Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sven Persson skakade hand också med Karin. Hon var
mycket rörd och torkade bort en tår ur ögonvrån.
— Karin kan vara viss om att allt här ska bli vid det
gamla, sade häradsdomarn.
Karin frågade honom om han själv skulle flytta hit.
— Nej, svarade han och tillade med högtidligt eftertryck
på orden: Jag gifter bort min yngsta dotter i sommar, och
jag ger gården till henne och hennes man.
Därpå vände sig häradsdomarn till kyrkoherden och
tackade honom.
— Nu får kyrkoherden sin vilja fram i alla fall, sade
han. Inte trodde jag, när jag sprang här som fattig vallpojke,
att jag skulle få makt att ställa om, att det åter komme en
Ingmar Ingmarsson till Ingmarsgården.
Kyrkoherden och de andra innevarande männen stodo och
stirrade på honom utan att genast fatta vad han menade,
men Karin gick raskt ur rummet.
När hon gick genom storstugan, rätade hon upp sig, hon
knöt om huvudduken, så att den skulle ligga i de rätta
vecken, och bredde ut förklädet.
Därpå gick Karin över gården med stor värdighet och
högtidlighet. Hon höll kroppen stel, ögonen sänkta och gick
så långsamt, att man knappt kunde se, att hon rörde sig.
På det sättet kom hon fram till Ingmar och tog honom
i hand.
— Nu får jag lyckönska dig, Ingmar, sade hon och rösten
darrade av glädje. Vi har stått hårt mot varandra i den här
saken, men då Gud inte vill ge mig den hugnaden, att du
sluter dig till oss, tackar jag honom för att han har låtit
dig komma till väldet här på gården.
Ingmar svarade inte, hans hand låg slapp i Karins. När
hon lät den sjunka, stod han där lika bedrövad, som han
hade stått hela dagen.
Alla karlarna, som hade varit med om uppgörelsen, kommo
fram till Ingmar, skakade hand med honom och lyckönskade
honom.
— Lycka till, Ingmar Ingmarsson, på Ingmarsgården!
sade de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
