Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den vilda jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem. Det var söndag, och folk kom sent upp, men en och
annan var dock ute för att ge boskapen mat. Ur en stuga
kom en gubbe med kyrkrocken, som han vädrade och
borstade. Ur en annan kommo far, mor och barn
färdigklädda, de skulle väl gå bort och hälsa på i nästa socken.
Det var en stor tröst att se människorna så lugna och
ovetande om det förfärliga, som hade hänt i skogen under
natten.
Äntligen kommo de ner till älven, där boningshusen stodo
tätare, kommo ända ner till kyrkbyn. De blevo glada att få
se kyrkan och allt det andra. Det var en stor tröst, att allt
här nere var sig så likt. Skylten på handelsboden gnisslade,
som den brukade. Hornet på postkontoret satt på sin plats,
och gästgivarns hund sov som vanligt utanför sin koja.
Det var också en tröst att se en liten häggbuske, som hade
slagit ut, sedan de sist hade gått förbi, och de gröna
bänkarna, som sent i går kväll måtte ha blivit utställda
i prostgårdsträdgården.
Allt detta var obeskrivligt lugnande. Men i alla fall
vågade ingen tala, förrän hemmet var uppnått.
När Gertrud stod på skolhusets trappa, sade hon till
Ingmar:
— Nu, Ingmar, har jag dansat för sista gången.
— Ja, svarade Ingmar, jag också.
— Och, Ingmar, sade hon, du ska bli präst, inte sant, du?
Eller om du inte kan bli präst, så ska du åtminstone bli
skollärare. Det finns så mycket av mörkrets ondska att
strida emot.
Ingmar ställde sig att betrakta Gertrud.
— De där rösterna, Gertrud, frågade han, vad sa de
till dig?
— De sa, att jag var kommen i syndens garn och att
djävlarna skulle komma att gripa mig, därför att jag tyckte,
att det var så roligt att dansa.
— Nu ska jag säga dig, vad jag hörde, sade Ingmar.
Jag tyckte, att alla de gamla Ingmarssönerna hotade och
förbannade mig, därför att jag ville bli något annat än en
bonde och arbeta med annat än med skogen och jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
