Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - I Sion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig orörliga. "Hök Matts kommer för att tala om någon
stor olycka", tänkte de. "Antingen är kungen död, eller
också har vi fått krig, eller också är det några stackars
människor, som har gått ner sig i älven och drunknat."
Hök Matts såg dock inte ut, som om han hade ett sorgligt
budskap att framföra. Han var högtidlig och upprörd, men
ändå så glad, att han knappt kunde låta bli att småle.
— Jag vill tala om för skolmästarn och församlingen,
sade han, att förra söndagen, då jag satt i min stuga med
mitt husfolk, kom anden över mig, så att jag började
predika. Vi hade inte för halkans skull kunnat gå hit ner
och höra Storm, och vi satt och längtade efter ett Guds ord,
och då kom det över mig, att jag kunde tala själv. Nu har
jag predikat i två söndagar, och nu har de mina där hemma
och grannarna sagt mig, att jag borde gå hit ner och låta
höra mig av allt folket.
Hök Matts sade vidare, att han var förvånad över att
predikogåvan hade kunnat falla på en så ringa man som
han.
— Men skolmästarn själv är heller inte annat än en
bonde, sade han tillitsfullt.
Efter denna inledning knäppte Hök Matts ihop händerna
och ämnade genast börja predika. Men nu hade skolmästarn
hunnit sansa sig från den första överraskningen.
— Är det Hök Matts’ mening, att han vill tala här nu
genast? avbröt han.
— Ja, nog är det min mening, sade karlen. Han blev
ängslig som ett barn, när han såg Storms mörka min. Ja,
det var ju min avsikt att först be skolmästarn och alla
andra om lov, sade han ödmjukt.
— Det är allt slut här för i kväll, sade Storm avgörande.
Den lilla, snälla karlen började bedja med tårar i rösten.
— Om jag bara kunde få säga några ord! Det är
alltsammans sådant, som har kommit för mig, medan jag har
gått vid plogen eller aktat på kolmilan, och nu vill det
fram.
Men skolmästarn, som själv hade haft en så ärofull dag,
kände ingen barmhärtighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
