Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - I Sion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag vet just inte, att Storm håller ihop med mig, sade
kyrkoherden litet snävt. Ni predikar ju för er själv där
borta i ert Sion.
Till detta teg skolmästarn först. Därpå sade han mycket
stilla:
— Kyrkoherden har aldrig hört hur jag predikar.
Det där missionshuset var en riktig förargelseklippa.
Kyrkoherden hade aldrig varit inom dess dörrar. När det nu
hade kommit på tal, blevo de båda gamla vännerna mycket
ängsliga över att ha sagt något sårande. "Jag är nog orättvis
mot Storm", tänkte kyrkoherden. "Under dessa fyra år, som
han har hållit bibelförklaring om söndagseftermiddagarna
i missionshuset, har jag haft mer folk i kyrkan på
söndagsförmiddagen än någonsin förr, och jag har inte märkt ett
spår av någon kyrkosöndring. Han har inte förstört socknen,
som jag väntade. Han är en trogen vän och tjänare. Jag
ska försöka visa honom hus jag värderar honom."
Av den där lilla osämjan på förmiddagen kom det sig,
att kyrkoherden på eftermiddagen gick och hörde Storms
föredrag. "Jag ska göra Storm en riktigt stor glädje", tänkte
han. "Jag ska gå och höra hur han predikar där borta i sitt
Sion."
Under vandringen kom kyrkoherden att tänka på den
tiden, då missionshuset byggdes. Nej, så luften då hade varit
full av profetior, och så säkert han hade trott, att Gud hade
tillämnat något stort! Men det hade ingenting hörts av.
"Vår Herre måtte ha kommit på andra tankar", mumlade
han och log åt sig själv på samma gång, därför att han hade
så besynnerliga funderingar om Vår Herre.
Skolmästarns Sion var en stor sal med ljusa väggar.
Träsnitt av Luther och Melanchton i pälsbrämade kappor hängde
på långväggen. Längs takkransen löpte skönt textade
bibelspråk, inramade av blommor samt himmelska trumpeter
och basuner. Över en estrad långt framme i rummet hängde
en liten oljetryckstavla, som föreställde den gode herden.
Den stora, nakna salen var full av människor, och mer
behövdes inte för att den skulle göra ett glatt och
högtidligt intryck. De allra flesta voro nämligen vackert klädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
