Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingmar vandrade vidare rätt inåt skogen, där ingen
människa fanns, som kunde bistå honom.
Karin hade sina ögon fästa på hans sko, som var full av
blod. För varje ögonblick blevo fotspåren allt rödare och
rödare.
"Nu går han inåt skogen för att lägga sig ner och
förblöda", tänkte Karin.
— Gud välsigne dig, Ingmar, för att du hjälpte Hellgum!
sade Karin med blid röst. Det ville mannamod till och
mannakraft också.
Ingmar vandrade vidare utan att höra på henne.
Karin skyndade förbi honom och ställde sig i hans väg.
Han vek åt sidan utan att lyfta ögonen mot henne. Han
endast mumlade:
— Gå och hjälp Hellgum!
— Jag ska säga dig, Ingmar, att Halvor och jag var
mycket ledsna över det, som vi kom att tala om i morse. Jag
var på väg till Hellgum nu för att säga honom, att hur det
än gick, skulle du behålla sågen.
— Ja, nu får du ge den till Hellgum, kom det från
Ingmar.
Han gick på, stupade över stock och sten, men gick och gick.
Karin följde efter och sökte beveka honom.
— Du får väl förlåta, att jag tog miste ett ögonblick och
trodde, att du hade slagits med Hellgum. Det var inte lätt
att tro annat.
— Du hade allt lätt att tro om din bror, att han var en
mördare, sade Ingmar utan att vända ansiktet mot henne.
Han vandrade vidare utan uppehåll. När gräset, som hade
trampats ner under hans fötter, åter reste sig, droppade
det blod från stråen.
När Karin hörde Ingmar så ofta nämna Hellgum, blev det
först riktigt klart för henne hur han hatade honom. På
samma gång gick det upp för henne hur stort det var, det
som Ingmar hade gjort.
— Du blir nu mycket berömd och ryktbar för detta, som
du har gjort i dag, Ingmar, sade hon. Du vill väl inte dö
från en så stor berömmelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
