Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingmar signade ner, och bonden sprang sin väg
hånskrattande.
Ett par minuter därefter stod Karin i stugan. Hon fann
Ingmar sittande på tröskeln med ett sår i nacken. Inne
i stugan såg hon Hellgum. Han hade rest sig på nytt och
stod stödd mot väggen. Han höll ännu yxan i handen.
Ansiktet var översköljt av blod.
Karin hade inte sett flyktingarna. Hon trodde, att det var
Ingmar, som hade anfallit Hellgum och sårat honom.
Karin blev så förfärad, att benen darrade. "Nej, det är
inte möjligt", tänkte hon, "inte kan någon av vår släkt bli
en mördare." I samma stund kom hon ihåg sin mors historia.
— Det är därifrån det kommer, mumlade hon.
Karin skyndade förbi Ingmar och fram till Hellgum.
— Nej, nej, Ingmar först! ropade Hellgum.
— Man får väl inte ta dråparen före hans offer, sade
Karin.
— Ingmar först, Ingmar först! ropade Hellgum. Han var
i sådan upphetsning, att han svängde yxan emot henne. Det
är ju han, som har slagit mördarna och frälst mitt liv.
När Karin äntligen förstod sammanhanget och vände sig
mot Ingmar, hade denne rest sig upp och gått ut. Karin såg
honom stappla bort över gårdsplanen.
Nu sprang Karin efter honom.
— Ingmar, Ingmar! ropade hon.
Ingmar fortsatte att gå utan att ens så mycket som vända
sig om.
Karin hann honom utan stor möda. Hon lade handen på
hans arm.
— Stanna, Ingmar, så att jag får förbinda dig!
Ingmar ryckte sig lös och gick vidare. Han gick framåt
alldeles som en blind utan att följa väg eller stig. Blod ur
såret hade silat sig fram under hans kläder, det flöt ner i ena
skon och fyllde den. För varje steg han tog pressades blod
ut ur skon och lämnade ett rött spår på marken.
Karin följde honom, vridande händerna.
— Stanna, Ingmar, stanna, Ingmar! Vart ska du gå?
Stanna, Ingmar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
