Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingmar såg frågande på henne. Han sade intet. Gertrud
rodnade och tvekade, men så sade hon:
— I fjol, just när du flyttade ifrån oss, hade jag börjat
tycka om dig på det rätta sättet.
Ingmar blev alldeles röd, han smålog ett ögonblick av
förnöjelse, men blev genast åter allvarlig och misstrogen.
— Jag längtade så mycket efter dig, Ingmar.
Ingmar log tvivlande, men klappade henne litet över
handen till tack för att hon ville vara god mot honom.
— Och du kom inte en enda gång tillbaka till mig,
klagade hon. Det var, som om jag inte mer hade funnits
till för dig.
— Inte ville jag se dig igen, förrän jag var en burgen
karl och kunde fria till dig, sade Ingmar, som om detta
hade varit en självklar sak.
— Men jag trodde, att du hade glömt mig. Gertrud fick
tårarna i ögonen. Aldrig kan du förstå vilket år jag har haft.
Hellgum har varit mycket god mot mig och tröstat mig.
Han sa, att mitt hjärta skulle bli stilla, om jag gav det
helt till Gud.
Ingmar såg nu på henne med en alldeles ny förväntan i
blicken.
— Jag blev förskräckt, när du kom i dag. Jag blev rädd
att inte kunna motstå dig och att striden skulle börja på
nytt.
Nu begynte ett strålande leende visa sig på Ingmars
ansikte. Alltjämt teg han.
— Men i kväll fick jag höra, Ingmar, att du hade bistått
den du hatade. Och då var det förbi med mig. Gertrud blev
röd som blod i ansiktet. Jag kände, att jag inte hade makt
att göra något, som skulle skilja mig från dig.
I detsamma böjde hon sig över Ingmars hand och kysste
den.
Ingmar tyckte, att stora klockor dånade för hans öron
och ringde in en stor helgdag. Det blev söndagsfrid ock
stillhet inom honom, och kärlek låg honungssöt på hans
tunga och spred sig med ljuvt välbefinnande genom hela
hans varelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
