Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Karin och Halvor är nog så pass fästa vid den här
gamla gården, att de hellre säljer till en, som kommer att
ge den en god skötsel, även om de skulle få ett par tusen
kronors mindre vinst, sade han.
Och med särskilt avseende på att Karin satt inne, började
han berätta om gård efter gård, som hade råkat i förfall,
sedan de hade kommit i bolagshänder.
Karin såg upp ett par gånger, och kyrkoherden undrade
om han inte nu äntligen lyckades göra intryck på henne.
"Det ska väl ändå finnas kvar något av den gamla
bondkvinnan hos henne", tänkte han, då han berättade om
förfallna stugor och bortdöende boskapshjordar.
Äntligen slöt han sålunda:
— Det vet jag väl, att om bolaget är fullt beslutet att
köpa Ingmarsgården, så kan det överbjuda bönderna så
länge, tills ingen förmår följa det. Men om nu Karin och
Halvor vill hindra, att det här gamla stället ska bli en
förfallen bolagsgård, måste de fastslå det sista priset, så att
bönderna vet vad de har att rätta sig efter.
Halvor såg oroligt bort till Karin, när kyrkoherden gjorde
detta förslag. Karin lyfte långsamt upp ögonlocken och
svarade:
— Det är nog säkert, att Halvor och jag helst sålde till
en av våra likar, så att vi visste, att här finge bli, som det
har varit.
— Ja, om någon annan än bolaget ville ge fyrtiotusen,
skulle vi nöja oss med den summan, sade Halvor, som nu
förstod vad hustrun önskade.
Då detta sades, vandrade Stark Ingmar med långa steg
genom rummet och viskade ett par ord till Berger Sven
Persson.
Häradsdomarn reste sig genast och gick fram till Halvor.
— Eftersom Halvor har lovat nöja sig med fyrtiotusen,
så vill jag bjuda den summan, sade han.
Det började rycka i Halvors ansikte. Han sväljde ett par
gånger, innan han svarade.
— Häradsdomarn ska ha tack, sade han. Jag är glad att
få lämna gården i så goda händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
