Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - I Sion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den gamla sockendräkten, och kvinnornas stärkta, vitt
utstående, vita huvuddukar väckte den föreställningen, att
salen var uppfylld av stora, vitvingade fåglar.
Storm hade redan börjat sitt föredrag, när han såg
kyrkoherden komma in och ta plats på främsta bänken. "Du,
Storm, är ändå en märkvärdig man", sade han då till sig
själv, "allting lyckas för dig. Här kommer nu till sist
kyrkoherden och gör dig den äran att höra dig."
Under den tid, skolmästarn hade predikat, hade han
förklarat bibeln från den första sidan till den sista. Denna kväll
höll han på att tala om Uppenbarelsebokens himmelska
Jerusalem och om den eviga lycksaligheten. Och så lycklig
var han över att kyrkoherden hade kommit, att han tänkte
inom sig: "För min del skulle jag inte begära bättre lott
i det eviga livet än att ständigt få stå i en kateder och
undervisa kloka och lydiga barn. Och om då Vår Herre själv
någon gång komme och hörde på mig, såsom kyrkoherden
har kommit nu i kväll, skulle ingen i himmelen vara nöjdare
än jag."
Men kyrkoherden å sin sida blev uppmärksam, när han
hörde, att det var tal om Jerusalem, och genomfors på nytt
av sina besynnerliga aningar.
Mittunder föredraget öppnades dörren, och en hel mängd
folk kom in. Det var omkring tjugu personer, som stannade
vid ingången för att inte störa. "Se där", tänkte
kyrkoherden, "jag visste väl, att det skulle hända något."
Och Storm hade inte förr sagt amen, än en röst, som kom
från gruppen nere vid dörren, föll in:
— Jag skulle be så vackert att få säga några ord.
Det var en den allra lenaste och vänligaste stämma. "Det
måtte vara Hök Matts Eriksson", tänkte kyrkoherden och
många med honom. "Ingen annan i hela socken har en så
mild barnaröst."
Nästa ögonblick trängde sig en liten man med ett snällt
utseende upp till estraden, och med honom kom en skara
män och kvinnor, som tycktes följa med för att ge honom
stöd och uppmuntran.
Kyrkoherden, skolmästarn och hela församlingen höllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
