrud, och
tänkte, att på morgonen skulle jag visa det för Maria. Men
när det blev dager, såg jag, att ditt namn stod skrivet på
omslaget. Då besåg jag det närmare, och så beslöt jag att
ta det med mig och ge det till dig utan att nämna något
om det varken till Maria eller någon annan människa. Här
har du det nu, Ingmar. Det är din egendom.
Gertrud grävde fram ett inte särdeles stort paket ur
bottnen på sin korg och lämnade det till Ingmar, under det
att hon såg på honom, som om hon väntade, att han skulle
bli mycket glatt överraskad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
