Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hellgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benen voro alldeles utan kraft och styrsel. Hon kunde inte
stödja på dem, utan blev liggande bredvid sängen.
Så snart folket kom i rörelse på morgonen, blev doktorn
efterskickad. Han anlände snart, men kunde inte förstå vad
det var, som hade kommit över Karin. Hon var varken sjuk
eller lam. Han trodde, att alltsammans hade vållats av
skrämseln.
— Karin blir nog snart bra igen, sade han.
Karin hörde på doktorn utan att säga ett ord. Hon visste,
att Eljas hade varit inne i rummet under natten och att det
var han, som hade gjort henne detta. Hon visste också, att
hon aldrig skulle bli återställd.
Hela förmiddagen satt Karin tyst och grubblade. Hon
sökte fundera ut varför Gud hade tillåtit, att denna
hemsökelse hade kommit över henne. Hon gick strängt till rätta
med sig själv, men kunde inte finna, att hon hade begått
någon synd, som hade förtjänat så hårt straff. "Gud är
orättvis mot mig", tänkte hon.
På eftermiddagen reste Karin till Storms missionssal, där
predikant Dagson talade på den tiden. Hon hoppades, att
Dagson skulle förklara för henne varför hon hade blivit
så hårt straffad.
Dagson var en omtyckt talare, men aldrig hade han haft
så många åhörare som den aftonen. Kära då, vad det var
för en folksamling utanför missionssalen! Och ingen talade
om något annat än det, som hade hänt under natten i
lekstugan.
Hela menigheten hade blivit uppskrämd, och nu hade den
kommit samman för att få höra ett sådant kraftigt Guds ord,
som kunde driva bort skräcken.
Inte fjärdedelen av de närvarande kunde komma in i
huset, men dörrar och fönster stodo på vid gavel, och
Dagson hade en så stark stämma, att även de utanför
stående kunde höra.
Predikanten visste vad som hade hänt och vad
människorna trånade efter. Han började sitt tal med
förskräckliga ord om helvetet och om avgrundens furste. Han påminde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
