Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och beskådade alla, som kommo. Då de kände igen
Ingmar och Brita, började de viska, knuffa på varandra
och peka. Ingmar såg på Brita. Hon satt med händerna
knäppta och såg ut, som om hon inte visste var hon var.
Hon såg inga människor, men Ingmar såg dem desto bättre.
Somliga kommo springande efter kärran. Han undrade inte
på att de sprungo och att de tittade. De visste väl inte om
de hade sett rätt. De kunde väl inte tro, att han kom åkande
upp till Guds hus med henne, som strypte barnet. "Det är
för mycket", tänkte han. "Jag står rakt inte ut."
— Jag tänker det är bäst du går in i kyrkan strax, Brita,
sade han, då han hjälpte henne ur kärran.
— Ja visst, sade hon. Det var till kyrkan hon ville, hon
var inte kommen för att träffa människor.
Ingmar gjorde sig tämligen god tid med att sela av hästen
och ge honom foder. Många hade ögonen fästade på Ingmar,
men ingen tilltalade honom. När han var färdig att gå in
i kyrkan, voro de flesta redan på sina platser, och man hade
börjat sjunga ingångspsalmen. Ingmar såg över åt
kvinnfolkssidan, när han gick framåt stora gången. Alla bänkar
voro fullsatta utom en, och i denna satt bara en enda
människa. Han såg genast, att det var Brita, och förstod, att
ingen hade velat sitta bredvid henne. Ingmar gick ännu ett
par steg, så svängde han av åt kvinnfolkssidan, gick in i
bänken och satte sig bredvid Brita. När han kom in till
henne, såg hon upp och gjorde stora ögon. Hon hade inte
märkt något förut, nu förstod hon varför hon satt ensam
i bänken. Då försvann den stora helgdagskänslan, som hon
nyss hade erfarit, för en djup bedrövelse. Vad skulle detta
bli av, vad skulle det bli av? Hon borde ju aldrig ha följt
med honom.
Hon fick tårarna i ögonen, och för att inte börja gråta
tog hon en gammal psalmbok, som låg framför henne på
bänkhyllan, och började läsa i den. Hon bläddrade igenom
både evangelier och epistlar utan att se ett ord för tårarna,
som hon inte kunde hämma. Då lyste plötsligen något starkt
rött emot henne. Det var ett bokmärke med ett rött hjärta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
