Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att du blir vid liv, så lovar jag dig att ställa om så, att
Hellgum reser.
"Gud kan nog finna en annan hjälpare för oss", tänkte
Karin, på samma gång hon sade detta, "men jag kan inte
se mig bättre utväg än att lyda Ingmar."
— — —
Ingmar hade blivit förbunden och omskött. Såret var inte
farligt, han skulle endast hålla sig stilla i några dagar. Han
låg nerbäddad i en säng i övervåningen, och Karin satt vid
hans sida.
Hela dagen låg Ingmar och yrade. Han gick igenom allt
det, som hade hänt honom under dagen. Karin kom snart
underfund med att det inte bara var Hellgum och sågen,
som hade vållat honom bekymmer.
På kvällen var han redig och lugn. Då sade Karin till
honom:
— Här är en, som vill tala med dig.
Ingmar svarade, att han var för trött att tala med någon.
— Jag menar, att detta ska göra dig gott, sade Karin.
Snart därpå kom Gertrud in till Ingmar. Hon såg mycket
högtidlig och rörd ut. Ingmar hade tyckt om Gertrud också
på den tiden, då hon oftast hade varit lekfull och retsam,
men då hade alltid något inom honom gjort motstånd mot
kärleken. Nu hade ett tungt år av längtan och oro gått fram
över Gertrud och hade gjort henne sådan, att Ingmar erfor
en hejdlös längtan att vinna henne.
När Gertrud kom fram till sängen, lade han handen över
ögonen.
— Vill du inte se mig? sade Gertrud.
Ingmar skakade på huvudet. Det var nu han, som var lik
ett nyckfullt barn.
— Jag får bara säga dig ett par ord, sade Gertrud.
— Du kommer väl för att tala om, att du har gått in
bland Hellgumianerna.
Gertrud lade sig på knä bredvid sängen. Hon lyfte
Ingmars hand från hans ögon.
— Det är något, som du inte vet, Ingmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
