Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som låg mellan bladen. Hon tog det och sköt det över till
Ingmar.
Hon såg hur han gömde det i sin stora hand och förstulet
såg på det. Strax efteråt låg det på golvet. "Vad ska det
bli av oss, vad ska det bli av oss?" tänkte Brita och grät
över psalmboken.
De gingo ur kyrkan, så snart prästen hade stigit ner från
predikstolen. Ingmar spände för i all hast, och Brita hjälpte
honom. Då välsignelsen var läst och psalmerna voro sjungna
och kyrkfolket började komma ut, voro de redan borta. Båda
tänkte ungefär samma tanke. Den, som har begått ett sådant
brott, kan inte leva bland andra människor. Båda kände,
att de hade suttit på skampallen i kyrkan. "Ingen av oss
står ut med detta", tänkte de.
Mitt i sin bedrövelse fick Brita se Ingmarsgården och
kände knappt igen den, så lysande röd som den låg där.
Hon kom ihåg, att det alltid hade sagts, att gården skulle
rödfärgas, när Ingmar gifte sig. Sist hade bröllopet blivit
uppskjutet, därför att han inte hade velat bekosta målningen.
Hon förstod, att han hade velat göra allt riktigt gott, men
så hade det blivit honom för tungt.
När de körde in på Ingmarsgården, satt folket vid
middagsbordet.
— Nu har vi husbonden här, sade en av drängarna och
såg ut. Mor Märta lyfte knappast på de sömniga ögonlocken,
då hon reste sig.
— Nu stannar ni alla här inne! sade hon. Ingen behöver
stiga opp från bordet.
Gumman gick tungt över golvet, folket, som såg efter
henne, lade märke till att hon liksom för att föröka sin
myndighet var högtidsklädd med silkesschal över skuldrorna
och silkeskläde på huvudet. Hon stod redan i förstudörren,
när hästen stannade.
Ingmar hoppade genast ur, men Brita blev sittande. Han
kom över till hennes sida och knäppte upp fotsacken.
— Ska du inte stiga ur?
— Nej, jag ska inte. Hon hade brustit i gråt och höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
