Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - I Sion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Matts Eriksson kommer hit med sina egna funderingar
och säger, att det är Guds ord, svarade han bestraffande.
Hök Matts vågade ingenting invända, och skolmästarn
slog upp i sångboken.
— Nu ska vi sjunga numro 187, sade han. Han läste upp
sången med hög röst och började sedan sjunga: "Håller
du ditt fönster öppet mot Jerusalem?"
Under tiden tänkte han: "Det var ju bra, att kyrkoherden
kom just i kväll, så att han fick se, att jag håller ordning
i mitt Sion."
Men sången var inte väl slutad, förrän en av åhörarna
reste sig. Det var Ljung Björn Olofsson, en stolt och ståtlig
man, gift med en av Ingmarsdöttrarna och ägare till en
stor gård mitt i kyrkbyn.
— Vi säger och tycker här nere, sade Ljung Björn mycket
fogligt, att skolmästarn kanske borde ha frågat oss till råds,
innan han visade av Matts Eriksson.
— Tycker du det, gossen min, sade skolmästarn i just
samma ton, som han skulle ha nyttjat till en liten
pojkvasker, då ska jag tala om för dig, att det är ingen mer
än jag, som har något att säga i den här salen.
Ljung Björn blev röd som blod. Han hade inte velat söka
gräl med Storm, han hade endast tänkt på att mildra slaget
för Hök Matts, som var en snäll man. Nu kunde han dock
inte undgå att bli retad över det svar han hade fått. Men
innan han hade kommit sig för att yttra något, inföll en
av dem, som hade anlänt på samma gång som Hök Matts:
— Jag har hört Hök Matts tala två gånger, och jag får
säga, att det är förunderligt. Jag tror, att alla här
närvarande skulle ha gott av att höra honom.
Skolmästarn svarade genast vänligt och i samma
förmanande ton, som när han talade en pojke till rätta i skolan:
— Men du förstår väl, Krister Larsson, att detta omöjligt
kan gå för sig? Låter jag Hök Matts predika i dag, så
kommer du, Krister, och vill predika nästa söndag och
Ljung Björn den nästa.
När skolmästarn sade detta, var det flera, som skrattade,
men från Ljung Björn kom svaret hårt och skarpt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
