- Project Runeberg -  Jerusalem /
104

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hellgum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HELLGUM.



Den natten, då ungdomen dansade hos Stark Ingmar, var
Halvor borta, och Karin Ingmarsdotter låg ensam i
lillkammaren. Mitt i natten hade hon en svår dröm. Hon
drömde, att Eljas levde och att han höll ett stort
dryckesgille. Hon hörde honom från storstugan, där han klingade
med glas och gapskrattade och sjöng dryckesvisor.

Hon tyckte, att han och hans kamrater ställde till allt
värre och värre oväsen, och till slut lät det, som om de
skulle slå sönder både bänkar och bord. Härvid blev hon
så förfärad, att hon vaknade.

Men fastän Karin var vaken, fortfor larmet omkring
henne. Marken skalv, fönsterna riste, tegelpannorna foro av
taken, de gamla päronträden vid gaveln piskade huset med
sina styva grenar.

Det var, som om det vore morgonen till den yttersta
dagen.

Just som oväsendet var som häftigast, sprang en ruta, och
glasbitarna föllo klirrande mot golvet. En stark vind for
väsande in i rummet, och Karin hörde ett skratt alldeles
invid sitt öra, just samma skratt, som hon hade hört nyss
förut i drömmen.

Karin trodde, att hon skulle dö. Så stark skräck hade hon
aldrig erfarit. Hjärtat stannade, och hela kroppen blev kall
och stel som is.

Oväsendet avtog rätt hastigt, och Karin återkom till liv.
Den kalla nattluften svepte genom kammaren, och om en
stund beslöt hon sig for att gå upp och stoppa igen hålet
i rutan. Men när hon steg ur sängen, veko sig benen under
henne, och hon märkte, att hon inte kunde gå.

Karin kallade inte på hjälp, utan lade sig ner helt stilla.
"Jag kan nog gå, när jag kommer till lugn igen", tänkte
hon. Om en stund gjorde hon ett nytt försök. Men båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free